Nyheter

”Havsvind och fiske måste samexistera”

Debatt
Yrkesfiskare: Det är olyckligt att det har uppstått en konflikt­situation mellan havsbaserad vindkraft och svenskt fiske – det finns plats för båda. Men staten behöver se till att vindkrafts­parker inte anläggs på de viktigaste fiske­platserna.

Våra politiker är alla mer eller mindre eniga om att utbyggnaden av havsbaserad vindkraft förutsätter samexistens mellan olika intressen så att vindkraften kan producera el med minsta möjliga konkurrens med andra samhälls­intressen. Det har dock inte blivit som politiken tänkte. I dag i Sverige kan vem som helst utreda och prospektera vindkrafts­parker till havs. Det existerar inga krav på samråd innan man väljer lokalisering och våra havsplaner är inte bindande – det är med andra ord fritt fram.

Detta har resulterat i att den sammanlagda effekten av de parker som nu utreds är ungefär fem gånger större än det av staten identifierade behovet. Många av dessa vindkraft­parker planeras dessvärre också i vatten som är av avgörande betydelse för fiskeri­näringen. Det handlar om platser som vi återkommer till år efter år och där återväxten av fisk och skaldjur är god. Vi ser dem som våra åkrar under vatten och de går inte att flytta på. Vi måste anpassa fisket till var fångsten befinner sig.

De intressekonflikter som finns i besluts­processen är ett resultat av en avsaknad av politisk styrning som borde ha säkerställt just samexistens. De tre havsbaserade vindkrafts­parker som nu planeras på Västkusten hotar stora delar av det västsvenska yrkesfisket, vilket i sin tur riskerar att slå ut nödvändig infrastruktur för såväl fisket som värdekedjor på land.

Det hävdas emellanåt att en ökad elproduktion är så viktig att man inte ska ta hänsyn till intresse­konflikter. Detta blir dock problematiskt eftersom man då ställer elproduktion mot matproduktion. Vi behöver ju både el och mat.

Det svenska yrkesfisket levererar mat till svenska tallrikar. I en händelse av krig eller kris – det räcker att vi blir avskurna från kontinenten – kan det svenska fisket snabbt skala upp sin produktion och vara en helt nödvändig del av Sveriges resiliens. Men detta förutsätter att yrkesfisket kan överleva i fredstid. Det är därför samhälls­ekonomiskt oklokt att lokalisera vindkrafts­parker på de viktigaste fiskeplatserna.

Sverige måste nu göra om och göra rätt. Det finns inget som hindrar att vi både elektrifierar och äter svenskfångad fisk och svenskfångade skaldjur – det finns utrymme för både havsbaserad vindkraft och svenskt yrkesfiske.

Det är glädjande att utredningen för att effektivisera etableringen av havsbaserad vindkraft nu har fått tilläggs­direktiv att också bedöma om Sverige på sikt bör överväga att övergå till ett system där tillstånd för havsbaserad vindkraft endast beviljas genom att staten pekar ut lämpliga platser för etablering. Staten bör nu så snabbt som möjligt se till att:

• Samla berörda myndigheter och havets aktörer för att peka ut områden för havsbaserad vindkraft så att samexistens säkerställs.
• Ställa krav på att investerings­beslut ska fattas inom två år efter det att tillstånd utfärdats för vindkrafts­företagen för att minska osäkerheter och öka takten i omställningen.

Det finns ingen anledning att ställa elproduktion mot matproduktion när det finns plats för båda.

Peter Ronelöv Olsson
ordförande Sveriges fiskares producent­organisation (SFPO)
Krishan Kent
ordförande Fiskbranschens riksförbund (FR)
Mats Eriksson
ordförande Svenska insjöfiskarnas centralförbund (SIC) och ordförande Stockholms och Smögens fiskauktioner
Roger Skymne
ordförande Svenska västkustfiskarnas centralförbund (SVC)
Peter Sjöholm
ordförande Göteborgs fiskauktion (GFA)
Pontus Båth
Svenska fiskhandlarförbundet

Källa: Svenska Dagbladet

Arkivet.