Nyheter

Ålfiskepolitiken är inte trovärdig

Ålfiskepolitiken är inte trovärdig

Den europeiska ålen anses vara akut hotad. Orsaken är en dramatisk minskning av rekryteringen av yngel/glasål från Saragassohavet.

EU har tidigare ålagt medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda ålen. Sverige har till skillnad från många andra länder gjort det och antagit en nationell ålförvaltningsplan. Som huvudregel är ålfiske i Sverige förbjudet. Endast ett fåtal yrkesfiskare med särskilt tillstånd får fiska ål som då ska vara större än 70 cm.

En stor orsak till ålproblemet är vattenkraften. Den har man först nyligen börjat titta på i Sverige i detta sammanhang. Den ska nu moderniseras. Hade man tidigare agerat kraftfullt mot vattenkraften på europeisk nivå hade mängden massakrerad ål varit mycket mindre och situationen hade varit bättre. Antalet ålar som dör i vattenturbinerna är mycket större än det antal som fiskas.

Ministerrådet beslutade nyligen att det i Nordostatlanten, under en sammanhängande period på tre månader, under tiden november 2018 – januari 2019 ska vara förbjudet att fiska ål större än 12 cm. Beslutet innebär att det fortsättningsvis är tillåtet för länder som Frankrike och Spanien att fortsätta fiska glasål. Man uppskattar att de fiskar ca 800 miljoner glasålar. Detta är enorma mängder ål.

Var är miljöorganisationerna nu? WWF och Naturskyddsföreningen arbetar nu för att effekten ska bli så hård som möjligt för svenska ålfiskare, samtidigt som man tiger om den fortsatta glasålsmassakern. Detta är fullkomligt oseriöst.

Att förbjuda fiske efter vuxen ål och tillåta fiske efter glasål är ingen seriös och hållbar politik. Man kan undra var logiken finns. Man kan undra länge. Dessvärre är slutsatsen att ålfiskepolitiken inte är trovärdig.

Peter Ronelöv Olsson

Ordförande Sveriges Fiskares PO

Arkivet.