Nyheter
SLU-forskare spårar gigantisk djuphavshaj – viktigt steg mot bevarande
För första gången i Sverige har forskare märkt den hotade djuphavshajen håkäring med sändare. Håkäringen kan leva i hundratals år och hotas av både fiske och klimatförändringar. Forskarna vid Sveriges lantbruksuniversitet studerar håkäringens beteende, rörelsemönster och påverkan av miljögifter – viktig kunskap för artens bevarande.
Intresset för att nyttja djuphaven som resurs ökar och därmed även hotet för de som lever där. Särskilt känsliga är arter med långsam tillväxt och reproduktion. För att förstå hur man bäst skyddar dessa fascinerande arter har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, satt sändare på hajar som lever på över 600 meters djup i Skagerrak. Hajarten heter håkäring och den största individen var över 4,5 meter lång och vägde över 600 kg.
– Det är en av de största köttätande hajarna som finns, säger Gustav Hellström, forskare vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö i Umeå.
Håkäring, eller grönlandshaj som de också kallas, återfinns framför allt i Nordatlanten och i Norra ishavet, där de kan leva på ner till två tusen meters djup. Mycket lite är fortfarande känt om dess biologi, beteende och vandringsmönster.
– Miljön där nere i djupen är extremt annorlunda jämfört med vår värld här uppe. Kall, mörk och öde, säger Gustav Hellström. I den miljön glider dessa gigantiska djur runt, och det faktum att vi har dem i svenska vatten är fascinerande, men det ger oss också ett ansvar för deras bevarande.
De stora djupen gör det svårt att studera djuren. Forskarna på SLU förlitar sig därför på erfarna fisketeam för att fånga fisken. Under märkningsförfarandet hanteras hajarna så varsamt som möjligt. Hajen hålls hela tiden under vattenytan och med mjuka rep hanteras hajen i vattnet bredvid båten under några minuter. Samma metod används av hajforskare runt om i världen.
Håkäringen rör sig långsamt och de flesta äldre individerna tros vara blinda på grund av en ögonparasit. Trots detta hittas både delar av snabbsimmande fiskar, sälar och till och med mindre valar i deras magar. ”Du tror kanske att det är en slö haj som bara äter kadaver, men denna bild matchar inte riktigt med det man hittar i deras magar. Med biosensorer hoppas vi få bättre förståelse för hur dessa djur jagar, säger Daniel Palm”, forskare vid SLU.
Forskarna vid SLU vill utreda håkäringens beståndsstruktur samt kartlägga dess rörelsemönster.
Första projektet i Sverige
Projektet, som är det första i sitt slag i Sverige, siktar på att märka ett trettiotal håkäringar i ett första steg. Hittills har 20 håkäringar försetts med sändare på sina ryggfenor.
Håkäringen kan bli mycket gammal, hundratals år, och är sannolikt känslig för både miljögifter, fiske och klimatförändringar. Baserat på befintlig information blir håkäring könsmogen först vid hundra års ålder, vilket ställer särskilda krav på bevarande och förvaltning av arten. För att bättre kunna skydda dessa hajar vill forskarna bättre förstå håkäringens vandringsmönster, beteende och överlevnad. Detta gör de genom att märka hajen med sensorer som samlar in högupplöst data över aktivitet och beteende. Det är först på senare år som teknikutvecklingen möjliggjort beteendeforskning på dessa djuphavshajar.
– Vi fäster en liten satellitsändare på hajen som är programmerad att lossna från hajen efter en förutbestämd tid, tiden beror på vad vi vill svara på med just den sändaren. Sändaren flyter då upp till ytan och skickar lagrad information om vilka djup hajen lever på, dess aktivitet och temperaturval till oss via satellit, säger Petter Lundberg, postdoktor vid SLU. Utöver det märker vi dem även med akustiska sändare, för att kunna spåra hajarna över längre tid.
Förutom att märka hajarna med sändare tar också forskarna många andra prover.
– Vi ska bland annat mäta halter av olika miljögifter. Det är särskilt intressant eftersom hajarna är så långlivade, säger Tomas Brodin, professor vid SLU.
Källa: SLU