Nyheter
Forskare vill stoppa utsättning av ål
Utsättningarna av ål borde stoppas. Det anser forskare vid Östersjöcentrum på Stockholms universitet.
– Man vet inte om det finns något överskott av ål att ta av så varför ska ålarna flyttas från Frankrike till oss, säger Henrik Svedäng, docent i marinekologi.
I genomsnitt sattes 2,5 miljoner ålyngel ut varje år mellan 2011–2020. Tidigare fångades ålynglen i Storbritannien men efter brexit är det inte längre lagligt. På senare år har därför glasål tagits från Biscayabukten i Frankrike och transporteras till Sverige.
Att sätta ut ål är en av fyra huvudpunkter i den förvaltningsplan för ålen som Sverige har satt upp med syftet att värna beståndet av den akut hotade ålen.
Men forskare är kritiska till hur effektiv åtgärden är och kräver att utsättningen av ål stoppas.
– Det finns flera skäl att stoppa utsättningarna. Det enklaste är att Internationella havsforskningsrådet ICES råd är att allt fiske av ål i alla dess livsstadier ska upphöra, alltså även på glasål, säger Henrik Svedäng, docent i marinekologi vid Östersjöcentrum vid Stockholms universitet.
– Det grundar sig på att man inte vet om det finns något överskott av ål att ta av, så varför ska ålarna flyttas från Frankrike till oss.
Utsättningen av ål kritiseras även för att det vetenskapliga underlaget om utplanterad ål klarar att navigera och hitta tillbaka till Sargassohavet när de inte har simmat hela vägen hit är osäkert.
– Olika studier har gjorts och en del tyder på att de hittar, andra tyder på att de inte hittar tillbaka, säger Henrik Svedäng.
– Man kan anta med stor sannolikhet att de utsatta ålarna har en sämre kompetens att hitta ut än de som har hittat hit naturligt. Om man bryter deras naturliga vandringsväg kan man fråga sig hur de ska hitta rätt.
Flera parter står bakom utsättningarna, dels staten i form av Havs- och vattenmyndigheten men också länsstyrelser, fiskevårdsföreningar och kraftbolag som enligt vattendomar ska kompensera den miljöpåverkan som kraftverken har.
Havs- och vattenmyndigheten har inte satt ut ålar de två senaste åren och ser nu över utsättningarna som åtgärd. De har också gett forskare i uppdrag att utvärdera effekterna av utsättningar.
En stor andel av de miljontals ålar som sätts ut placeras i sjöar som ligger ovanför vattenkraftverk. Det innebär att när ålarna vandrar ut mot haven dör de flesta i kraftverkens turbiner. Som DN har skrivit dödades 93 ton ål i kraftverken år 2020, enligt uppskattningar från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Så mycket som fyra av fem ålar, 83 procent, dödades.
– Det är snudd på idioti att sätta ut ålar ovanför kraftverken. Det gör man av gamla orsaker, man vill kompensera för det förlorade fisket, det har inget att göra med skydd av beståndet, säger Henrik Svedäng.
För att hjälpa ålarna pågår i dag projekt som kallas ”Trap and transport”. Blankål fångas i sjöar i inlandet och transporteras i bil förbi kraftverken för att släppas ut nedanför. Ungefär 17 ton, motsvarande cirka 17 000 ålar, har transporterats så årligen, enligt SLU.
– Det är en väldigt konstig verksamhet att ta hit ålar från Frankrike för att sätta ut dem och sen fånga dem igen och släppa ut dem så att de kan simma till Sargassohavet, säger Henrik Svedäng.
Skulle det vara mer försvarligt att sätta ut ål om det går att ordna så att den kan ta sig förbi kraftverken?
– Om man fixar kraftverken blir det en helt annan fråga. Man skulle förbättra möjligheterna för ål att utnyttja sina gamla habitat så att de kan vandra upp i åar på naturligt sätt. De viktigaste områdena är södra och västra Sverige där det finns mest ål i dag, säger Henrik Svedäng.
Under flera år har det planerats för att se över de gamla miljöprövningarna för vattenkraftverken, bland annat för att kraftverksägare skulle få ansvar för att ålar och andra vandrande fiskar skulle kunna ta sig förbi kraftverken. Den miljöprövningen har pausats av regeringen, något som har kritiserats av forskare och miljöorganisationer.
– Ofta är det de lägre delarna av vattendragen och små vattendrag som är väsentliga för ålen. Det är ett argument för att skynda på miljöprövningen. Kanske ska en del små vattenkraftverk tas bort. Jag tror att de 1 000 minsta vattenkraftverken motsvarar 0,5 procent av vattenkraftens elproduktion, där finns mycket att göra som inte på något sätt äventyrar energiproduktionen, säger Henrik Svedäng.
Källa: Dagens Nyheter