Nyheter
INSÄNDARE: Det är inte det kustnära lokalfångade fisket som tömmer havet – när ska politikerna våga lyfta frågan?
När vi talar om landsbygden och dess befolkning så menar vi som regel de som befinner sig i byar och samhällen med jordbruk. Mer sällan tar vi upp de havsnära områdena, där fisket en gång i tiden var en försörjning för många.
I förra veckan kom en rapport om fisket i Östersjön och Bottenhavet, en larmrapport som beskrev utfiskning inte endast av torsk utan också av strömming. Vi som bor här ute i havsbandet vet att det inte är det kustnära lokalfångade fisket som tömmer havet på fisk utan det är stora trålare från Finland österut, i södra Östersjön och från vår egen västkust som rensar ut strömmingen, nu när torsken är slut. De smyger inomskärs i tron att de inte är sedda och finkammar våra bottnar.
Det gör att de lokala fiskarna med licens tappar sin licens eftersom de inte får upp tillräckligt med fisk och de stora trålarna kan fortsätta rensa ut vårt innanhav till dess det är dött.
När vi flyttade ut till Bönhamn 1992 fanns det två mindre trålare som lade till här eftersom man nyss byggt en fiskestation för närfångad torsk. Då såg vi effekterna av det stora fiskekriget. 1987 körde de stora trålarna sönder fiskeredskapen för våra mindre och riksdagen tog dessutom ett olyckligt beslut att västkustfiskarna skulle få bidrag för sina transporter ner till sina egna hamnar.
När vi påtalade detta och ville ha stopp för andras kustnära fiske här sa Fiskeristyrelsens kontor i Härnösand, att det var bara ”gamtorsken” och den var inget att ha. Det var innan forskarna slog fast att det är den gamla torsken som är mest reproduktiv. Alltså stoppade man reproduktionen i Östersjön genom sitt ovarsamma fiske.
Detta gjorde att det inte längre lönade sig med närfångat utan de lokala trålägarna fick upphöra med sitt eftersom det inte längre lönade sig. Det gäller ju fortfarande alla som vuxit upp i våra fina fiskelägen och som inte heller kan fiska torsk längre. Det gäller även siken och nu strömmingen.
Men så kom EU på att man måste ha licens för att kunna sälja närfångat även för mindre fångster jämfört med dessa flytande fiskeindustrier. Det gick ju för sig i början då strömmingen gick till häruppe som den brukar. Så upptäckte tydligen ägarna till dessa stora trålare att de kunde ju gå upp hit och fånga vår strömming också. Så nu får vi som bor här vara glada om det finns någon närfångad strömming alls att köpa.
Precis som kött och grönsaker är klimatsmarta om de säljs i närområdet i stället för skickas runt i transporter med stora utsläpp så är också den lokalfångade fisken det mest klimatsmarta att köpa och äta.
När jag satt i Nordiska Rådets miljöpriskommitté fanns det en man från Färöarna som forskat om hållbart fiske. Jag ville att han skulle få miljöpriset men då blev det fart på norrmän, islänningar och danskar. Inte kunde man ge detta fina pris till någon som ville begränsa fisket.
Havets betydelse för det klimatsmarta kan inte nog understrykas. När ska politikerna våga ta tag i den här viktiga frågan?
Görel Thurdin, före detta miljöminister
Källa: allehanda