Nyheter (Leader)
Debattartikel i Aftonbladet lördag 31/8
Fascinerande att vi inte kommit längre i arbetet med att rädda Östersjön.
Felaktig diagnos tar död på ett sjukt Östersjön.
”Rädda Östersjön” måste vara en av världens mest utslitna slogan. Ända sedan 70-talet har vi hört den i olika sammanhang och stora pengar har under årens lopp samlats in till en mängd initiativ.
Ändå har mycket lite hänt. Östersjön är fortfarande ett av världens mest förorenade hav. En yta större än Danmark består av en helt död botten.
För ungefär 40 år sedan hade Östersjön ett av världens största torskbestånd. 70-talets vardagsmaträtt: torskrom på burk, uppskivad och stekt som falukorv, kan låta som ett påhitt för nyare generationer men är ett bevis på hur självklar torskenvar som vardagsvara på våra bord.
Vi vet också sedan länge varför fisken försvinner. Det handlar om att Östersjön är omringad av länder med tättbefolkade städer, storskaliga jordbruk och tung industri som släpper ut gödsel, gifter och avloppsvatten rakt ut i vattnet och har tillåtits att göra det under decennier. Här är Sverige en av de stora förorenarna, inte minst när det gäller avloppsvatten. Sveriges reningsverk renar oftast bara för åretruntboende. Samtidigt är det till kusten som folk åker på sommaren och då åker många kommuners avfall orenat rakt ut i Östersjön under den period då sjön är som känsligast.
Fortfarande finns stora bestånd av torsk i Östersjön – i antal räknat – men numera blir de inte längre än cirka 15 centimeter och de har kroppar som är magra och sjuka, fulla av sälmask, parasiter, tungmetaller och andra miljögifter.
Ändå är den allmänna bilden att läget för torsken i Östersjön har sin orsak i yrkesfiskandet, där ”bottentrålning” har målats ut som boven. Mediedrevet berättar om ”monstertrålare” som suger upp all fisk i sina dammsugare. Sanningen är att dessa ”monstertrålare” internationellt sett är ganska små och fiskar det som vetenskapen kommit fram till och det som politiken beslutat att det finns utrymme att fiska. Nu har bottentrålning dessutom varit förbjuden i 5 år men situationen har bara blivit sämre.
Det är alltså tydligt att det inte är fisket i sig som är orsaken till Östersjöns gigantiska miljöproblem. Ändå fortsätter politiker att driva en förenklad och falsk analys av fiskets roll för ett döende Östersjön, i stället för att våga stå upp för sin egen otillräckliga miljöpolitik i fråga om föroreningar.
Det är faktiskt fascinerande att vi inte kommit längre, trots alla stora ord. Om vi verkligen vill rädda vårt innanhav måste vi nu sätta fokus på grundproblemet: föroreningarna och övergödningen. Sveriges riksdag, länsstyrelser, regioner och kommuner måste ta ett ansvar för att få Östersjön levande igen. Som en av utsläppsnationerna behöver vi göra de obekväma men nödvändiga investeringar som krävs för att gå komma till rätta med problemet och visa vägen för övriga utsläppsländer, innan det är för sent på riktigt.
SFPO