Nyheter

”Vem har ätit upp all Kalix löjrom?”

”Vem har ätit upp all Kalix löjrom?”

Debattinlägg från SFPO med flera om säl och löjrom, publicerat i Svenska Dagbladet 11/11 2017

Årets fiske efter siklöja i Botten­viken har precis avslutats. Marknaden efterfrågar Kalix löjrom, tillgången är inte tillräcklig och priserna skjuter i höjden. Det ­råder en skriande brist på Kalix löjrom och marknaden frågar sig varför? Svaret är helt enkelt att det inte finns tillräckligt mycket siklöja att ta upp. I alla tider har beståndet varierat kraftigt från år till år. Naturliga variationer i till exempel temperatur och salthalt ­påverkar beståndet, vilket fiskare lärt sig respek­tera och leva med. 

Denna mängd fisk som sälarna äter hade kunnat producera 400 ton Kalix löjrom, motsvarande 800 miljoner kronor. Kalix-löjrommen är viktig för länets fiskare, för restauranger och för besöksnäringen i hela Sverige. Produkten sätter Kalix och Norrbotten på kartan på ett förtjänstfullt sätt. Tillgången till siklöja är avgörande för att denna industri skall kunna fortsätta utvecklas och för att ­Kalix-löjrommen skall nå kunderna till rimligt pris. 

Det är inte bara Kalix löjrommen som drabbas. Fisket efter siklöja har bedömts vara hållbart och har därmed fått den eftertraktade MSC-märkningen. Detta har lett till att fisken tas till vara i mycket större utsträckning än förr. Framför allt miljömedvetna kunder efter­frågar siklöja, som också klassas som en delikatess. I dag går vi teoretiskt miste om cirka 7 000 ton MSC-märkt, svenskt lokalt fångad fisk, som dessutom är mycket god och hälsosam.

Förutom att många konsumenter går miste om denna delikatess går samhället miste om arbetstillfällen och skattepengar. Fisket efter siklöja sysselsätter i genomsnitt 1 700 personer årligen. Dessa skulle kunna vara 10 000 personer till om fisken kom till fiskarna godo. Därtill kan vi räkna förlorade arbetstillfällen i grossistleden, emballagetillverkning, uteblivna transporter och investeringar i båtar och redskap med mera.

Kalix löjrom är det enda svenska fiskrelaterade livsmedlet med EU:s starkaste ursprungsskydd. Dessutom är både rommen och sik­löjan MSC-märkt, vilket garanterar att trål­fisket efter siklöja är hållbart. Med andra ord är siklöjan en resurs som vi ska vara extra rädda om. Risken är stor att när tillgången minskar, blir många restauranger utan Kalix löjrom och måste ersätta den med något ­annat, med största sannolikhet importerat och inte lika hållbart fiskat. Risken finns att hela hållbarhetskonceptet urholkas när vi blir ännu mer beroende av importerad billig fisk.

För kustfisket efter torsk i Östersjön visar undersökningar att gråsälen tar mer än hälften av torsken från näten. Dessa osynliga fångster är inte bara ett problem för fiskarens försörjning, utan bidrar till felaktiga beståndsuppskattningar av torsk. De torskar som försvinner från näten är inte med i fångst­stati­stiken och därmed blir det felaktigheter i ­datan till beståndsuppskattningarna. Osäkerheter i beståndsuppskattningen var orsaken till att fisket efter torsk i Östersjön för­lorade sin MSC-märkning för några år sedan.

Sälen är ett allvarligt hot mot kustfisket och produktion av svenskfångad fisk i Sverige. Det är nästintill omöjligt att fiska med traditionella kustfiskeredskap, såsom nät och ryssjor. Sälen både stör, förstör redskap och äter ­fisken från redskap. Det leder till att inga nya yrkesfiskare vågar investera i nyföretagande inom näringen. Detta rimmar illa med Sve­riges nya livsmedelsstrategi, med målet att utöka den inhemska produktionen av livsmedel. På fisksidan kommer detta att bli mycket svårt, på grund av sälen. 

Om vi vill ha svensk fisk i butiker och restau­ranger i framtiden av ett kustfiske nära konsumenterna, måste vi ha en aktiv förvaltning av säl i våra svenska vatten. Ska målet av den gröna politiken i Sverige vara att vi blir helt beroende av importerad fisk? Att säl­bestånden inte förvaltas kommer att leda ­exakt till detta. 

I dagsläget är endast skyddsjakt tillåtet på säl. Sverige följer rekommendationen från Helcom om att man får jaga säl men bara i den omfattningen att det fortfarande sker en positiv populationstillväxt. Detta betyder att det i praktiken inte finns något tak för stora sälpopulationerna får bli. Det som behövs är en diskussion om var balansen ska vara mellan att sälpopulationerna fortfarande växer och de både ekologiska och ekonomiska skador sälarna orsakar. Det behövs en förvaltningsplan för sälen som är beståndsbegränsande. Det ska kunna gå att bedriva ett aktivt kustfiske även om sälpopulationerna mår bra.

De ansvariga myndigheterna måste ta sitt ansvar – och det är bråttom. Avsaknaden av sälförvaltning drabbar svenska konsumenter som vill äta hälsosam, svensk och hållbart producerad fisk.

Teija Aho

biolog, vice ordförande Östersjökommittén Sveriges Fiskares Producentorganisation, vd Guldhaven Pelagiska AB

Linda Frohm

vd Hotell Valhall, Kalix

Sven-Gunnar Lunneryd

forskare Sveriges lantbruksuniversitet

Tore Johnsson

ordförande Östersjökommittén Sveriges Fiskares Producent­organisation

Peter Olsson

ordförande Sveriges Fiskares Producentorganisation

Länk till debattinlägget i publicerad form: https://www.svd.se/vem-har-atit-upp-all-kalix-lojrom

Arkivet.