Nyheter
Okunnigt om fiskekvoter
Ordet är fritt
Jämför inte Sveriges miljöpolitik med avskogningen i Amazonas.
Ledarskribent Katarina Erlingson blandar och ger som en heltokig croupier när hon jämför Sveriges miljöpolitik och fiskekvoter med avskogningen i Amazonas. Hon visar på en pinsam okunnighet inom området. Sverige är ett klimat- och resurssmart land och kan inte jämföras med andra länder på detta förenklade sätt. Vårt fiske, lands- och skogsbruk värna om mångfald håller åkermarker öppna och återplanterar skog.
Lantbruksminister Peter Kullgren verkar för restriktivt satta kvoter samt kompletterande åtgärder i enlighet med den fleråriga planen. Han verkar också för justeringar med syfte att göra slutresultatet ändamålsenligt med grund i vetenskapliga råd. Den svenska linjen var den mest restriktiva bland berörda länder. Utan Sverige skulle högst sannolikt kvoterna landat på högre nivåer i centrala Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken än vad som nu blev fallet.
En vanlig missuppfattning är att EU-kommissionen föreslog totalt fiskestopp av sill. Det stämmer inte. I praktiken innebar kommissionens förslag att enbart det industriella trålfisket, som fångar både skarpsill och sill för annat än humankonsumtion, hade kunnat fortsätta. Det småskaliga kustnära fisket hade däremot stoppats. Det är ett fiske som Kristdemokraterna värnar eftersom det har stor betydelse för våra kustsamhällen och dom levererar mat till din och min tallrik.
Niclas Zander (KD)
för Kristdemokraterna, Sveriges landsbruksparti
Svar
från Katarina Erlingson:
Niclas Zander har reagerat på min ledare (20/11) om biologisk mångfald med exempel från sillfisket i Östersjön. Han jämför mig med en ”heltokig croupier” och missar hela poängen. Att bevara och skydda den biologiska mångfalden är viktigare än det mesta. Sverige kan inte alls slå sig för bröstet, även om vi långt ifrån är sämst i klassen. Tyvärr har Tidöpartierna en farlig inställning, att Sverige har gjort tillräckligt när det gäller både klimatåtgärder och värnande av biologisk mångfald, i bemärkelsen att nu kan vi slå oss till ro och låta andra göra jobbet. I stället är det så att ALLA länder måste göra sitt yttersta, det är ingen tävling i vem som hittills har varit duktigast. Apropå okunnig, jag uppmanar Niclas Zander att läsa den i ledaren angivna boken av Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald.
Katarina Erlingson
ledarskribent, Liberala Nyhetsbyrån
Källa: Hallands Nyheter