Nyheter
Norskt ja till gruvdrift hotar djuphaven
Det norska stortinget beslutade i förra veckan att öppna upp för gruvbrytning i djuphavet.
– Detta är en potentiell katastrof för havet och skamligt för Norge. Genom att öppna upp för djuphavsgruvdrift har Norge förlorat all trovärdighet som en ansvarsfull havsnation, säger Frode Pleym, chef för Greenpeace Norge.
Bakgrunden till beslutet är de planer som det norska olje- och energidepartementet presenterat på att bedriva prospektering och gruvdrift på djuphavsbotten långt ut i Norska havet, Grönlandshavet och Barents hav, inom ett område som är nästan lika stort som Tyskland. Allt utom ett minimalt hörn av det aktuella området ligger på internationellt vatten, och alltså utanför den norska ekonomiska zonen. Uppemot hälften av området har tidigare utpekats som sårbara eller värdefulla av norska forskningsinstitut och myndigheter.
Det som lockar är fyndigheter av värdefulla metaller och mineraler, varav flera anses vara av kritisk betydelse för klimatomställningen. Det gäller bland annat kobolt, nickel, magnesium och så kallade sällsynta jordartsmetaller. Minst tre gruvbolag har visat intresse för att investera i det utpekade området.
– Vi behöver mineraler för att lyckas i den gröna omställningen, sade den norska olje- och energiminister Terje Aasland i somras.
Men omställningen blir inte grön bara för att man kallar den grön.
Stortingets majoritet fattade sitt beslut trots massiv kritik från forskare, fiskerinäringen, miljöorganisationer och olika företrädare för det internationella samfundet, däribland 199 europeiska parlamentariker som i ett gemensamt brev vädjat till sina norska kollegor att stoppa beslutet.
Gruvbrytning på havsbotten medför stora, och till stor del okända, risker för den marina miljön och havens biologiska mångfald. EU-kommissionen, och många andra, har därför betonat behovet av regleringar innan någon exploatering av djuphavsbottnarna eventuellt inleds.
Förhandlingar om sådana regler pågår också inom ramen för den internationella havsbottenmyndigheten (ISA), som lyder under FN, men ännu finns det ingen överenskommelse. ISA har däremot utfärdat ett 30-tal tillstånd för prospektering.
Sveriges regering menar också att mineraler från djuphaven skulle kunna bidra till genomförandet av klimatomställningen, men intar hittills en avvaktande hållning:
– Vi ska inte riskera att förstöra miljön och agera för lättvindigt och förhastat på grund av den här möjligheten, sade miljöminister Romina Pourmokhtari miljöminister inför ett ISA-möte i juli 2023.
– Vi måste ha ett robust regelverk på plats som ser till att effekterna av djuphavsgruvdriften inte är skadliga för havsmiljön, innan vi överväger att tillåta utvinning av mineraler från havets djup.
Planer på att öppna upp djuphavsbottnarna för gruvdrift är långt ifrån det enda växande hotet mot världshaven. Under de senaste decennierna har intresset för så kallad ”blå tillväxt” ökat dramatiskt.
I vad en grupp forskare vid Stockholm Environment Institute kallar ”den blå accelerationen” har omfattningen av bland annat fiske och fiskodling, sjöfart, kryssningsturism, utvinning av fossila bränslen, utbyggnad av havsbaserad vindkraft och undervattenskablar, och jakten på havets genetiska resurser alla minst fördubblats bara sedan millennieskiftet. De skenande klimatförändringarna ökar också uppvärmningen och försurningen av havsvattnen. De samlade effekterna på havens ekosystem är oöverskådliga, men orsakar redan påtagliga problem för såväl marina organismer som för de miljarder människor som är direkt beroende av haven för sin försörjning.
Det norska Stortingets beslut gäller ännu bara för prospektering, och tillstånd för eventuell framtida brytning kräver nya beslut av stortinget. Men när ett rikt land nu gläntar på dörren till djuphavsbrytning medför det en uppenbar risk att det öppnar dammluckorna för andra länder som inte vill komma efter i konkurrensen.
– Norge åtnjuter redan en BNP per capita på 106 000 dollar, men fortsätter ändå att driva på sin ekonomiska tillväxt genom miljöförstörande aktiviteter, säger FNs specialrapportör för miljö och mänskliga rättigheter David Boyd på X.
– Givet den planetära miljökrisen måste det finnas en punkt när de rikaste länderna säger att ”nu får det vara nog”.
Källa: internationalen