Nyheter (Leader)
HUR FUNGERAR HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETEN?
Det är krig i Europa och vi står inför en lågkonjunktur. Nu talas det alltmer om hur viktigt det är med självförsörjning och nationell matproduktion. Sverige har ansökt om medlemskap i NATO; i artikel 3 i Nordatlantiska fördraget talas det om att upprätthålla och utveckla sin individuella och kollektiva förmåga att motstå en väpnad attack. Den svenska livsmedelsproduktionen är viktig, något som uttrycks i bland annat den av riksdagen beslutade Livsmedelsstrategin.
Jordbruksverket analyserar marknadssituationen noga och löpande och tar situationen på största allvar. Svenskt yrkesfiske lyder under Havs- och vattenmyndigheten. Den myndigheten gör dock inte samma analyser och har inte heller någon ansats att främja livsmedelsproduktionen, utan fortsätter tvärtom att göra allt man kan för att ytterligare begränsa svenskt yrkesfiskes långsiktigt hållbara produktion av marina livsmedel.
Det demersala fisket i Västerhavet lider svårt av Havs- och vattenmyndighetens agerande som bland annat inbegriper nedskärningar av kvoter redan beslutade av EU. Kvoter som har fastställts utifrån bästa möjliga vetenskapliga underlag hindrar nu myndigheten svenska fiskare från att fiska. Småskaliga egenföretagare, som bedriver ett långsiktigt hållbart och skonsamt fiske, förhindras i sina verksamheter av en svensk myndighet.
Hav- och vattenmyndigheten har länge verkat för att minska fiskarkåren, som har en mycket hög medelålder. Man tillåter inga nyetableringar, trots att utrymme för sådana finns, och de som trots allt försöker får vänta upp till ett halvt år innan man får svar (som oftast är nej). Yngre, som vill bli fiskare och vill börja fiska krabba, som Västerhavet är fullt av, får nekande svar med motiveringen att det saknas vetenskapliga underlag.
Varje år lämnas stora mängder fisk och skaldjur kvar i havet som våra medlemmar långsiktigt hållbart hade kunnat fiska enligt EU. Förra året lämnades 178 ton räka kvar outnyttjat till följd av myndighetens agerande. Förra året lämnades hela 2 021 ton havskräfta outnyttjat. Vidare lämnades förra året 245 ton gråsej, 894 ton kolja och 1 136 ton rödspotta i havet. De nämnda kvantiteterna är de mest häpnadsväckande, men de är endast exempel. Stora mängder fisk och skaldjur hade kunnat fiskats och bidragit till självförsörjningen och den svenska livsmedelsproduktionen.
För att försvåra för fisket ytterligare negligerar men regelbundet de förslag till förbättringar som fisket lämnar in till myndigheten och detta gäller även om förslagen är miljöförbättrande åtgärder. Man komplicerar EU-regler och försvårar för fiskets bedrivande så mycket det bara går. Det är nu mer än ett år sedan SFPO påkallade behov av justeringar i den nationella torskplanen, myndigheten har ännu inte svarat oss.
Havs- och vattenmyndigheten förhindrar år efter år en långsiktigt hållbar produktion av sjömat som det finns en stor efterfrågan på. Vi kan inte bedöma om Havs- och vattenmyndigheten jobbar efter okunskap, politiska övertygelser eller vad det hela handlar om, men verkligheten måste komma i kapp även Havs- och vattenmyndigheten. Som Sveriges största organisation för yrkesfiskare undrar vi om vår basnäringens utövande år efter år ska fortsätta att nedvärderas av Havs- och vattenmyndigheten, är det verkligen det som politiken vill?
Vi vill höra era åsikter om hur vi ska agera gentemot Havs- och vattenmyndigheten. Vi förmår inte få myndigheten att göra rätt och efterlyser därför era tankar och idéer om hur vi bör agera. Vi kommer att informera den nya regeringen om den rådande situationen.
Peter Ronelöv Olsson
Ordförande, SFPO