Nyheter

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

I dag, måndag, samlas EU:s ministrar för att fatta beslut om nästa års fiskekvoter i Östersjön. Det är viktigt att de kvoter som sätts inte äventyrar våra bestånd, vare sig på kort eller lång sikt.

Samtidigt finns det en politisk målsättning i Sverige om ökade landningar och beredning av så kallad pelagisk fisk, alltså fiske av arter som lever i den fria vattenmassan, till livsmedel. De vanligaste pelagiska fiskarna är sill, skarpsill, makrill, blåvitling och tobis.

För att målsättningen ska vara genomförbar förutsätts en någorlunda stabil tillgång på råvara. Utan råvara går det inte att bedriva verksamhet, och det är inte ett realistiskt alternativ att återuppta vare sig ett fiske eller en fiskberedning som tvingats stänga ner på grund av en nollkvot.

Vi som representerar det pelagiska fisket har en önskan och vision att vår fångst i högre grad ska kunna beredas i Sverige och uppskattas av svenska konsumenter för det goda och nyttiga livsmedel det är. Pelagisk fisk är en värdefull källa till animaliskt protein och många viktiga näringsämnen som vi behöver för att må bra.

Dessutom är det är det ett klimatsmart livsmedel som kan bidra till vår livsmedelsberedskap. Sverige har tillgång till fiskekvoter som innebär att vi kan förse vår befolkning med mer än en miljard portioner pelagisk fisk i händelse av kris.

Om det finns en utbredd önskan från näring, politiker och andra aktörer i samhället att skapa än högre mervärden av den pelagiska fisken genom beredning i Sverige kan man fråga sig varför inte större volymer landas och bereds i vårt land redan i dag. Det finns inte en enkel förklaring, utan dagens situation har flera orsaker men sammantaget handlar det om bristande efterfrågan och beredningsmöjligheter.

En viktig förklaring till dagens situation är gamla miljösynder i form av utsläpp av bland annat dioxiner som gjort att Livsmedelsverket sedan länge haft kostråd när det gäller feta fiskar från Östersjön. Kostråden har bidragit till en dämpad efterfrågan på sill/strömming från Östersjön och fångsterna har i stället använts till att producera fiskmjöl och fiskolja i danska anläggningar. I denna produktionsprocess kan fisken renas från dioxin och det finns en stor efterfrågan på slutprodukten.

Under senare tid har efterfrågan på sill/strömming också påverkats av Världsnaturfonden WWF:s fiskguide och förmodligen även debatten kring det pelagiska fisket med beståndssituation och kvoter i fokus. För att kunna bevara en svensk industri som bereder den pelagiska fisken till livsmedel krävs stabila förutsättningar med långsiktigt satta kvoter baserade på vetenskaplig rådgivning som uppfattas som trovärdig och som accepteras.

Swedish Pelagic Federation PO, som representerar svenskt pelagiskt fiske, anser att det finns anledning att vara försiktig, även om ICES uppgifter visar på att sillen/strömmingen i Östersjön och Bottenhavet hämtat sig och att det finns inbyggda säkerhetsmarginaler i deras modeller.

Vi anser därför att samtliga kvoter i Östersjön ska sättas i de lägsta punkterna i intervallen som ICES föreslår som långsiktigt hållbart uttag (det vetenskapliga rådet från ICES för uttaget av sill/strömming i Östersjön är mellan 95 340 ton och 125 344 ton, en ökning på mellan 129 och 139 procent jämfört med i år).

Tillsammans kan vi, myndigheter, branschen, politiker och miljöorganisationer hjälpas åt för att nå ett hållbart pelagiskt fiske och att även mer svensk sill hamnar på tallrikarna.

Text
Anton Paulrud, vd, Annelie Rosell och Malin Skog vid Swedish Pelagic Federation PO

Länk till dokumentet.

Källa: Dagens Nyheter