Mobilmenu
Mobilmenu
Hem
Om SFPO
Bli medlem
Medlemmar
Kommittéer
Styrelsen
Stadgar
Om Svenskt fiske
Medlem
Medlemsinfo
Bli medlem
Kvotbörs
Försäkringar
Fiskerapport
MSC
Frågor och svar
Uppförandekod
Spårbarhetscertifiering
Torsk
Siklöja
Nordhavsräka
Havskräfta
Hållbarhet
Nyheter
Länkar
Kontakt

Nyheter


2017-07-04

Svenskt yrkesfiske behöver ingen kommunal huggsexa

Nedan replik skrevs i anledning av de 17 kustkommunpolitikernas debattartikel i Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/det-lokala-fisket-riskerar-forsvinna-helt/om/debatt) för några dagar sedan:

Svenskt yrkesfiske behöver ingen kommunal huggsexa

 

I en debattartikel skrev 17 kustkommunpolitiker (företrädare för C, S, och M) för några dagar sedan att det lokala fisket riskerar att förvinna helt längs våra svenska kuster. Debattartikeln är glädjande såtillvida att den visar på ett kommunalt intresse för yrkesfisket, men den innehåller en hel del märkligheter.

Yrkesfiske är företagande på naturens villkor. Fisket regleras till lejondelen av EU i den gemensamma fiskeripolitiken. För att yrkesfiske ska bedrivas fodras förutsättningar för fiskeföretagens lönsamhet.  Lösningen för framtiden är bättre förutsättningar för yrkesfisket och inte att kommunpolitiker får ett reellt inflytande över hur svenska kvoter fördelas.

Vi har idag grovt förenklat två system för fiskets bedrivande. Ett för sillfisket m.m. och ett annat för fisk- och skaldjursfisket. En gemensam nämnare är att mängden tilldelad fisk till fiskare utgår ifrån historiska fångster (infiskning). Detta innebär enkelt uttryckt att den som fiskat mycket under en referensperiod får mer att fiska än den som fiskat lite.

Det rådet inte någon konflikt mellan kustfisket och övriga fiskare. Faktum är att kvotsituationen för svenskt fiske är ganska bra, många kvoter fiskas faktiskt inte upp. Det är svårt att se hur ett kommunalt reellt inflytande över den nationella kvotfördelningen skulle kunna gå till och vad ett sådant inflytande skulle kunna tillföra. Kustkommunpolitikerna föreslår just detta, det är oklart varför. Vad debattörerna menar med småskaligt, storskaligt och industriellt fiske är lika oklart.

Den koppling som debattörerna försöker göra mellan situationen längs våra svenska kuster och FN:s toppmöte om havsmiljön är minst sagt svårfångad. Att påstå att svenska myndighetsbeslut leder till en utveckling som går stick i stäv med de mål som FN:s toppmöte satte upp förefaller grundlöst.

Om olika kustkommuner skulle ges ett reellt inflytande riskerar denna ordning att kullkastas till förmån för en kommunal huggsexa om fiskemöjligheter. En sådan ordning skulle inte gagna yrkesfisket, möjligen skulle den säkerställa ytterligare kommunal sysselsättning. Systemen för fiskets bedrivande är inte en kommunal fråga, utan en fråga för staten, eftersom fisken är en gemensam resurs.

Problem nummer 1 för det småskaliga fisket längs våra kuster är säl. Problemet är att detta problem har påtalats, bl.a. för kustkommunpolitiker, de senaste decennierna utan att någon tagit det på allvar. Detta är en stor orsak till att antalet småskaliga fiskare längs våra kuster minskar drastiskt. Om inget görs kommer det kanske inte att finnas något småskaligt kustnära fiske kvar, sälen tar nämligen det som fiskaren ska sälja eller gör det osäljbart.

Svenskt yrkesfiskes största problem är de ständiga grundlösa angreppen från ”miljömaffian”. De talar ständigt och utan grund om överfiske, svartfiske, rovfiske etc. Naturskyddsföreningen skyr inte lögnen när det gäller att baktala svenskt yrkesfiske. Deras arbete för att få förbjudet bottentrålning är något som borde oroa alla kustkommunpolitiker.

Trenden med områden stängda för fiske måste avstanna. I Kattegatt har länsstyrelsen i Hallands län föreslagit stängda områden i en sådan omfattning att det svårligen går att fiska framöver. Detta borde oroa berörda kustkommunpolitiker mer och de borde genast uppvakta sin länsstyrelse och uttrycka sin oro.

Det kloka är att låta de som fiskar vara med och besluta om hur fisken ska nyttjas. Fisken känner inte till några kommungränser, på samma sätt som den inte känner av några nationsgränser - det är därför vi har en gemensam fiskeripolitik.

SFPO som företrädare svenska yrkesfiskare anser att det är en självklarhet att fisket ska bedrivas på ett långsiktigt biologiskt hållbart sätt. Vi tycker det är bra att kustkommunpolitiker intresserar sig för svenskt yrkesfiske.

 

Peter Ronelöv Olsson

Ordförande Sveriges Fiskares PO (SFPO)




Arkivet.

Du är här:   Nyheter