Nyheter
DN Debatt. ”Fusk inom fiskenäringen är ett brott som lönar sig”
DN DEBATT 15/3.
Politiken tittar på medan Östersjön fiskas ut. Trots löften om bättring visar vår granskning att problemen med fusk fortfarande är utbredda. Fångster felrapporteras, mängderna underskattas och den som väl ertappas får en straffavgift på bara några tusenlappar, skriver Beatrice Rindevall och Konrad Stralka för stiftelsen Baltic Waters 2030.
I slutet av 1980-talet konstaterade Riksrevisionen att yrkesfiskarna tog i hamn 11,5 procent mer fisk än vad de rapporterade. Arterna angavs också ofta felaktigt, där torsk skrevs upp som kolja och sill som skarpsill. Sedan dess har nya larm kommit, som 1996 då Naturvårdsverket bedömde att mörkertalen kring fångsterna var så stora att det inte gick att uppskatta bestånden på ett tillförlitligt sätt.
Felrapporteringarna har uppmärksammats gång på gång, bland annat 2004, 2014, 2018, 2019 och 2022, men trots att det har funnits gott om tid har lite gjorts för att hantera problemen.
En granskning som Baltic Waters 2030 har gjort av sanktionsbeslut tagna under juli 2021–juni 2022 visar på fortsatt omfattande felrapporteringar.
Ju större fångster, desto större felrapporteringar upptäcktes, där tiotusentals kilo av en art kunde redovisas fel under en enda avlämning i hamn.
Under den granskade perioden framkommer det att 16 av de 20 fartyg som fångade 95 procent av Sveriges totala fångst i Östersjön 2021, hade upptäckts i sammanlagt 60 överträdelser. Majoriteten av fallen gällde felrapportering av sill och skarpsill. Ju större fångster, desto större felrapporteringar upptäcktes, där tiotusentals kilo av en art kunde redovisas fel under en enda avlämning i hamn.
Det var också vanligt att den fångade vikten underskattades. För de 16 fartygen uppskattades den totala vikten för de felrapporterade arterna till 2,15 miljoner kilo, medan den kontrollerade vikten låg på 2,42 miljoner kilo. Den faktiska fångsten var därmed cirka 12 procent högre än vad fartygen redovisade, vilket tyder på att det fiskas mer ur Östersjön än vad som rapporterats.
Felaktiga siffror från fisket leder till att Internationella havsforskningsrådet drar felaktiga slutsatser om hur mycket fiske som bestånden tål, och att politikerna använder opålitliga underlag för att besluta kvoter.
I Östersjön syns konsekvenserna av den bristande förvaltningen tydligt. Efter att bestånden har varit på nedgång i decennier kommer nu larm om ett förändrat ekosystem längs östkusten, stor brist på äldre och större individer i sillbestånden, kustfiskare utan fångst och surströmmingsfabriker som hotas av nedläggning. Torskbestånden har kollapsat, ålen är utrotningshotad och flera andra viktiga arter visar dramatiskt sjunkande siffror. Nu behöver något förändras snabbt.
Granskningen visar att kaptenerna kan gynnas av att felrapportera, samtidigt som sanktionsavgifterna är så pass låga att de anses strida mot EU:s gemensamma fiskeripolitik. Felrapporteringar av sill och skarpsill leder exempelvis till en fast straffavgift på 2 000 kronor – oavsett storlek på överträdelsen – medan värdet av en fångst kan uppgå till flera miljoner kronor.
Trots de låga avgifterna är det långt ifrån alltid som hela beloppet döms ut. Bland sanktionsbesluten finns exempel på en räkfiskare som fått 63 procent bifångst av vitfisk (torsk, kolja och gråsej), och som sålt den otillåtna fångsten för nära 60 000 kronor. Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) satte ner sanktionsavgiften till 25 000 kronor utan att motivera varför fullt belopp skulle vara oskäligt. Resultatet blir att kaptenen fortfarande får bra betalt för den otillåtna fångsten, vilket minskar incitament för att undvika framtida bifångster.
Felrapporteringar av sill och skarpsill leder exempelvis till en fast straffavgift på 2 000 kr – oavsett storlek på överträdelsen – medan värdet av en fångst kan uppgå till flera miljoner kronor.
Problemen går att lösa, men finns viljan? Fusket inom fisket verkar vara allmänt accepterat, så pass att regering efter regering passivt tittat på medan haven fiskats ut. Politiker och myndigheter gynnar kortsiktiga näringsintressen på bekostnad av ekologi. För att trygga fiskbeståndens återhämtning måste bristerna i fiskerikontrollen hanteras direkt. Baltic Waters 2030 listar här fem konkreta åtgärdsförslag:
1. Höj sanktionsavgifterna (riksdagen)
Enligt EU:s gemensamma fiskeripolitik ska sanktioner vara ”effektiva, proportionella och avskräckande”, men de flesta överträdelserna leder till obetydliga avgifter. 2013 konstaterades det i en proposition att sanktionsavgifterna inte uppfyller EU:s fiskeripolitiska krav och att strängare sanktioner var nödvändiga. Nu, tio år senare, är avgifterna fortfarande desamma.
Förutom att avgifterna är låga visar granskningen att beloppet ofta sänks eller stryks, och att olika bedömningar kan göras för liknande fall.
2. Minimera nedsättningen av sanktionsavgifter (HaV)
Förutom att avgifterna är låga visar granskningen att beloppet ofta sänks eller stryks, och att olika bedömningar kan göras för liknande fall. Otillåten fångst kan ge bra betalt, vilket knappast ger en avskräckande effekt vad gäller framtida bifångster. Den juridiska enheten på HaV behöver få tydliga riktlinjer och sedan säkerställa att dessa efterlevs.
3. Förändra regler och system som motverkar regelefterlevnad (HaV, riksdagen, regeringen)
I granskningen uttrycker räkfiskare och sillfiskare att deras tillåtna redskap gör det ”omöjligt” att följa miljökrav. Förvaltningen bör utvärdera hur reglerna motsvarar förväntningarna på fisket. Krav på bland annat redskap, fångstområden och fångststorlek bör skärpas om tillräcklig miljöhänsyn inte nås.
4. Verka för lägre kvoter och mindre fångster (regeringen)
Dagens fångster kan ligga på över en miljon kilo vilket leder till att det är svårt att uppskatta fångstsammansättningen korrekt. Ju mindre fångster, desto lättare är de att bedöma och desto mindre påverkan har eventuella felrapporteringar på bestånd och ekosystem. Regeringen bör se över nuvarande förvaltningsmodell så att kvotsättningen tar större hänsyn till miljöfaktorer.
Ju mindre fångster, desto lättare är de att bedöma och desto mindre påverkan har eventuella felrapporteringar på bestånd och ekosystem
5. Inför krav på REM-system med kamera av större fångster (riksdagen)
REM-övervakning, där fartyg utrustas med kameror och sensorer, kan vara effektivt för att upptäcka otillåtna utkast och få korrekta fångstuppgifter. I dag pågår ett frivilligt pilotprojekt med kameraövervakning, men efter att projektet pågått i över ett år har endast två fartyg anslutit sig. Riksdagen måste nu vidta tvingande åtgärder.
Under EU:s ministerråd i oktober förra året lovade Sverige att åtgärda felrapporteringarna. Vi undrar nu vilka åtgärder som kan väntas från HaV och regeringen, och om de bedöms vara tillräckliga för att få tillförlitliga fångstsiffror. Kommer nödvändiga åtgärder införas, eller kan vi vänta oss att de sista spillrorna av bestånden snart fiskats bort?
Källa: Dagens Nyheter