Nyheter
Fiskare på Resö uppgivna av debatten efter hajdumpning
I många år har bröderna Hellberg arbetat för att göra det kustnära fisket så skonsamt som möjligt. Bifångsterna är numera nästintill obefintliga och det artsorterande galler de använder har visats som gott exempel på FN:s havskonferens i New York. Men nu tär debatten hårt på dem efter hajdumpningen i Lysekil – då diskussioner om kameraövervakning och bottentrålförbud fått nytt syre.
– Det vi byggt upp raserades på en timme, det är såklart att det känns surt, säger han.
Skolan var inte den 14-årige Jan-Olof Hellbergs största intresse, det var däremot fisket. Det ledde till att skolan tog kontakt med kräftfiskaren Colin Wheatley och frågade om den fiskeintresserade eleven möjligtvis fick tjänstgöra på hans båt emellanåt. Så blev det och ett liv som yrkesfiskare väntade.
Sedan 32 år tillbaka fiskar han tillsammans med sin bror Nils-Arne Hellberg och tillsammans äger de häcktrålaren Eros. Den här dagen är de nere i Resö hamn för att underhålla trålbord och övriga redskap. I veckan har de använt sig av en nyutvecklad trål vars egenskaper Jan-Olof Hellberg än så länge är förtegen om, mer än att det rör sig om en utveckling av trålkassen. Under gårdagen landade de en fångst på 200 kilo räka och bifångsten menar han var minimal.
– Det var en vitlinglyra, en lerskädda och en liten kolja, det var knappt så att det hade mättat katten, säger han.
Utvecklingen av trålar under de senaste 25 åren beskriver han som en omvärldsseglats i framsteg. Förr kunde det både vara mycket fisk och småräka som kom med i trålen men numera är det bara räkorna de vill ha som kommer med upp.
– Fiskar vi räka ska vi leva på räka och inte på bifångst, säger han.
Jan-Olof Hellberg och hans bror var tidiga med att använda sig av artsorterande galler i trålen och redskapet har sett annorlunda ut genom åren. Den första risten var av norsk design, ”Nordmøregaller”, som de senare bytte ut mot ett plastgaller. Nu använder de sig av en så kallad kombirist som också sållar ut småräkan lus. I ett test tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) samlade de upp all lus som gallret sorterade ut under tre timmars trålning, när de vägde fångsten visade den sig ligga på 300 kilo.
Genom åren har också trålarna blivit mindre och maskorna större vilket gör att motståndet minskar och därmed även bränsleförbrukningen. Det har varit dem till gagn i tider som dessa när oljepriset skjutit i höjden.
– Vi har också korta avstånd till våra fiskeområden vilket håller ner bränslekostnaderna, säger Jan-Olof Hellberg.
Men det finns något som skapar en stor uppgivenhet hos bröderna Hellberg och det är den debatt som blossat upp efter dumpningen av hajar i Lysekils hamn. Havs- och vattenmyndigheten efterlyser frivilliga fiskare som kan tänka sig kameraövervakning på båten, och nyligen skrev WWF, Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna ett öppet brev till regeringen. De vill se ett generellt förbud av bottentrålning i skyddade områden, obligatorisk kameraövervakning och att trålgränsen flyttas ut.
Jan-Olof och Nils-Arne Hellberg ser det inträffade i Lysekil som något förfärligt.
– Det är väldigt svårt att förstå vad som har hänt. Om du inte fått med dig att du ska släppa tillbaka pigghaj och rocka på ett varsamt sätt, då har du nog inte fått med dig någonting av modersmjölken, säger Jan-Olof Hellberg och fortsätter.
– Det vi byggt upp raserades på en timme, det är såklart att det känns surt.
Samtidigt har de svårt att se hur kameraövervakning skulle kunna göra något gott för de kustnära fiskare som använder sig av artsorterande galler. Jan-Olof Hellberg hade hellre sett att man kategoriserade båtar med mer traditionella redskap som ”riskbåtar”, eftersom det är de som löper risk att få in rödlistade arter som bifångst. Dock ser han det som helt uteslutet att fortsätta yrkesfiska med påtvingad kameraövervakning.
– Då hade Hav (Havs- och vattenmyndigheten) fått lösa in båten. Jag tänker inte ha någon kamera, säger han.
Arbetsglädjen sedan barndomen bär bröderna fortfarande på. För Jan-Olof Hellberg började det tidigt, med skolning av fasters man som var yrkesfiskare. Han kunde skära upp nät bara för att den lille Jan-Olof skulle lära sig laga fiskeredskap och på somrarna var det intensivt makrillfiske. Men inskränkningar i deras nuvarande tillvaro menar de skulle innebära slutet. Att gå längre ut än vad de gör i dag skulle kräva ombyggnationer i miljonklassen och bränsleförbrukningen skulle öka kraftigt.
– Där ute fiskar alla med dubbla trålar så med vår singeltrål skulle vi inte få något i jämförelse, säger Jan-Olof Hellberg.
För att öka incitamentet för fler yrkesfiskare att använda artselekterande galler önskar de att fler utnyttjar sin konsumentmakt.
– Kunden bör vara mer ifrågasättande när den ska ha något gott till kvällen, säger Jan-Olof Hellberg.
Under sina många års arbete för att utveckla det småskaliga fisket i norra Bohuslän har han också jobbat för att fylla kunskapsluckor bland myndighetspersoner och politiker. Samförvaltningen i Kosterhavet bjuder årligen in organisationer, förtroendevalda och myndigheter för att lära sig mer om fisket. Men omsättningen av människor skapar kunskapstapp, menar Jan-Olof Hellberg.
– Det är val vart fjärde år och när nya personer kommer in kanske de inte har någon aning. Hela tiden är det ett stort kunskapstapp, säger han.
Det menar han bidrar till en debatt som i stor utsträckning bottnar i okunskap om hur det kustnära fisket i Bohuslän bedrivs.
Lars Tysklind (L) har behandlat fiskefrågor på riksdagsnivå och är i dag ordförande i organisationen Fiskekommunerna. Under 2017 var han i New York på FN:s havskonferens, där ett artselekterande galler ställdes ut för att visa hur fisket bedrivs i Bohuslän.
– Då kunde man sträcka på sig och känna att Sverige låg långt fram. Jag tror närmast att yrkesfiskarna här är världsledande när det kommer till hållbart fiske, säger Lars Tysklind.
Hajincidenten i Lysekil tycker han visar på hur känslig frågan om fisket är.
– Vi försöker hela tiden lära ut hur skonsamma yrkesfiskarna är men så gör någon en sån grej och så blir det generaliseringar. Det är ett regelbrott som drabbar en hel kår, Lars Tysklind.
Han har svårt att se hur kameraövervakning skulle kunna leda till någon förbättring för de småskaliga yrkesfiskarna som använder sig av artsorterande galler.
– Den personliga integriteten är en central fråga och många fiskare tror jag känner sig misstänkliggjorda även om de gör rätt. Det är därför upprördheten blir så stor när någon gör ett så uppenbart regelbrott, säger Lars Tysklind (L).
Källa: Strömstads Tidning