Nyheter

”MP anmäler regeringen för överfisket som dödar Östersjön”

DEBATT
Beslutet att fortsatt tillåta industriellt fiske av sill och strömming i Östersjön visar tydligt att fiskelobbyns önskemål väger tyngre än ekosystemets överlevnad. Det är ett politiskt misslyckande som strider mot EU:s egna fiskelagar. Därför anmäler vi nu EU:s ministerråd och den svenska regeringen till EU-domstolen, skriver Miljöpartiets Per Bolund, Rebecka Le Moine och Emma Nohrén.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

EU:s fiskepolitik har kommit till vägs ände. Det storskaliga industrifisket har tillåtits dammsuga havet på fisk och Östersjön är på stadig kurs mot kollaps. Torskbestånden har fiskats upp sedan länge och sillen har minskat med mer än 80 procent på 50 år. Längs stora delar av den svenska kusten har ekosystemet redan tippat och kollapsen är ett faktum.

I går fattade ministerrådet, tvärt emot EU-kommissionens förslag, beslut om att tillåta fortsatt industriellt fiske i Östersjön nästa år. Tyvärr kom alla förhoppningar om ett nödstopp för sill- och strömmingsfisket på skam. Ministerrådet fortsätter att köra Östersjön i botten och med årets beslut trycker de dessutom på gasen. Ministrarna lyssnade på den inflytelserika fiskelobbyn och beslutade om att tillåta ett fortsatt storskaligt fiske på sill och skarpsill på sammanlagt hundratusentals ton.

De beslutade kvoterna i år är visserligen något lägre än förra året, men det spelar ingen roll. Det räcker nu inte att ta små myrsteg i rätt riktning och hoppas att det ordnar sig. Östersjön har pressats av decennier av överfiske och det finns nu över huvud taget inga marginaler kvar. Fiskart efter fiskart har kraschat eller är på väg att krascha.

Att Östersjön är på stadig kurs mot kollaps är ett monumentalt politiskt misslyckande. Vid det här laget är det glasklart att ministerrådet inte klarar uppgiften att förvalta Östersjön så att fisken kan finnas kvar och ekosystemet inte dör. Men det är mer än ett politiskt misslyckande.

Beslutet som fattades av ministerrådet strider också mot unionens egna fiskelagar. De fiskekvoter som sattes för sill och strömming från Bottniska viken i norr till centrala Östersjön i söder, går skyhögt över lagstiftningens krav på försiktighet. Rådets beslut är i praktiken en dödsdom mot Östersjöns fiskbestånd och därmed också mot det svenska traditionella kustnära fisket.

Det är fullständigt orimligt att politisk kohandel, utan någon som helst folklig insyn, får förvandla gemensamt beslutade lagar och principer till en politisk fars.

Därför anmäler nu Miljöpartiet ministerrådet och den svenska regeringen till EU-domstolen för att ha beslutat om fiskekvoter som strider mot EU:s fiske- och miljölagstiftning. EU-domstolen måste ges möjlighet att pröva om beslutet är förenligt med gällande lag.

Det är fullständigt orimligt att politisk kohandel, utan någon som helst folklig insyn, får förvandla gemensamt beslutade lagar och principer till en politisk fars. Om inte ministerrådet själva klarar av att följa lagen, behöver EU-domstolen se till så att ministerrådet gör det.

Att EU:s fiskepolitik har en mängd djupgående problem är ett etablerat faktum i stora delar av forskarvärlden. EU:s fiskepolitik behöver göras om i grunden, kvotmodellen har kallats för ”irrationell dårskap” av upphovsmakarna till modellen. Men i dagsläget är Östersjöns största problem politiker som vägrar att följa lagen. Ministerrådets beslut strider mot ett flertal lagar på EU-nivå som reglerar fiskets miljöeffekter.

En bärande tanke i EU:s gemensamma fiskelagstiftning är att ett allt för högt uttag av fisk ur våra hav omöjliggör fiske i framtiden. Fisken i haven har dessutom en helt avgörande roll för ekosystemets funktion. EU:s gemensamma fiskepolitik (GFP) slår fast att överfisket måste upphöra (artikel 2.2) och Havsmiljödirektivet syftar till att värna ekosystemet och förhindra kollaps. Trots det har en majoritet av fiskekvoterna de senaste tjugo åren satts långt över Internationella havsforskningsrådet, Ices, rekommendationer.

Även den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön (MAP) är juridiskt bindande. Artikel 4.6 slår fast att fisket under alla omständigheter inte får fastställas på en sådan nivå att bestånden löper risk att krascha. Av Ices vetenskapliga rådgivning framkommer att inte ens om allt fiske upphör skulle bestånden återhämta sig inom de närmaste åren.

När nu landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) misslyckats i förhandlingsrummet med attt säkra upp fiskekvoter som uppfyller lagstiftningens grundläggande krav, behöver vi använda alla de verktyg som kvarstår för att ändra beslutet och mildra konsekvenserna. I väntan på att en stämningsansökan av ministerrådet behandlas är den viktigaste åtgärden i närtid att införa ett totalstopp för det svenska industriella trålfisket i hela Östersjön. Det inkluderar ett stopp även för skarpsillsfisket, eftersom det i praktiken inte går att särskilja från sill- och strömmingsfisket.

I väntan på att en stämningsansökan av ministerrådet behandlas är den viktigaste åtgärden i närtid att införa ett totalstopp för det svenska industriella trålfisket i hela Östersjön.

Miljöpartiet kräver därför att regeringen ger glasklara instruktioner till Havs- och vattenmyndigheten om att det industriella fisket inte ska få någon kvottilldelning i fördelningen av de svenska fiskemöjligheterna som blir konsekvensen av ministerrådets beslut för nästa år.

Frågan är om regeringen är beredd att vidta de drastiska åtgärder som krävs, när ansvarig minister i riksdagen röstat emot ett stopp för industrifisket på svenska vatten. Landsbygdsministern har inte ens varit beredd att erkänna att industritrålarnas överfiske är ett problem utan grundlöst hävdat att tillräcklig kunskap saknas för att försiktighetsåtgärder ska kunna vidtas. Dessutom har Kullgren vid upprepade tillfällen felaktigt påstått att kommissionens ursprungliga förslag för ett nödstopp av fisket i Östersjön går utöver den vetenskapliga rådgivningen.

Ett flertal processer pågår nu där europeiska miljöorganisationer stämmer ministerrådet för överfiske. En process från svensk sida skulle vara betydelsefull inte bara för Östersjön, utan för att skapa ett prejudikat och stoppa det överfiske som raserar det marina livet i alla unionens vatten.

Det vi nu ser är konsekvenserna av en politik som försöker förhandla med verkligheten och vägrar sätta ekosystemens livskraft i första rummet. Med fiskerådets beslut är bestånden av sill och strömming på väg mot kollaps och med dem hela Östersjöns ekosystem. Regeringen kommer därmed ha medverkat till att förstöra Östersjön för oss själva och för framtida generationer.

Det är nog nu. Överfisket måste få ett slut.
 

Text

• Per Bolund (MP), språkrör

  Rebecka Le Moine (MP), talesperson, biologisk mångfald

  Emma Nohrén (MP), ordförande, Miljö- och jordbruksutskottet

Källa: Dagens Nyheter

Arkivet.