Nyheter

”Inte komplicerat att kapa en sjökabel”

Debatt
Ett oskyldigt frakt­fartyg som kan släpa ett kraftigt ankare genom havsbottnen kan knäcka vilken sjökabel som helst. Fartyget behöver inte genomföra konstiga manövrer heller, skriver sjökabel­specialisten Thomas Worzyk.

Några public service-medier i Norden har nyligen berättat att ryska fartyg haft för sig märkliga saker runt marin infrastruktur såsom kablar och pipelines. Andra medier har snabbt hakat på. Det insinueras att ryssarna vill förbereda angrepp på denna infrastruktur. Hur det egentligen är med den saken vet vi inte ännu men det kan vara nyttigt att veta litet mer kring dessa installationer för att kunna se händelser och observationer i sitt rätta sammanhang.

Många kartor har visats där man ser det tätspunna nätet av sjökablar i norra Europa. Det handlar mest om datakablar men även en del kablar för transport av elektricitet mellan länder och från vindkraft­parker till havs. Vad gäller datakablar finns det en ganska god redundans så bortfallet av några stycken skulle knappast märkas för konsumenten. Samma gäller för kraftkablar mellan länder. Situationen kan vara annorlunda i andra delar av världen där ett lands anknytning ibland är beroende på bara någon eller några få kablar.

Så kallade exportkablar som transporterar elkraft från havsbaserad vindkraft till land har dock ofta liten or ingen redundans alls. Men om en export­kabel saboteras och vindparken inte längre kan skicka el till fastlandet är det tråkigt för parkägaren men inget större avbrott för den allmänna elförsörjningen.

Ryssarna behöver inte åka runt med jättefartyget ”Admiral Vladimirsky” och kartlägga kablarna. Kablarnas läge kan var och en få fram från allmänna källor, bekvämt hemma i soffan. Positions­listan (”route position list”) fastställs av kabel­operatören efter installation och skickas till berörda myndigheter och sjökorts­leverantörer. Positionerna återges noggrant i sjökort. Det finns civila aktörer vars mål är att visa den exakta kabel­positionen för allmänheten för att förhindra konflikter mellan fiskare (som har en förmåga att oavsiktligt skada sjökablar) och dessa kablar. Så det finns ingen anledning för ryssarna att köra runt och leta kabel.

Är de på gång att klistra minor på kablarna? Det vet vi inte heller men skulle de ens behöva det? Skulle inte ett kraftigt ankare räcka för att plöja igenom en sjökabel? Det korta svaret är ja.

Undervattenskablar brukar grävas ned i sjöbotten till ett djup på 1–1,5 meter under sjöbotten, i utsatta lägen upp till 3 meter. Detta för att skydda för ”external aggression” som det heter i fackkretsar. Hittills hade vi specialister mest tänkt på ankare och trålfiske. Behöver experterna inkludera sabotage i listan?

Här ligger sjökablarnas största sårbarhet och det är ingen hemlighet heller. Man kan läsa i facklitteraturen om sambandet mellan kablarnas nedgrävnings­djup och skydds­faktorn mot ankare. Det händer nämligen alldeles för ofta att ett fartyg av misstag kastar ankare där det inte borde göra det. Det finns en kraftkabel i medelhavet som försörjer öriket Malta med elkraft från Sicilien. Dagen före julafton 2019 slets kabeln av av ett fartygs­ankare och Malta försjönk i mörker. Malta fick ta till de gamla skitiga diesel­generatorerna för att rädda julen.

Ryssarna vet naturligtvis om dessa allmänt kända sammanhang. Ryssarna hade i drift den obeväpnade atomubåten ”Losharik” som beskrivs som en spionage­ubåt med möjlighet att avlyssna och kapa djuphavs­kablar upp till 3 000 meters djup. Men norra Europas relativ grunda vatten kräver inte sådana sofistikerade fartyg. Ett oskyldigt frakt­fartyg som kan släpa ett kraftigt ankare genom havsbottnen kan knäcka vilken sjökabel som helst. Fartyget behöver inte genomföra konstiga manövrer heller. Varje dygn passerar hundratals fartyg alla sjökablar som går under södra Östersjön, liksom i Nordsjön.

Denna artikel ska och kan inte ses som en bruks­anvisning för sjökabel­sabotage. Den initierade förövaren kan läsa på i många ingenjörs­vetenskapliga artiklar och böcker och dra egna slutsatser om hur man lättast kan knäcka en sjökabel.

Allmänheten och media bör dock hjälpas att förstå kontexten bättre. Det tjänar inte saken till om man utifrån några observationer drar för långt­gående slutsatser. Kanske ryssarna gör några extra piruetter över kablarna och ser på hur de nordiska länderna blir rädda.

Sabotage mot sjökablar är inget modernt påhitt. I många krig sedan 1800-talet har flera stater ägnat sig åt att sabotera fiendens sjökablar, långt innan special­ubåtarnars tillkomst. Favorit­verktyg: ankare och speciella klippdon. Telegraf­kabeln mellan Arkona och Trelleborg klipptes den 24 augusti 1870 av den franska örlogs­mannen ”Thetis”. Uslingarna tog dessutom bort 200 meter av kabeln för att försvåra reparationen.

Thomas Worzyk
pensionerad sjökabel­specialist med 30 års erfarenhet av kabel­konstruktion och installation, författare till boken ”Submarine Power Cables: Design, Installation, Repair, Environmental Aspects”

Källa: Svenska Dagbladet

Arkivet.