Nyheter
”Tillsätt en haverikommission för att rädda fisken”
”Något måste göras – nu. Tillsätt en haverikommission. Sätt stopp för överfisket”. Professor Kerstin Johannessons ord vid Tjärnö marina laboratorium i Strömstad ger en besk eftersmak.
Fisken i havet börjar ta slut. Lokala bestånd av matfisk finns nästan inte, menar Kerstin Johannesson, professor i marinekologi och chef för Tjärnölabbet. Hur ska det gå med livet i havet?
– Ja, och hur ska det gå med yrkesfisket? Först kollapsade Östersjöns stora torskbestånd. Det var på 1980-talet, då man bokstavligen trålade upp allt och mycket matfisk blev till djurföda. Redan då var det pengarna som styrde över det biologiska kunnandet och förståndet, säger Kerstin Johannesson och ler lätt.
Men hennes blick är eftertänksam, för nu, menar hon, har fiskeripolitiken kommit till vägs ände. Det sista livskraftiga torskbeståndet på svenska vatten, det som fanns i Öresund, har också havererat. Och utmed Bohusläns kust finns knappast en stor torsk kvar.
– Det leder till följdverkningar, som att den lilla fisken spigg ökar onaturligt mycket samtidigt som ålgräsbottnarna. som är viktiga för fiskreproduktionen, försämras. Överfisket måste bromsas, konstaterar Kerstin Johannesson.
Nu är måttet rågat för professorn
Som professor i marin ekologi vid Göteborgs universitet ger hennes detaljkunskaper en särskild klang i debatter om hur fiskbestånden och havet egentligen mår. Yrkesfiskares slutsatser att ”fisktillgången kommer och går som alltid tidigare” håller inte för forskarna.
Men som chef för Tjärnö marina laboratorium brukar hon väga sina ord på guldvåg. I decennier har Kerstin Johannesson ändå varit en tung röst i frågor om havets miljö, fisk, fiske och därtill hörande politik. Men nu är måttet rågat, menar hon.
Professorn har tröttnat på guldvågen och visade nyligen detta, tillsammans med en i sammanhanget nästan lika känd röst, nämligen biologen och före detta miljösakkunnige i statsrådsberedningen (under den socialdemokratiskt ledda regeringen 1996 - 2001) Stefan Edman från Ljungskile.
För att nå beslutsfattare i huvudstaden slog de sina påsar ihop och skrev en debattartikel, under rubriken ”Fridlys alla stora fiskar i de svenska vattnen”, i landets största morgontidning DN.
Trots att de i artikeln konstaterar att fiskbristen i första hand beror på att ”vi har fiskat för mycket”, har den negativa kritiken nästan helt uteblivit, berättar professor Johannesson när vi träffar henne några dagar efter publiceringen.
– Uttaget av fisk i havet har varit alldeles för stort för länge och det vet nog alla. Många har säkert också insett att läget är så allvarligt att om inget görs nu kommer det inte att finnas något kvar att fiska om några år, säger hon i en arbetspaus hemma på det marina laboratoriet.
Hur hållbart är det att fiskebåtarna blir större och större?
Därför föreslår Kerstin Johannesson och Stefan Edman att det tillsätts en haverikommission, med representation från olika myndigheter, politiker, yrkesfiskeföretag, konsumenter och forskare, som tillsammans griper in för att rädda fisken i havet.
– Ja, och även banker och finansinstitut bör vara med, för att vi ska kunna diskutera vad och varför de finansierar inom fisket. Hur hållbart är det att fiskebåtarna blir större och större på bekostnad av det kustnära fisket, som alla sa sig värna för bara några år sedan, frågar sig Kerstin Johannesson, väl medveten om att detta är ett känsligt diskussionsämne.
Orsaker till det krympande fiskbeståndet
När fiskerinationer i hela Europa mer eller mindre får sina fiskekvoter tilldelade efter förhandlingar mellan politiker som tagit stor hänsyn till ekonomiska aspekter, säger det sig själv att fiskeribiologin och omsorg om beståndens reproduktion kommer långt ner på listan, menar hon.
– Och nu ser vi effekterna av detta, säger professor Johannesson och räknar upp en del av problemen, som hon menar anser är orsak till krympande fiskbestånd i havet:
Industrifiske med för stora fiskefartyg och högeffektiva redskap.
Bäst betalt för stora fiskar (vilket politiken försökt ändra på med förbud mot utkast).
Fiskepolitik där yrkesfiskare i dag kan sälja sin tilldelade fiskekvot till andra fiskare (fisket koncentreras på färre händer).
– När ett fiskbestånd kraschar är det den lokale yrkesfiskaren som drabbas. De stora fiskefartygen kan flytta sig till andra hav, säger Kerstin Johannesson.
– Sedan menar vi att man borde fridlysa stora fiskindivider och införa maximimått stället för minimimått. Samt att säl- och skarvpopulationer regleras, på samma sätt som man reglerar älg och stora rovdjur på land. Sälarna och skarven äter upp mycket fisk i skärgårdarna och det blir ett hot mot återväxten av bland annat de lokala torskbestånden.
Vi är illa ute
Torsken längs Bohuskusten är nästan helt utslagen, menar hon.
– Det finns i dag bara spillror kvar av ett lokalt torskbestånd i Bohuslän och det är oerhört viktigt att de små individerna som föds får växa upp och bli lekmogen. Men det sker inte inte i dag trots att fisket nästan är helt stoppat.
– Att rädda den stora fisken inom arter som sill, torsk och kolja är nödvändigt för beståndens överlevnad. Vi är illa ute, säger Kerstin Johannesson och tittar ut mot havsviken utanför sin forskningsstation på Tjärnö.
Källa: Strömstads Tidning