Mobilmenu
Mobilmenu
Hem
Om SFPO
Bli medlem
Medlemmar
Kommittéer
Styrelsen
Stadgar
Om Svenskt fiske
Medlem
Medlemsinfo
Bli medlem
Kvotbörs
Försäkringar
Fiskerapport
MSC
Frågor och svar
Uppförandekod
Spårbarhetscertifiering
Torsk
Siklöja
Nordhavsräka
Havskräfta
Nyheter
Länkar
Kontakt

Nyheter


2017-08-21

Klyv Kustbevakningen – en myndighet i kris

Debattören: För alla skattebetalares skull bör ansvaret läggas över på polisen och försvaret

I dag är det många som betraktar kustbevakarna som en sorts flytande inkompetenta väktare som åker omkring och fingrar på sina pistoler framför semestrande barnfamiljer, skriver debattören.
André Persson, författare och debattör, aktuell med boken Kustbevakningen – en berättelse om myndigheten som gick på grund
 
Foto: TT
 
DEBATT. Svenska Kustbevakningen blev en egen myndighet 1988 när den knoppades av från Tullverket. Tanken var att den nya myndigheten skulle kunna utföra en mängd olika uppdrag utöver miljöövervakningen.
 
Facit drygt 30 år senare är en splittrad, dyr och ineffektiv verksamhet där budgeten har trefaldigats på bara 20 år. En stor del av budgetökningen härrör till arbetet med den nya sjöfyllerilagen som infördes 2010 (från 800 miljoner kronor till 1,2 miljarder). Allt enligt siffror från Försvarsdepartementet.
 
Kustbevakningens dåliga ekonomi har under åren också blivit en sorglig följetång att följa för svenska skattebetalare, senast häromåret då myndighetens ledning sade sig sakna 133 miljoner kronor för att kunna utföra sitt arbete.
 
Varje anställd på Kustbevakningen kostar i genomsnitt 1,38 miljoner kronor per år, att jämföra med varje svensk polis som i genomsnitt kostar drygt 729 000 kronor per år. Det går alltså två poliser på varje kustbevakare.
 
Hur märker då båtägare, fiskare och skärgårdsbor av detta? Framförallt märks det när kustbevakarna förföljer fiskare med krångliga regelverk och båtägare med den nya sjöfyllerilagen, en lag som säger att en minderårig utan förarbevis är mer lämplig som båtförare än en vuxen person som har druckit en öl.
 
En moraliserande lag tycker många, som efterlevs med stor nit och maktfullkomlighet.
 
Kustbevakningen har på bara några år lyckats rasera förtroendet mellan myndigheten och stora delar av Båtsverige.
 
I dag är det många som betraktar kustbevakarna som en sorts flytande inkompetenta väktare som åker omkring och fingrar på sina pistoler framför semestrande barnfamiljer.
 
Det är ingenting annat än ett haveri som grundar sig i att Kustbevakningen vill utföra för många uppgifter och dras med en svårt machoartad kultur.
 
Ytterst ansvarig för detta haveri är naturligtvis generaldirektör Lena Jönsson. Men frågan är om hon har kraften att genomdriva de förändringar som krävs.
 
Det svaga ledarstyret – som har pågått under många år inom Kustbevakningen – har också gjort att det har vuxit fram informella maktstrukturer där många kan agera oinskränkt.
 
I kölvattnet av det fuskas det bland annat med traktamenten, till exempel genom att göra lagom långa a- till b-körningar och förtöjning vid grannbryggan till kustbevakarstationen. Ett annat exempel är det vidlyftiga användandet av Kustbevakningens materiel och båtar, för till exempel begravningar av privatpersoner.
 
Att vara kritisk är inget framgångsrecept inom Kustbevakningen. Lojala medarbetare förlänas och misshagliga sätts i karantän med höga sjukskrivningstal som följd.
 
Fram träder bilden av en myndighet i kris som inte vet vad den gör, och vad den spenderar pengarna på. Än mindre vet den hur man skall bete sig i mötet med allmänheten.
 
I budgetdiskussioner skyller ofta Kustbevakningen de ständigt ökade kostnaderna på alla de tunga uppgifter som är listade i regleringsbrevet. Men det finns några enkla förslag som skulle kunna diskuteras för att lätta på denna tunga kappsäck av uppgifter.
 
Klyv Kustbevakningen i två delar:
Övervakning och de polisiära uppgifterna, som Kustbevakningen misslyckats så kapitalt med, förs över till Polisen
Miljöberedskapen, som Kustbevakningen ändå inte verkar vara så intresserad av att sköta, förs över till försvaret, precis som i till exempel Danmark och Finland
 
Kvar blir en mindre stab på 25 personer som samordnar övningar internt och externt. Kustbevakningens båtar på över 20 meter förs över till Försvaret och båtarna som är under 20 meter hamnar hos Polisen, som dessutom får ett välkommet tillskott av före detta kustbevakare som kan snabbutbildas till att bli riktiga poliser.
 
Det här är bara ett förslag. För något måste göras. Svenska skattebetalare förtjänar nämligen en fungerande kustbevakning som möter allmänheten med professionalitet och respekt.
 
 



Arkivet.

Du är här:   Nyheter