Nyheter
Ilska och oro efter stoppad säljakt: ”Helt ofattbart”
Licensjakten på knubbsäl har stoppats av Naturvårdsverket – ett beslut som rör upp starka känslor i den infekterade frågan om säljakt.
– Man sätter kommande generationer i skiten, säger Sotenäsjägaren Martin Hahne, Västra Götalands länsansvarige för kustfrågor i Svenska jägareförbundet.
Den omdebatterade jakten på säl fortsätter röra upp känslor i flera olika läger.
Naturvårdsverkets beslut förtjänar hård kritik, menar ordföranden för Svenska Jägareförbundets kustråd Hans Olsson.
Martin Hahne är Västra Götalands representant i samma kustråd. Redan förra året när kvoterna för licensjakten på säl sänktes var han mycket orolig, och fick även medhåll av forskare som Sven-Gunnar Lunneryd vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Den sistnämnda menade att dagens bestånd på över 20 000 knubbsälar i västerhavet behöver minska till cirka 10 000 för att till exempel torsken ska kunna återhämta sig.
Knubbsäl
Knubbsälen är Bohusläns landskapsdjur, och lever på västkusten och söderut till Öresund. Längs södra Smålandskusten och på Södra Öland finns också viss population.
I Skagerrak och Kattegatt finns enligt aktuella siffror från Havs- och vattenmyndigheten cirka 22 000 knubbsälar.
En fullvuxen knubbsäl väger generellt runt 65 till 100 kilo. Hanar kan dock landa på en vikt om 140 kilo.
De kan bli upp till 35 år gamla, honorna blir oftast äldst.
I svenska vatten äter knubbsälar ett 30-tal olika fiskarter och de kan dyka upp till ett par hundra meter.
Sälkutarna föds runt midsommar. Om förutsättningarna för att föda ungar inte finns, kan sälhonan hoppa över en graviditet.
Källor: Havs- och vattenmyndigheten, Naturhistoriska riksmuseet
Nu när alltså licensjakten på säl tills vidare stoppas helt är Martin Hahne fortsatt oroad över framtidsutsikterna för kusten och fiskenäringen:
– Det är fruktansvärt. Detta är inget jag vill lämna efter mig. Man sätter kommande generationer i skiten, det enda som kommer finnas är öar gula av sälguano (spillning, reds, anm.) som luktar apa.
Fjolårets sänkta kvoter som beslutades i april 2023 innebar att max 630 knubbsälar fick skjutas under resten av 2023 och början av 2024, varav 400 i Västra Götaland.
Den kvoten var dock aldrig nära att fyllas då totalt endast 285 knubbsälar rapporterats in som fällda under perioden, varav 178 i Västra Götaland. Trots detta faktum stoppas licensjakten nu alltså helt både av knubbsäl och den mindre sälarten vikare.
”Säl i trålare hände inte förr”
Christine Aminoff är handläggare vid viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket, som sedan 2022 är den myndighet som tar beslut om säljaktens ramar. Hon säger till Bohusläningen att Naturvårdsverkets beslut att stoppa licensjakten grundar sig helt på underlag från Havs- och vattenmyndigheten:
– Vi är expertmyndighet när det kommer till jaktfrågor, men när vi fattar beslut om jakt ska vi konsultera Havs- och vattenmyndigheten, eftersom de är den förvaltande myndigheten. De rekommenderade oss att inte fatta något beslut om fortsatt licensjakt på knubbsäl, då man bland annat sett att det skett en viss minskning av beståndet.
Att populationen av knubbsäl skulle ha minskat ger dock inte Martin Hahne mycket för:
– Det bygger på Havs- och vattenmyndighetens egen inventering med flygfoto, men den stämmer inte. Det finns till exempel ett ställe där det låg mycket knubbsäl förut, men där är det gråsäl nu i stället som jagar bort knubbsälen. Eftersom det är så många knubbsälar och konkurrens om maten måste de även ge sig av längre ut för att leta mat, uppger Hahne, som efter många år som jägare i Sotenäs har ett brett kontaktnät bland både andra jägare och yrkesfiskare.
– De som fiskar på djupare vatten märker detta genom att de får säl i sina trålar nu. Det hände inte förr.
Enligt Martin Hahne är det endast en handfull jägare i Sotenäs som ägnar sig åt säljakten, som sker på egen tid och utan ersättning utöver egna utgifter.
– Knubbsälar käkar fyra kilo fisk var om dagen. Det är 100 ton per dygn, och sen har du skarv, mink och häger. Då blir det inte mycket kvar. De stackars fiskare som försöker överleva har ju inte mycket att hämta. Men jag vill kunna fiska här, och jag vill att min son ska kunna fiska här, sa han 2020 när Bohusläningen följde med ut på säljakt i Sotenäs.
”Finns osäkerheter”
Johan Kling är avdelningschef för avdelningen för vattenresursförvaltning på Havs- och vattenmyndigheten.
När han för höra Martin Hahnes kritik säger han att det mycket väl kan finnas fel i det underlag hans avdelning gett till Naturvårdsverket, men att det oavsett ligger i myndighetens uppdrag att skydda sälbeståndet.
– Det är ju alltid så att det finns osäkerheter i varje underlag. Det vi strävar efter är bästa möjliga underlag, och där diskuterar vi mycket med andra länder och på EU-nivå för att leva upp till vårt ansvar, som är att sälarna ska ha en gynnsam bevarandestatus.
Samtidigt menar Johan Kling att Naturvårdsverket inte är skyldiga att helt och hållet följa rekommendationerna från Havs- och vattenmyndigheten, som Christine Aminoff alltså uppger att Naturvårdsverket gjort:
– Eftersom man delat upp detta på två myndigheter kan Naturvårdsverket alltid avvika från våra rekommendationer, men det blir inte bra om de frångår dem för mycket.
– Det är lätt att tänka att tänka att ett mindre sälbestånd skulle må bättre, men det kan också vara så att vi tar ut för mycket fisk ur vattnen. Tidigare har vi lyckats ha både en normal sälpopulation och ett fungerande fiske. Vi är satta att ta ett helhetsgrepp, och det är ett svårt dilemma att det inte finns fisk så det räcker till alla, fortsätter Johan Kling, och drar en parallell mellan säljakt och bankvärlden:
– Du ska ha tillräckligt mycket pengar, eller fisk, på banken för att kunna leva på räntan.
Martin Hahne menar att en mindre sälpopulation skulle må bättre eftersom det blir mindre konkurrens sälarna emellan om mat, samtidigt som det gynnar fisket.
– Det gör ont i magen att hitta svältande sälar. Det är inget nöje att skjuta säl, utan ett jäkla jobb, och det vore bättre med mindre stammar som mår bra, uppger Hahne.
– Fiskebåtarna fyller inte samma funktion i ekosystemet som en säl gör, kontrar Johan Kling.
Vem gör vad inom sälförvaltningen?
Naturvårdsverket ansvarar för skydds- eller licensjakt på säl, vilket kan tillåtas bland annat om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.
Havs- och vattenmyndigheten ansvarar bland annat för följande delar i sälförvaltningen; förvaltningsplaner för säl, bidrag för utveckling och genomförande av förebyggande åtgärder samt tar fram underlag för analyser om hur fiskbestånd, fiske och säl påverkar varandra. Havs- och vattenmyndigheten följer också upp status för sälarter och olika fiskbestånd. Myndigheten har också ett särskilt ansvar för fiske och förvaltning av fiskbestånd.
Jordbruksverket ansvarar för främjande av yrkesfiske, fritidsfiske och fisketurism. Myndigheten har ansvar för frågor som rör handel med sälprodukter. Vidare är Jordbruksverket förvaltande myndighet för Havs- fiskeri- och vattenbruksprogrammet 2021–2027. Genom programmet kan stöd sökas för till exempel investera och utveckla sälsäkra redskap, skydda en odling mot sälskador, ersättning för hanteringskostnader för fällda sälar.
Naturhistoriska riksmuseet samordnar och utför stor av stor del av populations- och hälsoövervakningen av sälarterna.
Källa: Naturvårdsverket
Källa: Bohusläningen