Nyheter

”Utredningar och handlingsplaner mättar inga munnar”

Här kommer några förslag till regeringen, landsbygdsministern och företrädare för statliga verk och myndigheter för att öka den svenska livsmedelsberedskapen.

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning.

Under hela min uppväxt matades jag konstant med förmaningar om sparsamhet, både vad gällande ekonomiska medel men också vad gäller resurser i form av mat och andra nödvändiga artiklar. Dessa förmaningar kom givetvis från föräldrarna, men också från respektive mor- och farföräldrar, alla sprungna ur det konservativa bondesamhället. Det var liksom en naturlig del av våra liv och min uppväxt.

På gården där jag är uppfödd hyrde Svensk Spannmålshandel ladugård/loge till beredskapslager för spannmål från 1953 till 1981. På mina morföräldrars gård hyrde samma instans ladugård/loge för beredskapslager av soja med mera i 50 kg säckar. Hur mycket soja med mera som lagrades i morfars ekonomibyggnader vet jag ej men vid Hallstaberg ska beredskapslagret ha omfattat cirka 3000 ton vete. Och givetvis fanns det fler gårdar som hyrde ut sina ekonomibyggnader på detta vis för att få in pengar på dessa byggnader när mjölkproduktionen lades ned efterhand.

Dessa beredskapslager, och givetvis många andra lager av allehanda slag, var vanliga under efterkrigstiden/kalla krigets dagar.

Så småningom tycktes världen bli en fredligare plats. Europa sänkte garden, frihandeln ökade, varor och tjänster flyttades snabbt över gränserna, Berlinmuren revs, mobiliseringsförråden skrotades, lagren tömdes och det skulle aldrig mer bli oroligheter i vår närhet.

Men nu tycks eftertänksamhetens kranka blekhet hugga oss i ryggen. Vår omvärld förändras hastigt. En båt på tvären i Suez-kanalen, en elak pandemi, mindre nogräknade staters agerande, länders krigsanfall på andra länder, cyberattacker, desinformation med mera, allt detta sammanlagt gör att varor och tjänster helt plötsligt inte blir lika rörliga längre. Och mitt i detta står naiva, bortskämda och överkonsumerande svenskar och undrar: vad fan är det som händer?

Så något borde kanske göras för att eventuellt kunna lindra effekterna för Sverige inför kommande framtid.

Där kan vi inom den gröna näringen bidraga med rätt mycket resurser och kompetens, om man nu bara från statsmakterna är villiga att agera för Sveriges befolkning och framtid.

För min tro är tyvärr inte längre om något mer otrevligt inträffar, utan när en mer otrevlig tillvaro kommer att infinna sig.

För att på något vis försöka lindra effekterna vid en allvarlig kris eller krig är en skapligt mätt befolkning en grundförutsättning för att kunna hålla någon form av styrning på situationen. Där kan, och vill, vi från den gröna näringen dra vårt strå till stacken, men då behövs det att regering, riksdag, statliga verk och myndigheter anammar detta och gör verkstad av sina fina pappersdokument.

Hur många munnar mättar en utredning, en tillsatt kommission, en handlingsplan? Inte många skulle jag vilja säga. Det är handgripligheter och mat på bordet som räknas.

Så här kommer några förslag till regeringen, landsbygdsministern och företrädare för statliga verk och myndigheter:

- Hyr de tomma spannmålsanläggningar som finns i landet och fyll dem med spannmål för framtida bruk.

- Teckna kontrakt med x antal lantbrukare runt om i landet för byggande av mindre spannmålslager på gård, 1000-2000 ton. Köp in spannmålen av bonden och betala för lagringen. Detta ger en mycket mindre exponering vid framtida anfall på nationen än stora centrala lager.

- Bygg upp ett större levandelager av djur som finns tillgängliga för slakt, mjölk, ägg och vidare för konsumtion.

- Placera ut tankar för drivmedel vid strategiska, inlåsta lokaler som möjliggör en fortsatt drift av lantbruket så vi kan försörja befolkningen i händelse av kris eller krig.

- Vi har kunskapen, och i viss mån fabriker. för framställan av mineralgödsel inom landets gränser. Kroka arm med dem för att säkra en viss mängd av den växtnäring som behövs för livsmedelsproduktion.

- Viltkött är ett mycket bra tillskott på tallriken. Skapa förutsättningar för att detta skall kunna fungera i praktiken, från skogen till tallriken.

- Premiera de entreprenörer som vill jobba med småskalig slakt och charktillverkning, detta minskar sårbarheten.

- Detsamma gäller småskaliga kvarnar och bagerier.

- Fisk är en mycket bra föda. Dock, enligt den information undertecknad fått, äter skarven mer fisk än vi människor från våra insjöar. Hur man kan tillåta detta är för mej en gåta. Inrätta skottpengar på skarv så vi får fisken till humankonsumtion.

- Köp in mobila elverk i mängder, dylika behövs alltid även i fredstid.

- Krigsplacera oss i den gröna näringen på våra gårdar så vi kan producera mat till befolkningen.

Ja, listan kan göras lång. Många fler konkreta och handlingskraftiga förslag finns givetvis, undertecknad har valt några i denna text.

Nu passar jag bollen till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). Vill du bli inskriven i de svenska historieböckerna som den minister som återupprättade den svenska livsmedelsberedskapen eller vill du bara passera som en "dussinkille" i en av alla regeringar som kommer och går?

Valet är ditt.

Arkivet.