Hur fiskas fisken?
Olika typer av vanliga fiskeredskap i svenskt yrkesfiske
Trålfiske
Vid trålfiske används huvudsakligen två olika typer av trålar beroende på vad man fiskar. Bottentrål (t.v.) används för fiske efter fisk/skaldjur som lever på eller nära havsbottnen – detta kallas demersalt fiske; flyttrål (t.h.) används för fisk som lever eller uppehåller sig mellan bottnen och vattenytan – detta är ett pelagiskt fiske.
Vid bottentrålning, vilket i regel sker med ett fartyg, bogseras trålen fram över bottnen i 3 - 4 knops fart. Trålen kan närmast liknas vid en nätstrut som försetts med armar (se bild 1). För att hålla isär armarna på trålen användes trållämmar (eller trålbord). Mellan dessa och trålen finns linor (sveplinor) som skrämmer fisken in mot trålöppningen.
På trålens överkant sitter plastkulor som håller upp överdelen av öppningen medan den undre delen tyngs ner av kätting eller andra tyngder. Beroende på vilket fiskslag som ska fångas användes olika stora maskor i trålen. Många trålar förses också med rist, som är olika former av gallerkonstruktioner som sorterar bort oönksad fångst så att denna inte hamnar i trålen utan släpps ut utanför den igen. Detta ökar trålens selektivitet.
Snurrevadsfiske
En snurrevad ser till formen ut ungefär som en mycket liten bottentrål med väldigt långa linor, men dess användning är väldigt annorlunda. När en snurrevad sätts ut kör båten i en vid droppform och lägger ut ena sidans linor, vaden (närpåsen) och sedan linorna på andra sidan. De långa linorna och vaden halas sedan in mot fartyget som antingen är ankrat under tiden (dansk snurrevad eller Danish anchor seine) eller som kör långsamt framåt under tiden (s.k. flyshooting). Linorna hjälper till att skrämma in fisk mot vaden så att den lättare fångas. Snurrevaden här så gott som ingen bottenpåverkan.
Snurrevadsfiske har fördelen att fångsten är kort tid i nätet och därför av mycket hög kvalitet när den kommer ombord. SFPO jobbbar med ett redskapsförsök med snurrevadsfiske i Östersjön.
Garnfiske - nät
Fiske med nät eller garn är en väldigt gammal fångstmetod. Redskapen består av ett nät med små flöten i överkant och tyngder i nederkant. Nätet kan sättas på botten eller högre upp i vattnet. Ofta använder fiskaren flöten med en flagga på i vattenytan för att kunna lokalisera sina garn.
Man fångar olika arter i garnfisket beroende på fiskeinriktning, t.ex. torsk, plattfisk, sjurygg, krabba.
Olika typer av garn/nät används av det yrkesmässiga garnfisket. Garnen som används har olika höjd, längd och maskstorlek beroende på vad målarten är. Fiske efter olika arter sker också under olika delar av året.
Vid inhalning av garnen används ofta en hydrauliskt driven nätrulle som underlättar det tunga arbetet.
Drivgarn är en typ av garnfiske där fritt drivande garn används. Garnen knyts i detta fall samman till långa länkar, som man låter driva fritt med vind och ström.
Krokfiske, backor (långrevar)
I yrkesfisket förekommer krokfiske med långrev efter t.ex. torsk längs våra kuster. Långrevar som används består av en lina, vilken med ett par meters mellanrum försetts med tafsar (känsor) på vilka krokarna sitter. Linan med de agnade krokarna (ofta bitar av sill) körs ut från båten. Med vissa mellanrum ankras linan och för att den ska synas sätter man ut bojar med flaggor eller andra märken som utmärkning. Efter några timmar eller en natts fiske är det dags att hala in långreven igen.
Denna typ av fiske är mycket tidsödande, eftersom alla linor och krokar skall redas upp efter varje fisketillfälle och sedan agnas om igen till nästa dags fiske. På senare år har viss rationalisering skett och man kan numera underlätta flera av arbetsmomenten. Så kan t.ex. påsättningen av betet på krokarna ske automatiskt.
Till krokfisket hör också fisket med dörj och pilk – kanske framförallt efter makrill. Dessa fiskesätt har dock med åren förlorat alltmer i betydelse i det kommersiella yrkesfisket. I detta fiske har fiskaren linor med olika typer av krokar direkt från båten eller från stänger monterade på båten.
Burar, tinor, ryssjor & bottengarn
Till gruppen fasta redskap räknas olika slag av burar/fällor, ryssjor samt bottengarn, som är förankrade eller pålade i bottnen.
Burar och tinor (ibland "kupor", t.v.) som änvänds för fångst av havskräfta respektive hummer och krabbtaska på Västkusten är mellan 0,5-1 m långa burar tillverkade av nät och en metall- eller plaststomme eller mer traditionella träspjälor. Tinorna agnas och sätts till botten. För burfisket efter havskräfta länkas ofta många burar samman innan de sätts ut.
För hummerfisket och havskräftfisket gäller restriktioner beträffande minimimått och hummerfiske är bara tillåtet under vissa tillåtna fisketider. Krabbfiske får däremot bedrivas fritt hela året. Även detta är dock säsongsbetonat, beroende på att kvaliteten på krabborna varierar med årstiden.
På Östkusten används stora push-up-fällor för fångst av framförallt lax, vilka gör att sälar inte kommer åt fångsten. Fällorna är stora och tunga och kan bara lyftas genom hydraulik (push-up) så att de kan vittjas.
Bottengarn (t.h.)är en fast konstruktion på botten med en lång fångstarm som sträcker sig ut från land, ibland hundratals meter, och avslutas med en fångstdel eller fångstgård där fisken inte hittar ut när den har simmat in. För att bottengarnen lättare skall kunna vittjas är fångstgården försedd med en strut, där fisken samlas ihop innan den kan tas in i båten.
Ryssjor (t.v) är en mindre konstruktion som kan sägas kombinera ett litet mobilt bottengarn med en liten bur. Ryssjan består av ett längre lednät som leder fisken fram till en konisk fångststrut. Ryssjor används bland annat i ålfisket.
Ringnotsfiske
En ringnot är till formen ett mycket långt nät, försett med flöten upptill och tyngder nertill. Dessutom finns i nederkanten ringar, genom vilka en vajer löper.
När ett fiskstim lokaliserats, vanligen sill, skarpsill eller makrill, sätts ("kastas") noten ut i en cirkel omkring stimmet. Genom att dra in vajern som löper genom ringarna snörper man (därav namnet snörpvad) ihop ringnoten undertill runt stimmet. När redskapet sedan tagits in till båtsidan pumpas eller håvas fångsten ombord.
Ringnoten är ett mycket effektivt fiskeredskap som kan ta stora fångster – ända upp till 1 000 ton eller mer i ett enda ”kast”.
Ringnoten används också i mindre skala av det småskaliga kustfisket efter sill.