Nyheter
DEN GRÖNA BUBBLAN SPRICKER
Northvolts konkurs är ett faktum, den största konkursen i svensk historia. Man kan undra hur många miljarder som har förlorats och hur Sverige hamnade i denna situation. Det har inte saknats varningar om att detta kunde inträffa, och nu har vi fått svart på vitt. Den här konkursen är ingen överraskning – batteriproduktion i Norden var dömd att misslyckas redan innan den började, enligt Tor Wallin Andreassen, professor vid Norges Handelshögskola.
I Västra Götaland fortsätter man att slå på den stora trumman och satsar på havsbaserad vindkraft och två nya batterifabriker, en i Göteborg och en i Mariestad. Men detta verkar långt ifrån vara en av de mest genomtänkta planerna. Batteritillverkning kräver billig energi, och att tro att denna el ska komma från flytande vindkraftverk på öppet hav verkar inte vara helt genomtänkt. Låt oss titta närmare på de planer som nu får godkännande från Länsstyrelsen i Västra Götaland.
Flytande vindkraft har en produktionskostnad på cirka 3 kr/kWh, och som konsumenter kommer vi troligtvis att få betala mycket mer. Batterifabriker behöver billig el för att ha en chans att bli lönsamma. Om Northvolt inte kunde klara sig, så måste chansen för dessa fabriker vara ännu mindre. Det finns också ett antal andra problem med att etablera vindkraft på havet. Tidigt i processen uttalade sig Pär Bolund (MP) att vi placerar vindkraften på havet eftersom där är ju ändå ingen där. Det uttalandet har blivit något av ett vägledande motto och verkar ha format hela vindkraftsstrategin.
Men det är inte bara de höga produktionskostnaderna som utgör ett problem. Företag från andra länder kan fritt paxa stora områden i svenska vatten utan att betala för det. Här har staten agerat med en "open door"-politik som i praktiken innebär att det råder fullständig avsaknad av ordning – vilket är i linje med Bolunds inställning.
Skagerrak, ett viktigt område för marina livsmedelsproducenter, riskerar att påverkas negativt av dessa vindkraftsplaner. Fisket och livsmedelsproduktionen är i fara innan ens ett vindkraftverk har satts i drift. I norra Skagerrak planeras flera norskägda vindparker, men det finns ett problem: det finns ingen kapacitet att ansluta dessa till elnätet i Bohuslän norr om Stenungsund och ingen anslutningskapacitet är planerad för denna region. Samtidigt finns det kapacitet i Norge, men inte i Sverige.
Det är hög tid att regeringen agerar. Vi måste sätta alla aktörer runt bordet: staten med alla berörda myndigheter, Försvarsmakten, vindkraftsindustrin, fisket och sjöfarten. Tillsammans kan vi hitta lämpliga områden för vindparker som har en realistisk chans att överleva utan att skada fisket eller hindra sjöfarten och försvar.
Det är dags att sunt förnuft får råda. Vi bör ställa tydliga krav på de vindkraftsproducenter som söker tillstånd. Efter att ha beviljats tillstånd ska de ges två år på sig att börja bygga. Om de inte klarar det, bör tillståndet övergå till en annan leverantör – självklart med krav på att elen ska levereras till Sverige. Dessa krav finns faktiskt inte idag.
Landshövding Sten Tolgfors vid Länsstyrelsen i Västra Götaland hävdar ibland att det handlar om mellan 25 000 och 70 000 arbetstillfällen, och att om Västra Götaland inte får denna energi kommer hela Sverige att bromsa in. Men är det inte dags att vi tar omställningen till ett hållbart samhälle på allvar? Och gör det på rätt sätt, med långsiktigt tänkande och genomtänkta beslut?
Det är hög tid att göra omställningen till en fråga för fri och öppen debatt. Sverige måste återuppta vår tradition av att planera och bygga storskaligt på ett intelligent och hållbart sätt. Vi måste sluta behandla omställningen som en grön religionsfråga. För hur många misstag och felinvesteringar har vi råd med?
SFPO