Nyheter
Gå till botten med trålningens effekter
Medan torskbeståndet är alarmerande lågt längs med Västkusten, är kunskapsluckorna kring bottentrålning för stora.
Bohuskusten har sett bättre dagar. I alla fall för fiskbestånden av torsk, kolja och vitling går läget endast att beskrivas som akut. Sveriges Lantbruksuniversitet redovisar i en ny rapport resultatet av förra årets trålning på flera platser från Kungsbacka i söder till Strömstad i norr – och för torsken och koljan uppvisas de lägsta resultaten i vattnet utanför öarna sedan mätningarna började göras 2001.
Därför vill Internationella havsforskningsrådet, ICES, att fisket i det östra beståndet i Östersjön helt stoppas nästa år. ICES består av mer än 4 000 forskare, bland dem ett 50-tal forskare från SLU Aqua.
I det västra beståndet, väster om Bornholm, vill rådet se en minskning på 52 procent jämfört med i år. Därmed rekommenderas en högsta kvot på 7 245 ton nästa år. Att ICES rekommenderar en minskning är knappast nytt. De nordiska ministrarna tenderar att ignorera rådets rekommendationer och fortsätter med överfisket. Värt att nämna är, att enligt SL har fisket inte fyllt sin tillåtna fångstkvot av torsk sedan på tio år. Detta på grund av beståndets dåliga status.
Forskarna är klart oroade. Till P4 Göteborg sade chefen för Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, Joakim Hjelm, följande för ett par dagar sedan:
– Fisken kommer inte tillbaka, det är fortfarande väldigt låga nivåer. För några av de viktigare arterna som torsk, vitling och kolja så är det bland de lägsta nivåerna vi sett. Det är oroväckande att vi inte har de stora populationerna kvar längs kusten.
Kampen om att rädda torsken handlar inte endast om att rädda billiga familjemiddagar. I stället handlar det om ett helt ekosystem, ända vägen ner till algnivå. Torsken är på sina håll den dominerande arten i näringsväven. Stockholms Universitet Östersjöcentrum publicerade i början av förra året skriften ”Historien om Östersjötorsken”, som även tydliggör rådande förhållanden för torsken i det västra beståndet. Där nämns även läget för det västra beståndet: ”På Västkusten har det visats att den ökade påväxten av trådformiga alger på fleråriga makroalger till viss del kan förklaras av ett minskat torskbestånd”.
Näringskedjan är starkt beroende av torskbeståndets välmående. Unga torskar äter djurplankton, för att därefter förtära bottenlevande djur. Vuxna torskar lever främst på planktonätande fisk och även, i viss utsträckning, på kräftdjur. Sillbeståndet hålls i schack av torsken. Men torsken äter även sig själv – fullvuxen torsk kannibaliserar på mindre torsk, vilket betyder att ett minskat torskbestånd även påverkar torskarnas föda. Som Östersjöcentrum konstaterar: ”Mer än hälften av en årsklass kan i vissa fall ätas upp av sina artfränder”.
Både klimatförsämringen men även överfiske förklarar det usla tillståndet för torsken. Bottentrålning tros vara en del av problemen. I Öresund mellan Skåne och Danmark har bottentrålning, förutom vissa av de norra delarna, varit förbjudet sedan 1932. Där mår torskbeståndet - och havsbottnen – betydligt bättre än där bottentrålning tillåts, exempelvis i Kattegatt. Ekosystemtjänster som biologisk mångfald, livsmiljöer på bottnarna, näringsvävar, livsmedelsproduktion och rekreation påverkas negativt av trålningen. I en rapport från Havsmiljöinstitutet (nr 2018:3) konstateras att det behöver bedrivas mer forskning kring dess kvantitativa effekter på näringscykler i svenska havsområden.
Att ropa efter totalstopp på bottentrålning låter sig inte göras förrän mer djuplodande forskning genomförts. Torskens framtid får inte torska på grund av att fel insatser genomförs.
Källa: GT