Nyheter
Fiskebåt: - Historiklösa och felaktiga påståenden från Peter Ørebech
Ledaren för fiskeripolitiska kommittén i Nej till EU, Peter Ørebech, dyker upp i en tidningsartikel om kvotutbyte och rån av nordnorsk torsk med ett antal historiska och felaktiga anklagelser.
Han skriver bland annat: «De från vilka fisken tas är nordnorska kustfiskare och de som får kvotutbytt EU-fisk är djuphavsfiskeflottan främst i Västra Norge. Detta tycker ministern är ok. Det är därför ok för regeringen att ta miljontals inkomster från nordnorska fiskare och ge detta till djuphavsfiskeflottan i väst. De som rånas får inget tillbaka. Så det finns inget utbyte! ”
Kvotutbyte mellan länder har sina rötter tillbaka till 1977 när de ekonomiska zonerna inrättades och var viktiga för att säkra legitimiteten för den nya havsregimen. Många av fiskeländerna var intresserade av att behålla så mycket av sitt traditionella fiskemönster som möjligt, och man enades om att detta skulle ske inom ett balanserat kvotutbyte. Andra länder fick således behålla sina fiskemöjligheter i norska vatten i viss utsträckning, främst efter nordöstra arktisk torsk, medan norska fartyg fick behålla sitt traditionella fiske i andra länders zoner, inklusive fiske efter ling och brosme i det som då blev EU-zonen. Detta förankras senare i olika avtal mellan länderna.
Kvotförändringen betonades och beaktades i de stora kompromissfördelarna i norska fiskarföreningen både 1994 och 2001. Den främsta anledningen till att den konventionella djuphavsflottan till exempel fick en relativt låg andel torskkvoter i Norge var deras historiska fångstaktivitet. de ekonomiska zonerna blev vatten i andra länder.
De senaste åren har kvotförändringen minskat och djuphavsfiskeflottan har därmed minskat sina fiskemöjligheter i andra länders zoner. Med några få undantag har den frigjorda tredjelandskvoten till följd av minskat kvotutbyte lagts till den norska totalkvoten (av torsk och kolja) och fördelats enligt traditionella fördelningsnycklar. Denna praxis har lett till en kvotöverföring från hav till kust i förhållande till situationen när fördelningsbesluten i norska fiskarförbundet fattades. Med andra ord har utvecklingen varit motsatsen till historien som Ørebech berättar.
Peter Ørebech drar slutsatsen att kvotutbytet måste stoppas och föreslår att Fiskarföreningen och Kustfiskarföreningen går samman i en protest mot att EU får fortsätta fiska som om Brexit inte hade ägt rum. Uttalandet illustrerar att Ørebech inte ens är "nära bollen" i förhållande till diskussionerna kring Brexit. Efter Brexit kommer inte heller EU att ha tillgång till norska fiskeresurser om de inte kan erbjuda Norge kvoter i utbyte, och utan den brittiska zonen försvagas EU: s förmåga att göra det kraftigt.
Det har traditionellt varit starkt motstånd mot EU-medlemskap i fiskeindustrin. Det borde därför vara onödigt för chefen för fiskeripolitiska kommittén i Nej till EU att använda sanningar när han argumenterar för sin ståndpunkt. Vi borde också ha skonats hans försök att skapa regionala konflikter om nationella resurser.
Länk till artikeln
Källa: KYST OG FJORD