Nyheter
Axplock ur Havs- och vattenmyndighetens årsredovisning för 2018
SFPO konstaterar att i myndighetens årsredovisning kan man läsa att HaV 2018 hade ca 290 medarbetare och att intäkterna för verksamheten det året uppgick till sammanlagt ca 520 Mkr (varav anslag ca 469 Mkr, bidrag ca 42 Mkr, intäkter av avgifter och andra ersättningar ca 9 Mkr och finansiella intäkter ca 0,5 Mkr). De sammanlagda kostnaderna uppgick till ca 514 Mkr (varav driftskostnader ca 272 Mkr, personal ca 204 Mkr, avskrivningar och nedskrivningar ca 22 Mkr, lokalkostnader ca 16 Mkr och finansiella kostnader ca 0,2 Mkr). Jämfört med 2017 kan konstateras att kostnaderna 2018 ökade med ca 28 Mkr eller ca 6 %.
En anmärkningsvärd sak, som man finner när man studerar årsredovisningen, är att HaV årligen utger 2 Mkr till Internationella fiskesekretariatet FISH. Nu är det i och för sig inte myndigheten man främst ska klandra för detta, men det är synnerligen anmärkningsvärt att 2 Mkr utges till den i vissa avseenden fiskerifientliga organisationen, som 2003 bildades av Naturskyddsföreningen, WWF och Sportfiskarna för att vara en motpol till SFR. Verksamhetschef på FISH Jan Isaksson var tidigare havsexpert på Greenpeace.
Man kan läsa om HaV:s arbete med kunskapsuppbyggnad, havs- och vattenförvaltning, havsplanering, fiskförvaltning, internationellt utvecklingsarbete och om HaV:s utvecklingsarbete. I det följande fokuseras på fiskförvaltning.
Såväl antalet fartyg som kapaciteten i flottan även under 2018 minskade. Man kan också läsa att myndigheten beviljade fyra nya särskilda tillstånd för fiske med torskfångande redskap i Västerhavet och fyra nya tillstånd att fiska havskräfta med bur. Det vore intressant att veta hur många ansökningar om nyetablering som ingavs till myndigheten 2018, men den siffran saknas tyvärr i årsrapporten.
Mot bakgrund av nyttjandestatistiken av de svenska demersala kvoterna och då Sverige ligger långt under de kapacitetstak som gäller förefaller det märkligt att man fortfarande motverkar en kapacitetsökning i flottan. Särskilt märkligt är detta ur ett självförsörjningsperspektiv beaktande Livsmedelsstrategin m.m. I den svenska fiskeflottan fanns 2018 endast 1 163 fartyg (2012 fanns 1 377).
Man också läsa att det pelagiska systemet är en av de bidragande orsakerna till förbättringen av lönsamheten och att det systemet gett möjlighet till rationaliseringar, anpassning av kapaciteten samt investeringar i ny teknik. SFPO förordar ett liknande system för det demersala fisket och givetvis måste det demersala fisket också få möjlighet till rationaliseringar, kapacitetsanpassning och investeringar i ny teknik så att det kan bli lönsammare.
Av rapporten framgår att yrkesfisket karaktäriseras av hög ålder med en fjärdedel i pensionsåldern (64+). Det skrivs i årsrapporten inget om att detta är synnerligen allvarligt – här behövs åtgärder som säkerställer att det kan ske en föryngring av fiskarekåren (för att återanknyta till det ovan skrivna – det vore intressant att få reda på hur många ansökningar som myndigheten avslagit).
Om det demersala systemet skriver man bl.a. att det 2017 varit ett lågt kvotnyttjande. Återigen – hur många ansökningar har myndigheten avslagit och hur kan detta få fortgå? Vi har en åldrande kår och kvoterna fiskas inte upp – varför tillåts inte fler nyetableringar?
Den som vill läsa mer om HaV:s årsredovisning för 2018 kan göra det här: https://www.havochvatten.se/hav/uppdrag--kontakt/publikationer/publikationer/2019-03-08-arsredovisning-2018.html