Mobilmenu
Mobilmenu
Hem
Om SFPO
Om Svenskt fiske
Hur fiskas fisken?
Var och vad fiskar våra medlemmar?
Räkfiske i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön
Trålfiske efter havskräfta och/eller fisk i Skagerrak och Kattegatt
Burfiske efter havskräfta
Bottentrålfiske efter fisk i Nordsjön
Trålfiske efter siklöja
Torsktrålfiske i Östersjön
Fiske med passiva redskap i Östersjön
Fiske med passiva redskap på Västkusten
Pelagiskt fiske
Medlem
MSC
Hållbarhet
Nyheter
Länkar
Kontakt

Fiske med passiva redskap i Östersjön

Fisket med passiva redskap i Östersjön, Bottenviken och Bottenhavet är omfattande och diverst. Det består av riktat fiske efter bland annat torsk, ål, lax, sik, strömming, abborre, gädda, sjurygg, rödspätta och piggvar. Läs mer om olika typer av fisken:

Fiske med passiva redskap efter torsk i Östersjön (särskilt tillstånd för torskfiske)

Övrigt fiske med passiva redskap i centrala och södra Östersjön

Yrkesfisket i Öresund

Fiske med passiva redskap i Bottenhavet och Bottenviken

 

Fisket med passiva redskapi Östersjön - generellt

Östersjön har en flerårig förvaltningsplan som antogs av EU i juli 2016. Syftet med planen är att nå målen i den gemensamma fiskeripolitiken om att nå och bibehålla maximal hållbar avkastning (MSY) för de bestånd som ingår i planen, att anpassa fisket till landningsskyldigheten och att minska fiskets påverkan på ekosystemet. Planen möjliggör också en revision av vissa av de tekniska regler som gäller för fisket i Östersjön. Planen omfattar bland annat torsk, lax, sill/strömming och rödspätta. I Östersjön infördes landningsskyldighet för torsk, sill och skarpsill 2015. I samband med detta sänktes minsta bevarandestorleken av torsk till 35 cm. För rödspotta som är den andra bottenlevande kvoterade arten som fångas i någon betydande omfattning i fisket infördes landningsskyldighet 2017.

Redskapsbegränsningar, som minsta maskstorlek, fredningsområden och fredningstider för olika arter (som sik, skrubbskädda, piggvar, abborre och gädda) samt minimimått styr fisket med passiva redskap i centrala och södra Östersjön. Vid fiske efter torsk med fartyg som är över 8 meter eller längre krävs tillstånd för torskfångande redskap.

Yrkesfisket efter lax regleras av Sveriges kvotandel i den årliga fångstmängd som fastställs inom EU. Den svenska kvoten fördelas av Havs- och vattenmyndigheten mellan delområden i Östersjön, det vill säga egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. I Bottenviken delas kvoten upp mellan vild och kompensationsodlad (fettfeneklippt) fisk. Fördelningen av kvoter nationellt görs för att styra fisket mot kompensationsodlad fisk och stärka de vilda laxstammarna. Då fisket efter lax bedrivs nära land kan fisket vara förbehållet fiskevattenägaren. Många yrkesfiskare arrenderar därför fiskevatten av fiskevattenägare. Alternativt söks tillstånd av Länsstyrelsen för att få bedriva fiske på allmänt vatten.

År 2007 antog EU en förordning (rådets förordning 1100/2007) som kräver att alla medlemsländer skall utforma en nationell ålförvaltningsplan. Sveriges plan godkändes av EU kommissionen 2009, men det är sedan 2007 förbjudet att fiska ål i havet och i större delen av svenska sötvattensområden. Ett antal yrkesfiskare har dock beviljats dispens från förbudet och tilldelats särskilt tillstånd att fiska ål i Östersjön respektive Öresund. År 2012 förbjöds allt ålfiske i Västerhavet utom i Öresund.

Fisket med passiva redskap ingår inte i den individuella fördelning av fiskemöjligheter som HaV införde 1 januari 2017. För torsk har istället har en del av den svenska nationella torskkvoten i Östersjön avsatts till det passiva fisket i en så kallad kustkvot.

 

Fiske med passiva redskap efter torsk i Östersjön (särskilt tillstånd för torskfiske)

Fisket definieras av det särskilda tillståndet för torskfiske med fartyg över 8 m. Redskapen som används är tillståndspliktiga torskfångande garn och grimgarn (maskstorlek lika med eller över 110 mm), samt krokredskap.

Garn är det dominerande redskapet och stod 2015 för 78% av ansträngningen i fisket. I övrigt användes långrevar och i begränsad utsträckning grimgarn. Landningarna från fisket äger framför allt rum i Skåne och Blekinge med Ystad, Simrishamn, Skåre och Hällevik som främsta landningshamnar. Fisket med långrev är centrerat på Listerlandet i Blekinge med landningar i Skåre och Hällevik. Fisket med passiva redskap efter torsk Östersjön sker främst i under sen vår till höst, med undantag för säsongsstängningen under juli och augusti i östra Östersjön

Fiske efter torsk i Östersjön med passiva redskap bedrevs år 2015 av 122 fartyg. Endast fartyg över 8 m ingår i denna grupp, då mindre fartyg inte behöver ha särskilt torsktillstånd. Fisket präglas av fartyg 8-12 meter och bara 7 av fartygen inom det passiva fisket år 2015 var över 12 meter. Totalt har antalet fartyg som deltar i fisket minskat med nära 60 % sedan 2003.

Det passiva torskfisket i Östersjön landade under 2013-2015 i genomsnitt ca 1 100 ton per år till ett värde av drygt 12 miljoner kronor. Detta motsvarar drygt 0,5 % av landningskvantiteten och drygt 1 % av värdet av hela det svenska fisket. Torsk dominerar stort och utgör drygt 92 % av landningarna från fisket. Övriga arter som förekommer i landningarna är bland annat skrubbskädda och piggvar. Den totala landningsvikten har minskat från knappt 6000 ton år 2003 till drygt 1000 ton år 2015. Orsaker till minskningen är sannolikt höga sälpopulationer som ger sälskador och parasiter i torsken med dålig lönsamhet som följd.

 

Övrigt fiske med passiva redskap i centrala och södra Östersjön

Fisket är mycket småskaligt och sker främst med garn, ryssjor och landvad i svenska kustvattenområden upp till Östergötland och utmed kusterna kring Öland och Gotland. De dominerande arterna i landningarna är ål, torsk, abborre, gädda, sill/strömming och sik. Fisken landas generellt lokalt, nära fångstområdet, i totalt 85 landningshamnar. De största landningshamnarna är Västervik och Senoren (över 10 % vardera av de totala landningarna år 2015), följda av Sanda (Gotland), Simrishamn, Sandvik (Öland), Karlskrona-Saltö och Nogersund (över 5 % vardera).

Garn är det dominerande redskapet och garn, bottengarn och ryssjor stod för över 95 % av den totala ansträngningen år 2015. I övrigt användes landvad, burar och fällor, långrev (krokar) och i ytterst begränsad omfattning grimgarn och handredskap. Burar, fällor och ryssjor dominerade i Blekinge och norra Kalmarsund. Fisket med passiva redskap i centrala och östra Östersjön sker främst i juli– september.

År 2015 var det 216 fartyg som bedrev fiske med passiva redskap i södra och centrala Östersjön. Fisket präglas av små fartyg, mindre än 8 meter (86 %). Likt andra fisken är många fartyg relativt inaktiva i detta fiske. Av de 216 aktiva fartygen stod 78 fartyg för 80 % av den totala landningen i fisket 2015.

Fisket landade mellan 2013-2015 i genomsnitt 480 ton per år till ett värde av drygt 18 miljoner kronor. Detta motsvarar 0,3 % av mängden och 1,8 % av värdet av det svenska fisket som helhet. Över 90 % av de landade kvantiteterna bestod av de sex arterna ål, torsk, sill/strömming, gädda, abborre och skrubbskädda. Ål är den ekonomiskt viktigaste arten i fisket (74 % av landningsvärdet) och utgör tillsammans med torsk, abborre och gädda över 90 % av det totala landningsvärdet.  

Trots en minskning i landningarna av ål sedan ålfiskeförbudet 2007 har inte motsvarande minskning skett i landningsvärdet av ål. Både landningsvikten och värdet av gädda och abborre har varit relativt konstanta över åren men ökat något de senaste åren.

Ål fiskas i huvudsak mellan juli och oktober (Figur 2.9.11) med bottengarn, ryssjor och fällor. Torsk fiskas i stort sett hela året, merparten med garn men även i mindre utsträckning i burar och fällor. Gädda fiskas framförallt i under höst-, vinter- och vårmånaderna med garn. Sill/strömming fiskas i huvudsak på våren (maj) och skrubbskädda på hösten med garn.

Fisket är sannolikt till stor del ett deltidsfiske där de registrerade yrkesfiskarna i många fall också har andra arbeten. Ålfisket bedrivs i huvudsak av äldre fiskare och inga unga fiskare får överta licenserna. Betydelsen av ålfisket kommer därför med all sannolikhet att minska.

 

Yrkesfisket i Öresund

Fisket i Öresund är koncentrerat till de norra och mellersta delarna av sundet och bedrivs huvudsakligen med olika typer av garn och ryssjor. Det är ett rent kustnära fiske som främst är inriktat på torsk och sill men periodvis är även fisket av sjurygg (kvabbso) och ål viktigt. Rödspätta hör också till de fiskarter som fångas i lite större utsträckning.

De största landningshamnarna för fisket i Öresund är Borstahusen (Landskrona), Lomma (Lund), Sletten i Danmark och Limhamn (Malmö) i vilka nära 70 % av fångsten landades 2015.

Fisket i Öresund bedrevs år 2015 av 65 fartyg, varav 44 (68 %) var längre än 8 meter. 43 fartyg i Öresund fiskade med torskfångande tillståndspliktiga redskap. Runt en tredjedel av fartygen stod för 80 % av den totala landningen, övriga fartyg är alltså relativt inaktiva. Minskningen av antalet fiskebåtar i Öresund har varit betydligt mindre än minskningen när det gäller torskfiskebåtar i Östersjön. En stor anledning till de mindre problemen i Öresund är att säl ännu inte etablerat sig i området.

Öresundsfisket utgjordes till över 90% av garn och grimgarn. Andra redskap som används är ryssjor, bottengarn och diverse handredskap. Fisket i Öresund med framför allt garn och grimgarn sker under hela året, medan ryssjor används mellan maj och december och bottengarn under månaderna oktober till december.

Yrkesfisket i Öresund landade mellan 2013-2015 i genomsnitt 1 051 ton fisk per år till ett värde av drygt 14 miljoner kronor. Detta motsvarar 0,6 % av mängden och 1,4 % av värdet av det svenska fisket som helhet. Över 99 % av den totala landningsvikten bestod av sex arter: torsk, sill, ål, sjurygg, rödspotta och sandskädda. 46 % av den totala landningsvikten och värdet utgjordes av torsk, 36 % av sill och 10 % av sjurygg. Ål (blankål och gulål) är en ekonomiskt viktig art i fiskeriet med knappt 4% av landningsvikten, men 25 % av landningsvärdet. Sjuryggen fiskas i första hand för beredning av rom till kaviar/stenbitsrom. Sjuryggens värde och landningsvikt var 10 % av hela i fiskeriet i Öresund.

Torsk landas under hela året i huvudsak med olika typer av garn, inklusive till en viss del grimgarn. Landningarna med grimgarn har ökat fyrfaldigt sedan 2003. Sillen fiskas framför allt med olika typer av garn under framförallt vinterhalvåret. Ålen fiskades under 2015 mellan juli och december, lite beroende på om det är blankål

 

Fiske med passiva redskap i Bottenhavet och Bottenviken

Fisket med kustnära passiva redskap i Bottenhavet och Bottenviken sker främst med garn (strömming), ryssjor (lax, ål och siklöja) samt burar och fällor (lax, sik och abborre). Fisken landas generellt lokalt, nära fångstområdet, med många mindre landningshamnar. Strömming fiskas främst i Bottenhavet men tas också som bifångst i siklöjefisket i Bottenviken. Sik, gädda och abborre fiskas längs hela kusten medan torsk, gös och ål enbart fiskas längst söderut. Fisket efter lax sker främst kustnära i Bottenhavet och Bottenviken, men mindre kvantiteter fångas även i norra egentliga Östersjön och kring Gotland.

I Östersjön sker fisket både på vild och odlad lax. Den odlade laxen planteras ut för att kompensera för den förlust av vild lax som skett i och med byggnationen av vattenkraftverk i många utav vattendragen i norra Sverige.

Fiske med passiva redskap i norra Östersjön bedrevs år 2015 av 196 fartyg, främst av fartyg under 8 meter (65%). 92 fartyg stod för 80 % av den totala landningen i fiskeriet 2015 och 2016, medan övriga fartyg är mer inaktiva. Antalet fartyg i fiskeriet har totalt sett ökat något under perioden 2003 till 2015.Många fiskare inom detta fiske i det norra området är också aktiva inom bottentrålning av siklöja, medan så inte är fallet i Stockholms skärgård. Laxfisket i Östersjön bedrevs under 2015 av 124 fartyg, vilket är en minskning med 50 fartyg sedan 2003. Yrkesfisket på lax sker generellt med öppna, små fartyg under 10 meter.

Av redskapen som användes 2015 i laxfisket utgjorde fällor 96 % av den totala ansträngningen. För att kunna bedriva fiske utan att direkt drabbas av sälskador sker fällfisket efter lax idag i stor utsträckning med sälsäkra redskap, där ett pontonfiskhus (så kallad push-up-fälla) skyddar fångsten. Konflikten mellan fisket och de ökande sälpopulationerna har påverkat fisket sedan slutet av 1990-talet.

I laxfisket landades under 2013-2015 i genomsnitt 235 ton per år till ett värde av drygt 6,5 miljoner kronor. I fisket efter lax i Östersjön landas främst lax (78%, 99% av värdet) medan sik (13%) och öring (5%) fångas ofta samtidigt.

I det övriga passiva fisket i norra Östersjön 2015 kom 94 % av den totala landningen från garn. Ryssjor, burar och fällor, bottengarn och landvad används också, men står för en mycket mindre landningsvolym. Detta fiske landade mellan 2013-2015 i genomsnitt 1 002 ton fisk per år till ett värde av drygt 38 miljoner kronor. Detta motsvarar 0,5 % av volymen och 1,5 % av värdet av hela det svenska fisket.

Fem arter utgjorde över 90 % av landningarna, av vilka 67% bestod av strömming och 13 % fördelat på sik, siklöja, torsk och abborre. Tillsammans utgjorde dessa fem arter 93 % (13,6 miljoner kronor) av det totala landningsvärdet. Sik och siklöja har ett högt landningsvärde jämfört med % av totala landningskvantiteten och stod för 37 % av det totala landningsvärdet i fisket. Den främsta landningshamnen för fångsterna är Öregrund med 18 % av de totala landningarna 2015, följd av Alnön (7%, Sundsvall) och Grisslehamn (5%) av de totala landningarna. De viktigaste hamnarna för landning av lax är Luleå, Nikkala och Seskarö där 15 % vardera av laxen landades 2015.

Garnfisket i norra Östersjön sker under hela året. Burar och fällor används i huvudsak under sommarmånaderna för att fiska abborre och sik. Strömming fiskas i huvudsak med garn under maj-juni. Siklöja fiskas under september och oktober, vilket är den tid då siklöjan leker i östra Bottenvikens skärgård. Fisket efter siklöja sker framför allt med parbottentrål, men en liten del alltså även i passiva redskap där ryssjor (strömmingsryssjor) sedan några år tillbaka den dominerande metoden. Laxfisket i Östersjön sker främst under sommarmånaderna juni till augusti, men en del fiske äger också rum maj, september och oktober. I yrkesfisket till havs och på kusten landades lax år 2015 i huvudsak under juni och juli (laxkvoten är i regel uppfiskad i september).

Landningar av siklöja i ryssjor har flerdubblats sedan 2012, medan landningarna av siklöja med bottengarn har minskat med samma mängd. Abborre landas i burar och fällor främst under perioden juni-september.

 

Informationen i beskrivningarna är hämtad från SLU rapport 2018:3 - Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-2015. Författare Mikaela Bergenius, Andreas Sundelöf, Sofia Carlshamre, Håkan Wennhage & Daniel valentinsson. Aqua Reports 2018:3.

Vad är SFPO?

Sveriges fiskares producentorganisation (SFPO) är Sveriges största organisation för yrkesfiskare och jobbat för att tillvarata våra medlemmars intressen.

SFPO har ca 250 medlemsfartyg. Våra medlemmar fiskar fisk och skaldjur och finns längs hela Sveriges kust, från Strömstad på norra Västkusten hela vägen till Haparanda längst uppe i norra Bottenviken.

Läs mer

Vad är MSC?

För SFPO och våra medlemmar är hållbarhet en viktig grundprincip. Flera av de fisken som SFPO:s medlemmar ägnar sig åt är MSC-certifierade och processen pågår för att certifiera ännu fler fisken.

Det senaste dryga decenniet har intresset för MSC-certifiering ökat enormt bland konsumenter, fiskerier, livsmedelskedjor, fiskhandlare och grossister som säljer fisk till konsumenter.

Läs mer

Våra medlemmar

SFPO är Sveriges största yrkesfiskeorganisation, med runt 250 medlemsfartyg. Medlemmarnas fartyg finns i olika fisken längs hela kusten är från under 5 meter i längd till strax över 34 meter.

Alla yrkesfiskare är välkomna som medlemmar!

Läs mer

Kontakta oss

Peter Ronelöv Olsson (Ordförande)
0705-55 31 87
[email protected]

Fredrik Lindberg (Ombudsman)
0705-70 41 14
[email protected]

Marika Nilsson (Ekonomiansvarig)
0708-93 89 88
[email protected]

Malin Skog (Hållbarhetsansvarig)
0700-36 96 26
[email protected]

Läs mer