Nyheter
Nästa generations yrkesfiskare saknas – behövs flera hundra ungdomar
Turisterna har inte kommit ännu men hos Fiskareföreningen Norden på Smögen är det full fart. En av de stora utmaningarna för fisket är bristen på unga som vill ge sig in i yrket – men 19-årige Olof Svahn kan kanske vara en del av räddningen.
– Jag har inte riktigt bestämt mig om framtiden ännu. Men jag tycker om fiskerinäringen som helhet, säger han.
Det är ännu några veckor kvar till turisterna och sommarstugeägarna anländer på bred front till Smögen. Och när samhället inte är fullt av besökare syns det att vi har kommit till det som var, och i viss mån fortfarande är, yrkesfiskets Mecka på västkusten.
Sixten Söderberg, ordförande för Fiskeriföreningen Norden, har varit med under en stor del av utvecklingen inom fiskeriet, både som yrkesfiskare i 50 år på stora trålare och som mångårig ordförande för Fiskeriföreningen Norden.
– Vi vill ju att fisket ska finnas kvar i Bohuslän. Det är en primär uppgift för oss att jobba med att det ska bli så, säger han.
Han har själv hunnit bli 80, men jobbar på för fullt och har åtminstone lyckats ganska bra med att sänka medelåldern på de åtta anställda inom föreningen.
– Men för att bibehålla ungdomskraften i fiskarekåren behövs flera hundra ungdomar som kan ersätta några hundra yrkesfiskare som idag är i 60–70- årsåldern, konstaterar han.
Det är soligt och vackert och nästan stiltje i Smögens hamn när vi kliver in i den klassiska trålverkstaden, som är en del av Fiskareföreningen Norden. Genom åren har den blivit omskriven bland annat för att ha prövat ut selektiva fiskeredskap i syfte att skydda fiskebestånden i havet.
Många av de trålar och nät som som idag används för att de släpper ut för liten fisk eller skaldjur i havet igen, har uppfunnits och utprovats här på Smögen i trålverkstaden.
”Framtiden i våra händer"
Idag tillverkar trålverkstaden nät av alla möjliga slag, som till exempel skyddsnät eller nät till idrott.
– Men vi har framtiden för fiskaryrket i våra händer just nu, säger projekt- och ekonomiansvarig Jennie Mattsson.
Hon kom till Fiskareföreningen för ett par år sedan och har fiskarblod från Bovallstrand med sig i ådrorna.
– Både farfar och farfars far var yrkesfiskare. Det ha givit mig ett arv med förståelse och respekt för havet, säger hon som svar varifrån miljöintresset kommer.
Hon menar att om det ska gå att fiska i framtiden på ett lönsamt sätt, måste både förvaltningen av fiskbestånden och åtgärderna mot alla typer av miljöförorenande utsläpp som kan hota ett rent hav, skärpas ännu mer.
Sixten Söderberg är inne på samma linje.
– Det är ju beklämmande att vi numera får så mycket skräp i trålarna, att det nästan blir mer skräpfiske än fiskfiske, säger han.
Sedan lägger han till att han är den förste att ta på sig en liten del av skulden för överfisket och berättar att han själv en gång tiden som yrkesfiskare trålade upp tonvis med fisk.
En liten fiskebåt stävar förbi utanför Fiskareföreningens brygga och Sixten Söderberg tar till orda igen.
– Vi förstod inte bättre då. Kunskapen om bestånden i havet och dess miljö fanns inte samma sätt som idag. Forskningen hade inte kommit så långt och vi trodde att havet var outtömligt.
Fiskareföreningen Norden bildades 1937 som en intresseorganisation för yrkesfiskare och kan väl sägas vara det till viss del idag också. Men det krympande fisket och de sviktande fiskbestånden har gått illa åt medlemskåren av fiskare.
Medelåldern över 60 år
När Sixten Söderberg var ung fiskare räknade man hundratals yrkesfiskare och 60–70 fiskefartyg i Smögens hamn. I april 2022 hade hade hela Sotenäs kommun 26 fiskelicensinnehavare (tillstånd att bedriva fiske som yrkesperson) och och 31 fiskelicenser (fiskelicens är det samma som fiskefartygstillstånd). På Smögen räknar man idag tio fiskefartyg. Medelåldern i den svenska fiskarkåren är över 60 år.
Så Fiskarföreningen Norden hade ju inte haft så mycket att ropa hem om egentligen, ifall det nu inte varit så, att föreningen breddat sin verksamheten med åren och fått fler ben att stå på. Det gäller både för trålutveckling, skeppshandel och nättillverkning av av olika slag. Man vill också vara plantskola för att rädda miljön, fisken och havet.
Peter Johansson har varit trålbindare i hela sitt yrkesliv. När vi är på besök håller han på att lära upp nästa generations hantverkare i branschen.
Olof Svahn, 19 år, är här för att lära sig nätbinderiets grunder. Och när han om några veckor är färdig med den treåriga gymnasieutbildningen ”Marint Naturbruk” är trålindare en av flera möjligheter för i yrkeslivet.
När vi anländer har han just krupit in in i en stor speciellt konstruerad ryssja, för att splitsa ihop en del av den 25 meter långa ryssjan, som i färdigt skick ska levereras till insjöfiskare i Vänern.
– Ryssjan ska ligga på botten och så simmar fisken in och fastnar i olika kamrar inuti ryssjan, säger Olof Svahn medan han pekar och förklarar.
Han är intresserad av fiske och det mesta däromkring, säger han. Men om han skulle vilja satsa på en karriär som aktiv yrkesfiskare på havet vet han inte ännu, säger han och kikar ut genom nätet i ryssjan.
– Jag har ju fått fast jobb i Nordens Skeppshandel AB här intill att gå till. Det är också bra och får bli början på arbetslivet, så får vi se vad som händer sedan. Men jag har flera kompisar och skolkamrater i min ålder som valt att bli fiskare. Så man ska aldrig säga aldrig, säger han.
Trots att färre fartyg fiskar längs västkusten eller ha hemmahamn här, är fisket som yrke inte helt dött.
Viktigt för orten
Sixten Söderberg nämner fiskebåtarna Havskräftan, Gullbris/Avena och LL Marie som exempel på nyetablerade fiskeföretag på Smögen som både utbildar och rekryterar ungdomar till yrkesfisket.
– De är så klart en del i att hjälpa fiskenäringen kvar här i Sotenäs, där den hör hemma och är en viktig identifikation för orten, säger Sixten Söderberg när han den här dagen lämnar trålverkstaden, för att gå hem och äta middag.
I en byggnad lite längre bort på kajen ligger företaget Rössy Kapell. Där syr man kapell till båtar, olika skydd och just nu håller man på att utarbeta något som de hoppas kan bli en världsnyhet inom fisket, förutsatt att det lyckas.
Ägarna Johan och Martin Plahn, som tagit över efter sin far Nisse och mor Meta Plahn, som ägde företaget i 30 av de 47 år det har funnits, visar skisser på vingar tillverkade i ett särskilt hårt och tåligt kapelltyg med glasfiber i. Vingarna ska fästas i bottentrålar för att styra dem under fisket – så kallad bottentrålning.
Den nya konstruktionen är tänkt att kunna ersätta den äldre modellen av tråldörrar som består av stora flak av metall som är fastsatta i bottentrålen för hålla ner den.
Johan Plahn döljer inte att han hoppas mycket av den här nya konstruktionen som tagits fram i samarbete mellan yrkesfiskare och Fiskareföreningen Norden. Den släpas inte på bottnarna utan håller ner trålen genom att styra den i vattnet.
– Vi har testat den här konstruktionen i skarpt läge och kunnat se att den fungerar, säger han och ser nöjd ut.
Hanna Stranne, som är företagets administratör och som också sköter ekonomin, visar oss runt i lokalerna, där flera medarbetare sitter och syr kapell efter skisser.
– Ja, vi är mitt i vår högsäsong nu. Kajen utanför är full av båtar som ska få nya kapell efter ägarnas egna unika önskemål. Här jobbar vi mycket året runt. Men mest är det att göra vid sjösättning och upptagning så klart, berättar hon.
Förändring antal fiskare på 5 år
Fiskelicensinnehavare (antal registrerade yrkesfiskare):
Sverige 25/4 2022 fanns 773 fiskare (25/4 2017 fanns 920 fiskare)
Västkusten (Västra Götaland + Halland) 358 (384)
Lysekil 23 (24)
Strömstad 38 (39)
Sotenäs 26 (23)
Tanum 58 (56)
Källa: Havs- och Vattenmyndigheten
Förändring gällande fiskefartyg på 5 år
Fiskelicenser (avser godkända fiskefartyg):
I hela Sverige 25/4 2022 fanns 1019 stycken (25/4 2017 fanns 1252)
Västkusten (Västra Götaland + Halland) 435 (496)
Lysekil 29 (29)
Strömstad 46 (49)
Sotenäs 31 (30)
Tanum 72 (81)
Källa: Havs- och Vattenmyndigheten
Källa: Bohusläningen