Nyheter

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Miljöpartiets Per Bolund, Rebecka Le Moine och Emma Nohrén framför kritik mot resultatet av årets fiskeförhandlingar för Östersjön. I sin iver att framställa regeringens insatser i dålig dager, missar de flera väsentligheter i sin text.

Det är värt att understryka att kvoterna sätts genom förhandlingar och beslut med kvalificerad majoritet. Sverige bestämmer sin förhandlingsposition i riksdagens EU-nämnd, efter förslag från regeringen. Det ligger dock i förhandlingens natur att inget land får fullt genomslag för sina synpunkter. Med det sagt kan jag ändå konstatera att Sverige påverkade beslutet i, ur vår synvinkel, positiv riktning.

Situationen för sillen är allvarlig. Det ställer krav på ett fiske som ger möjlighet för bestånden att återhämta sig.

Mot den bakgrunden verkade Sverige för försiktigt satta kvoter samt kompletterande åtgärder i enlighet med den fleråriga planen. Vi verkade också för justeringar med syfte att göra slutresultatet ändamålsenligt med grund i vetenskapliga råd.

Vår bedömning är att överenskommelsen ligger i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer samt den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön.

Den svenska linjen var den mest restriktiva bland berörda länder. Utan Sverige skulle högst sannolikt kvoterna landat på högre nivåer i centrala Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Detsamma gäller kvoterna för skarpsill. Nu sänks kvoterna med 31 procent för bottnisk sill, 43 procent för sill i centrala Östersjön och 10 procent för skarpsill.

Som ett resultat av Sveriges förhandlingsmedverkan införs dessutom trålfiskeförbud vissa perioder i vissa områden. Den här begräsningen är ny och syftar till att skydda sillens lek och vandring till lekområden.

Vår bedömning är att överenskommelsen ligger i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer samt den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön. De beslutade kvoterna ligger inom de intervall som den vetenskapliga rådgivningen från havsforskningsrådet, Ices, presenterat.

Det är dock inte samma sak som att jag är fullt ut nöjd eller att Sverige fick exakt som vi ville. Sverige hade önskat ännu större reduktioner av kvoterna. Om Sverige hade ställt sig vid sidan om i förhandlingarna, hade det dock medfört en påtaglig risk att sänkningarna inte hade blivit lika omfattande.

Ett sådant upplägg hade slagit oproportionerligt mot vårt småskaliga kustnära fiske.

Miljöpartiet påstår att EU-kommissionens förslag hade inneburit ett fiskestopp. Det är felaktigt. Vad kommissionens förslag i praktiken innebar var ett förbud mot riktat fiske av sill och strömming – det fiske som går till humankonsumtion. Det industriella fisket, som fångar både skarpsill och sill för annat än humankonsumtion, hade däremot varit tillåtet.

Ett sådant upplägg hade slagit oproportionerligt mot vårt småskaliga kustnära fiske, ett fiske som har stor betydelse för våra kustsamhällen och som levererar mat till din och min tallrik. Jag ser därför positivt på att Sverige fick genomslag för att detta fiske nu kan få fortsätta.

Miljöpartiets tonläge är högt. Vad de inte nämner är att Miljöpartiet har suttit i regering merparten av de senaste åtta åren när Sverige förhandlat kvoter. Att beskylla politiska motståndare tycks vara lätt, att rannsaka det egna ansvaret tycks vara svårare.

Källa: Dagens Nyheter