Nyheter
Har jag missförstått biologisk mångfald?
Insändarskribenten undrar hur länsstyrelsen resonerar när de väljer vilka fågelarter som ska fridlysas. På bilden skarvar i Oxelösunds skärgård.
INSÄNDARE Den 22 maj var det den biologiska mångfaldens dag. Förmodligen viktigare än många andra namngivna dagar. En dag att fira och ta sig en funderare på.
Jag har delvis bott i skärgården i hela mitt liv och sett hur många arter, både fåglar och fiskar, drastiskt minskat i antal. En del har nästan försvunnit helt medan andra ohämmat ökat i antal. Det finns många exempel på det.
Där jag tidigare såg mycket måsfåglar ser jag dagligen 100-tals, kanske 1000-tals skarvar flyga fram och tillbaka till sina fiskevatten. En syn som är skrämmande.
När jag kommer in mot land på badstränder, gräsmattor och i parker ser jag nästan bara vitkindade gäss. En art som liksom skarven bara ökar i antal till mångas förtret.
Är det detta våra myndigheter, bland annat länsstyrelsen med ornitologerna som remissinstans, kallar mångfald. Att det finns så många som möjligt av samma art?
Det är obegripligt att dessa framgångsrika fågelarter är fridlysta och inte får röras, medan de som stadigt minskar i antal mer eller mindre får klara sig själva.
Jag och många andra som ser denna obalans och hur den påverkar, förundras över hur detta bara accepteras och till och med bejakas.
Kan någon på ett begripligt sätt förklara det?
Jag tror att man med biologisk mångfald menar att många arter ska finnas, och till det försöka värna om en naturlig balans.
Har jag fel?
//Uno Hesselgren, Nyköping