Mobilmenu
Mobilmenu
Hem
Om SFPO
Bli medlem
Medlemmar
Kommittéer
Styrelsen
Stadgar
Om Svenskt fiske
Medlem
Medlemsinfo
Bli medlem
Kvotbörs
Försäkringar
Fiskerapport
MSC
Frågor och svar
Uppförandekod
Spårbarhetscertifiering
Torsk
Siklöja
Nordhavsräka
Havskräfta
Hållbarhet
Nyheter
Länkar
Kontakt

Nyheter


2017-08-07

Pratar inte forskarna på Stockholms Universitet med varandra?

Stockholms Universitets Östersjöcentrum finns till för att samordna forskning om Östersjön inom universitetet och förhållande till myndigheter och förvaltning. Men forskarna inom olika marina områden tycks inte prata med varandra och tycks inte ta intryck av varandras forskning.

Forskare som forskat på lax, blåmusslor, gråtrut och ejder har konstaterat allvarlig tiaminbrist (brist på vitamin B1) vilket lett till att fiskar och fåglar får märkligt beteende, blir sjuka och dör. De aktuella forskarna tror att även ålen drabbats och att tiaminbrist är grundorsaken till att det idag finns så lite ål.

Antalet ejdrar har också minskat dramatiskt som en följd av problemen med tiaminbrist och sannolikt också på grund av blåmusslorna i sin tur försvunnit på grund av tiaminbristen. Även antalet gråtrutar har minskat kraftigt på grund av tiaminbrist. Samma utveckling ses också på västkusten, blåmusslorna minskar i antal (och det beror nog kanske inte på klimatet), antalet ejdrarna med mera.  Även sill och skarpsill anses lida brist på tiamin även om vissa undersökta sillbestånd inte uppvisat nån brist på tiamin.

Det är därför i högsta grad förvånande att torskens dåliga hälsotillstånd och minskande bestånd inte tycks ha kopplats till tiaminbrist. Har nån överhuvudtaget undersökt det? Om inte så undrar jag om varför olika forskare på Stockholms Universitet som är knutna till Östersjöcentrum inte pratar med varandra.

Orsaken till tiaminbristen hos musslor, fåglar och fiskar i Östersjön är inte kända men det verkar som om tiaminbristen blivit allt värre med tiden. Så vitt jag vet har ingen undersökt tiaminbrist hos djur i Västerhavet men det är ju sannolikt att tiaminbrist också kan ligga bakom eller var en av flera orsaker till att så många arter har försvunnit i Västerhavet.

En del forskare menar att det är kiselbrist som ligger bakom tiaminbristen. Kiselbristen beror enligt dem på övergödning och dammbyggen under 1900-talet men också på varmare klimat. Självklart skyller de också på fisket. Varför fisket skulle ha nån skuld till kiselbristen är däremot ganska oklart.

Om tiaminbristen är det grundläggande problemet för många av fiskbestånden runt Sverige så blir den nuvarande inriktningen på bekämpning av övergödning såväl som att skylla på och begränsa yrkesfisket kraftigt felaktig och missriktad. Detta även om även andra saker såsom överfiske och gifter också varit delorsaker till minskade fiskbestånd. Många åtgärder och mycket forskning kan i så fall ha ägnats åt fel saker i flera årtionden.

Men vissa forskare på Östersjöcentrum och Stockholms Universitet är helt fixerade vid att yrkesfisket är problemet. Därför vill de förbjuda bottentrålning. En helt meningslös åtgärd om det är tiaminbrist som är problemet för torsken. De forskarna pratar uppenbarligen inte med sina kollegor. För då hade de väl rimligen undersökt om torsken har tiaminbrist och om det kan förklara problemen med torskbeståndet istället för att slentrianmässigt skylla på yrkesfisket.

 

Blogginlägget i original: http://fiske.zaramis.se/2017/08/06/pratar-inte-forskarna-pa-stockholms-universitet-med-varandra/




Arkivet.

Du är här:   Nyheter