Nyheter
Jens Runnberg: Ska MP ”vara kaxiga” under marschen ut ur riksdagen?
I kampen mellan att bli ett renodlat klimatparti eller att bredda MP innebar valet av Märta Stenevi till nytt språkrör att den senare linjen vann igen. Det går på tvärs med MP:s valutvärderingar och kan kosta partiet riksdagsplatsen.
Frågan är om det finns något riksdagsparti vars självbild avviker lika extremt från väljarnas uppfattning som när det gäller Miljöpartiet. Medlemmar och företrädare ser ideologin som heltäckande, med svar på samtliga politikområden, medan väljarna betraktar MP som ett enfrågeparti.
Krisen har nu lett till att det saknar parlamentarisk representation i hela 91 kommuner och sju regioner. Man hängde kvar i riksdagen med ett nödrop på sina 4,4 procent, men låg i SvD/Sifos väljarundersökning i lördags återigen under spärren på 3,6 procent.
De flesta uppfattar MP som långt ifrån människors vardag. Valutvärderingen 2018 såg det som ”illavarslande” att 99 av 100 i väljarkåren och nio av tio bland de egna väljarna anser att partiet ”inte förstår vanligt folk”.
Internt finns föreställningen att väljare som alls kan tänka sig att rösta på MP tycker att klimatet är den viktigaste frågan, men att väljarna till sist, när de måste bestämma sig, finner något konkret vardagsproblem eller en plånboksfråga vara kortsiktigt viktigare.
Det nyvalda språkröret Märta Stenevi beskriver det som att MP:s predikament påminner om dåvarande Folkpartiets, länge det näst bästa partiet i väljarundersökningarna. Det skulle gå jättebra om väljarna hade flera röster istället för bara en: ”När man går till valurnan på valdagen och ska lägga sin röst så kan man inte rösta på ett parti för klimat och på ett annat för skola och ett tredje för sjukvård” (Ekots Lördagsintervju, 13/2).
2014 bestämde sig MP därför för att föra fram fyra valfrågor. Det gick inte så bra. 2018 valdes sex frågor ut. Det gick ännu sämre. Ändå ses Stenevi, med sin strategi om en fortsatt breddning, som en förnyare hos de gröna. Hon har själv uttryckt det som att partiet inte ”ängsligt kan göra som tidigare och hoppas på nya resultat”. Som alltid i Stenevis parti slår man fast att ”kaxighet” är rätt väg framåt.
Anledningen till att Stenevi framstår som en frisk fläkt internt är att hon skiljer på valrörelse och den ständigt pågående allmänpolitiska debatten. Det är bara i spurterna inför valdagar MP gjort fel, menar hon; de sent lanserade kampanjerna har liksom inte fått något fäste eftersom väljarna ”inte förstått vilket samhälle vi vill bygga”.
Nästan alla uppfattar MP som långt ifrån människors vardag
Det är, med förlov sagt, en direkt konstig ny strategi. Den utgår ifrån en förförståelse för vad ”grön ideologi” betyder på politikområde efter politikområde eller en nyfikenhet på vad exempelvis grön sjukvårdspolitik eller grön kriminalpolitik egentligen innebär.
Stenevi ska nog inte ha så stora förväntningar på att det finns ett sug efter att lära sig mer om grön kriminalpolitik och att det kommer att gå lätt för MP att ta plats i det politiska efterspelet till nästa stort uppmärksammade våldsbrott i Sverige.
Den gröna ideologin kan enligt partiprogrammet beskrivas som trefaldig gränslös solidaritet – med djur, natur och det ekologiska systemet, med kommande generationer samt med världens alla människor.
Det är naturligt om väljarna ser det som glasklart vad gränslös solidaritet betyder för migrationspolitiken, men att det i mindre utsträckning blir tydligt vad det leder till för exempelvis skol- och skattepolitik.
Inte ens förra språkröret Peter Eriksson tycker begreppet ”solidaritet” är så välfunnet som politisk bottenplatta. Om 2014 års vallöfte att aldrig försämra flyktingars möjlighet att komma till Sverige förklarade han efter sin avgång, när han kunde tala mer fritt, att sådana löften inte ska ges ”om det i praktiken innebär att man för att hålla löftena då sviker hela den övriga politiken” (Min sanning, 14/2). Eriksson antyder till och med att gränslös solidaritet är ohållbar, när just hållbarhet ska vara MP:s politiska vision.
Ett brett folkligt förtroende i komplicerade målkonflikter kommer aldrig att prägla den möjliga platsen i det politiska landskapet för ett parti som redan med sitt namn valde väg. Inspiration finns på nära håll; Isabella Lövin valde en enda fråga i EU, såg till att kunna mest om den, byggde en spretig koalition och inkasserade en helt ny, hållbar fiskepolitik i Europa.
MP kan gå mot en starkare ställning i svensk politik om ledningen bättre förvaltar den enda fråga partiet har en viss allmän uppslutning runt. Alla larmklockor borde ringt i Stenevis parti när Demoskop i måndags konstaterade att MP inte är bäst på sin egen hemmaplan längre. Numera rankar väljarna M högst i miljö- och klimatpolitiken.
Källa: DAGENS NYHETER