Nyheter
Magnus Appelberg från SLU snackar skit om fisketrycket
Njord skriver:
Magnus Appelberg från SLU har i samband med att rapporten om fiskbestånden i svenska vatten uttalat sig. Han menar att fisketrycket historiskt varit för högt för många bestånd och att det fortfarande har betydelse. Det har han fullständigt rätt i.
Däremot snackar han skit om att fisketrycket är för högt på många bestånd och arter idag. Endast några få bestånd i svenska vatten fiskas idag för hårt om vi pratar om de kommersiellt, yrkesmässigt fiskade arterna. Det gäller så vitt jag kan se endast för räka i Skagerak och siklöja i Bottenviken. Kanske kan det också gälla ål och helt klart också torsk i västra Östersjön om allt fritidsfiske räknas in. Samtidigt så sker yrkesfisket på siklöja, räka och torsk enligt de rekommendationer som utfärdats av forskare så på det sätter kan det inte sägas finnas något överfiske.
De flesta andra bestånd fiskas i själva verket för dåligt. Inte ens den kvot som vetenskapen och forskningen rekommenderar fiskas upp. Appelberg har helt enkelt inga belägg för att fisketrycket idag är för högt för många arter. Han bara uttalar sig slentrianmässigt felaktigt.
Det kan dock i sammanhanget nämnas att det finns ytterligare några fiskbestånd som fiskas för hårt. Det gäller exempelvis vitling och kolja i Nordsjön samt makrill i Nordatlanten. Svenska yrkesfiskare deltar inte alls eller mycket lite i det fisket.
När det gäller fritidsfisket så finns det lokala fiskbestånd som fiskas för hårt, det gäller exempelvis en del bestånd av gädda och gös liksom röding i Vättern. Men även hummern på Västkusten beskattas för hårt av fritidsfisket.
Bestånden av marulk, skarpsill och rödtunga i Nordsjön, sill i centrala Östersjön, öring i centrala Östersjön, rödspätta och skrubbskädda i södra Östersjön och Kattegatt samt sik längs delar av Östersjökusten visar en positiv utveckling. I de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren är bestånden av både gös och braxen stabilt. Detsamma gäller bestånden av sik, öring och lake i Vättern, och i Vänern är beståndet av sik stabilt.
Beståndet av rödspätta och lokala bestånd av öring har relativt god status i Skagerak och Kattegatt. I Nordsjön anses bestånden av marulk, rödtunga och skarpsill samt i någon grad också kolja och kummel bedöms ha en god status. Beståndet av torsk i Nordsjön håller successivt på att öka.
En negativ utveckling har däremot bestånden av siklöja i Bottenviken, sill i Bottenhavet samt gös och gädda längs Östersjökusten (från Ålands hav till de danska sunden). För skaldjuren ser det fortsatt bekymmersamt ut för hummern medan situationen för nordhavsräka, havskräfta och krabba i stort sett är oförändrade sedan föregående år. Pigghajbeståndet i Nordsjön bedöms vara i mycket dåligt skick. För havskatt, hälleflundra och skoläst är det en negativ utveckling i Skagerak och Kattegatt medan beståndet av torsk i Kattegatt är fortsatt litet, men visar viss positiv utveckling.
Länk:
Magnus Appelberg från SLU har i samband med att rapporten om fiskbestånden i svenska vatten uttalat sig. Han menar att fisketrycket historiskt varit för högt för många bestånd och att det fortfarande har betydelse. Det har han fullständigt rätt i.
Däremot snackar han skit om att fisketrycket är för högt på många bestånd och arter idag. Endast några få bestånd i svenska vatten fiskas idag för hårt om vi pratar om de kommersiellt, yrkesmässigt fiskade arterna. Det gäller så vitt jag kan se endast för räka i Skagerak och siklöja i Bottenviken. Kanske kan det också gälla ål och helt klart också torsk i västra Östersjön om allt fritidsfiske räknas in. Samtidigt så sker yrkesfisket på siklöja, räka och torsk enligt de rekommendationer som utfärdats av forskare så på det sätter kan det inte sägas finnas något överfiske.
De flesta andra bestånd fiskas i själva verket för dåligt. Inte ens den kvot som vetenskapen och forskningen rekommenderar fiskas upp. Appelberg har helt enkelt inga belägg för att fisketrycket idag är för högt för många arter. Han bara uttalar sig slentrianmässigt felaktigt.
Det kan dock i sammanhanget nämnas att det finns ytterligare några fiskbestånd som fiskas för hårt. Det gäller exempelvis vitling och kolja i Nordsjön samt makrill i Nordatlanten. Svenska yrkesfiskare deltar inte alls eller mycket lite i det fisket.
När det gäller fritidsfisket så finns det lokala fiskbestånd som fiskas för hårt, det gäller exempelvis en del bestånd av gädda och gös liksom röding i Vättern. Men även hummern på Västkusten beskattas för hårt av fritidsfisket.
Bestånden av marulk, skarpsill och rödtunga i Nordsjön, sill i centrala Östersjön, öring i centrala Östersjön, rödspätta och skrubbskädda i södra Östersjön och Kattegatt samt sik längs delar av Östersjökusten visar en positiv utveckling. I de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren är bestånden av både gös och braxen stabilt. Detsamma gäller bestånden av sik, öring och lake i Vättern, och i Vänern är beståndet av sik stabilt.
Beståndet av rödspätta och lokala bestånd av öring har relativt god status i Skagerak och Kattegatt. I Nordsjön anses bestånden av marulk, rödtunga och skarpsill samt i någon grad också kolja och kummel bedöms ha en god status. Beståndet av torsk i Nordsjön håller successivt på att öka.
En negativ utveckling har däremot bestånden av siklöja i Bottenviken, sill i Bottenhavet samt gös och gädda längs Östersjökusten (från Ålands hav till de danska sunden). För skaldjuren ser det fortsatt bekymmersamt ut för hummern medan situationen för nordhavsräka, havskräfta och krabba i stort sett är oförändrade sedan föregående år. Pigghajbeståndet i Nordsjön bedöms vara i mycket dåligt skick. För havskatt, hälleflundra och skoläst är det en negativ utveckling i Skagerak och Kattegatt medan beståndet av torsk i Kattegatt är fortsatt litet, men visar viss positiv utveckling.