Peter Löfgrens dokumentär om Östersjötorsken breddar bilden, men lyckas inte hålla sig till sanningen

I dag, tisdag, 16 april, sänder SVT Peter Löfgrens dokumentärfilm “Torsken -
havets hopp”. Sedan i söndags har den varit möjlig att se på SVT Play.
Dokumentären är välkommen för att den visar hur den sälmask som gråsälarna
sprider håller på att slå ut torsken i östra Östersjön. Det är fakta som oftast
inte nämns alls i beskrivningen av den svåra situationen för torsken i östra
Östersjön, men inte heller denna dokumentär lyckas beskriva sälens fundamentala
roll för att torsken blir sjuk och dör.

Om vi inte kommer tillrätta med det växande sälbeståndet kommer situationen för
torsken i östra Östersjön att förvärras ytterligare. I filmen talas det om en
sälexplosion och att det finns mellan 40 000 och 50 000 sälar i Östersjön. I dag
är 100 procent av torskarna i sydöstra Östersjön smittade av sälmask. Upp till
300 sälmaskar kan finnas i en torsk och varje sälmask plågar torsken till döds.

Dokumentären utgår från en film om torsken i Östersjön som Peter Löfgren gjorde för 18 år sedan.
Då lyckades Peter Löfgren få en fiskare att säga att han ville dammsuga havet
på fisk. Uttalandet var idiotiskt då och det är idiotiskt i dag, men det
hjälper till att skapa en negativ bild av fisket och oss fiskare som vi inte är
förtjänta av. Tyvärr gör sådana uttalanden att vissa organisationer, som vill
måla upp oss fiskare som orsaken till svårigheterna för Östersjötorsken, får
vatten på sin kvarn.

Dokumentärfilmen lyckas på ett bra sätt visa de svårigheter som finns för oss svenska fiskare
som bedriver ett lokalt förankrat småskaligt demersalt fiske. Det handlar om
sälen, kväveutsläppen och mindre ansvarstagande fiskare från olika länder som
får sätta bilden av en hel yrkeskår också i Sverige.

Östersjön är inte ett svenskt innanhav. De krav som svenska politiker vill ställa på
svenska fiskare för att värna fisken i Östersjön når inte fiskare från Polen,
Tyskland, Finland, Danmark, Estland, Lettland och Litauen. För att lyckas med
det krävs kraftfulla beslut inom EU. Och för att nå de ryska fiskarna krävs
andra insatser. Men det försvårar verksamheten för oss svenska fiskare som
bedriver världens mest hållbara fiske.

SFPO har under flera år uppmanat EUs fiskeministrar att lyssna på råden från
Internationella havsforskningsrådet, ICES, om att minska torskkvoterna i östra
Östersjön. När så inte har skett har svenska fiskare tagit ett eget ansvar.
Under 2017 fiskade svenska fiskare enbart upp 55 procent av den tilldelade
torskkvoten i Östersjön.

SFPO ser positivt på de kontroller som svenska Havs- och vattenmyndigheten utför för
att skydda det svenska seriösa fisket som bedrivs utifrån en vilja att bevara
våra fiskbestånd. Liknande kontroller vore välkomna i alla länder runt
Östersjön.

Nu riskerar dokumentärfilmen att skapa ytterligare tvivel om hur svenska fiskare
agerar. En del av det beror på dåligt redovisade fakta. De stora fiskebåtarna
från Västkusten, som i dokumentären målas upp som en bidragande orsak till att
torskbeståndet minskar i östra Östersjön, fiskar inte torsk, utan sill och
strömming.

Peter Löfgren beskriver i dokumentären den positiva utvecklingen för Ålandstorsken i
Ålands hav. Han påstår att Ålandstorsken är immun mot sälmasken. Sanningen är
att vattnet i Ålands hav är för sött för att sälmasken ska kunna leva där.

Och algblomning och syrefria bottnar beror inte på fisket, vilket påstås i filmen,
utan på att kväveutsläpp från jordbruk och hushåll. Svenska reningsverk längs
kusterna är inte dimensionerade för alla sommargäster som kommer till kusterna
på sommarhalvåret. Detta leder till att orenat avloppsvatten rinner rakt ut i
havet när havet är som mest känsligt. Detta göder Östersjön. Resultatet blir
algblomning, syrefria bottnar och svårigheter för fisken att leva.

Uppgiften är att rädda torsken i Östersjön till kommande generationer. Detta eftersom
torsken och andra fiskar är viktiga i det ekologiska systemet. Det handlar
också om att det ska vara möjligt att fortsätta bedriva ett hållbart fiske som
gör att vi kan njuta av fisk av hög kvalitet vid våra matbord.

För att lyckas med det behöver debatten vara betydligt visare än i dag och föras
utan förutfattade meningar och dolda agendor. Den måste föras på det
internationella nivån så att den stora bilden kommer fram.

Sverige förtjänar en fiskekår, en fiskekår som fortsätter ta ansvar för friska hav och
välmående fiskbestånd. Det är vad vi medlemmar i SFPO står för och det ska vi
vara stolta över. Att svartmåla vår verksamhet tjänar vare sig miljön eller våra
kunder på. Svenska fiskare förtjänar inte att vara syndabockar för situationen
i havet. De som gör det behöver fundera på vad de ska skylla på när vi svenska
fiskare är borta. Det är ju inte vårt fiske som gör att torsken får sälmask i
sina inre organ.

Peter Ronelöv Olsson,
ordförande SFPO