Nyheter

Baltic Sea vill lura oss om torsken

Baltic Sea vill lura oss om torsken

Den privata stiftelsen Baltic Sea 2020 sprider lögner om torskfisket i Östersjön och svartmålar det svenska yrkesfisket i en debattartikel publicerad i Dagens Industri 15 oktober. Stiftelsen förminskar bottendödens betydelse och förnekar den växande sälstammens effekter på torskbeståndet.

EUs fiskeministrar har stoppat allt torskfiske i östra Östersjön under 2020. Bara små bifångster är tillåtna. I västra Östersjön sänks kvoten med 60 procent jämfört med i år.^[1] Det är ett beslut som vilar på de vetenskapliga rekommendationer som kommit från Internationella Havsforskningsrådet, ICES.^[2]

Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO, är Sveriges största sammanslutning för yrkesfiskare. Vi samlar större delen av kustfiskarna längst hela den svenska kusten. Våra medlemmar bedriver småskaligt kustnära fiske av bland annat torsk, räka och kräfta. Vi gör det med selektiva redskap för att värna reproduktion och för att undvika bifångster.

Vi har förståelse för ICES rekommendation om begränsat torskfiske i Östersjön, men den räcker inte. Sälstammen som smittar torsken med parasiten sälmask måste minska kraftigt och ansträngningarna för att ge syre åt Östersjöns döda bottnar måste bli större för att det ska finnas föda åt torsken och andra fiskar.^[3]

Conrad Stralka är verksamhetschef för den privata stiftelsen Baltic Sea 2020. I sin debattartikel gör han allt för att förvilla. Han skriver att “den främsta orsaken” till “torskkrisen” är “ett hårt fisketryck i form av storskalig bottentrålning”. Här finns två fel.

1. Det finns inget “hårt fisketryck” av torsk. I fjol fiskade svenska kustfiskare upp 24 procent av den svenska torskkvoten i Östersjön. Till i år sänktes kvoten med fem procent och av den har tolv procent av torskkvoten fiskats så här långt.^{[4] [5]}
2. Det finns ingen “storskalig bottentrålning”. Bottentrålning efter torsk och andra bottenlevande fiskar och skaldjur sker från små fiskebåtar nära kusterna. Det storskaliga fisket sker efter stimlevande arter såsom sill och skarpsill.

Även om Baltic Sea 2020 lägger den största skulden för torskens situation på yrkesfisket står det lite längre ner i debattartikeln att det bara finns “en handfull svenska båtar som fiskar torsk i Östersjön” och att det i hela Sverige finns “knappt tusen yrkesfiskare”.

115 fiskebåtar^[6] har tillstånd av Havs- och vattenmyndigheten att fiska torsk i östra Östersjön och 1 200 personer arbetade på svenska fiskebåtar innan torskfiskestoppet som infördes i juli. Ett fortsatt långsiktigt hållbart fiske är därför en viktig fråga för många fiskare, deras familjer och för boende i kustsamhällen.

Nu har äntligen regeringen beslutat att ge ekonomisk ersättning till fiskare som efter torskfiskestoppet inte har rätt att livnära sig på den fiskerätt som staten har tilldelat fiskaren^[7]. Det går att jämföra med den intrångsersättning^[8] som skogsägare får när de inte får avverka sin skog på grund av att staten anser att skogen har ett skyddsvärde.

Baltic Sea 2020 hävdar att yrkesfiskare exploaterar havets resurser och behandlas annorlunda av staten än vad skogsägare gör. Frågan till Stralka blir ett enkelt: Hur?

Sedan påstår Stralka att “huvuddelen av torskarna är så små att de inte duger för humankonsumtion utan mals till fiskmjöl” i “en fiskmjölsfabrik i Skagen”.

Ett snabbt samtal till denna fiskmjölsfabrik ger besked om att ingen torsk blir till fiskmjöl. Torsk från Östersjön är utmärkt mat för människor.

Lösningen som Baltic Sea 2020 föreslår är att torsk ska fiskas med “passiva redskap som nät och bur”. Det är möjligt, men det innebär att fisken i näten i första hand blir ett enkelt byte för sälar. Intresset bland människor av att köpa halvätna torskar är mycket begränsat.

I fjol räknade sälforskaren Sven-Gunnar Lunneryd ut att det fanns över 70 000 sälar i Östersjön. För varje år ökar stammen med drygt fem procent och under ett år äter en gråsäl två ton fisk. Till det kommer att det blir allt fler sälar som sprider parasiten sälmask.^[9]

Men om sälens skadliga effekt på torsken skriver inte Baltic Sea 2020 ett enda ord.

Grundare till den privata stiftelsen Baltic Sea 2020 är Björn Carlsson. De pengar som han satte in i stiftelsen kommer från den förmögenhet som han skaffade sig i början av 1990-talet genom att spekulera mot den svenska kronan.^[10] Samvetet verkar inte heller vara med honom i hans påstådda vilja att rädda Östersjön.

Det är slående att debattartikeln från Baltic Sea 2020 inte har en enda källhänvisning. Östersjötorsken är värd ett bättre öde än detta.

Peter Ronelöv Olsson

ordförande Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO

Arkivet.