Nyheter
Östersjöns liv måste också försvaras
Nu har gasledningarna sprängts och hundratusentals ton metangas har pumpats ut. Att sätta det sköra marina systemet på spel är ett beteende som vittnar om ett groteskt övervåld och total ansvarslöshet.
Vi slår av motorn och glider med exakt precision in mot land där syrran hoppar ur och drar upp oss på Enholmens stenstrand. Jag dyker i och simmar under vattnet med ögonen vidöppna och samlar snäckor och fossiler tills fingrar och tår skrynklar sig.
Södra Ålands hav, södra Skärgårdshavet, södra Bälthavet, Arkonahavet, Bornholmshavet, östra, norra och västra Gotlandshavet, Rigabukten, Finska viken och Bältsjön.
Under 80-talets somrar i fören på den lilla ekan med aktersnurra av märket Archimedes syntes vattenytan klyvas i ett fras av vitt och grönt. Längtan efter och nyfikenheten på det som skymtade under oss växte sig starkare för varje måsskri.
Gäddor, flundror, id, torsk, öring, blåmusslor, öronmaneter, spigg, blåstång, ålgräs, tångräkor, sälar och den allt mer sällsynta östersjövalen – den lilla tumlaren unik för detta hörn av världshavet.
Östersjön är vårt hav. Vårt unika, fantastiska, livgivande och sköra innanhav. På botten finns ett 12 000 år gammalt sedimentarkiv. Där ligger havets hela historia samlad i partiklar och skal och vittnar, bland mycket annat, om ett ungt hav som bildats av smältvattnet från inlandsisarna som blandats med Atlantens vatten.
Blod, svett, tårar och fostervatten har en salthalt runt nio promille, inte olik den i ytskiktet i Östersjön.
Vi är landkrabbor och känner inte effekterna av våra handlingar på djupet.
När de gigantiska Nordstream-rören med den underliga lukten tornade upp sig bakom ishallen i vårt lilla samhälle de där åren då det var på modet att låtsas att det fanns vänliga diktaturer, föll skuggorna på ett vis som gav många av oss magont. Att lägga Kremls maktkorridor genom vårt känsliga och livsviktiga innanhav var vansinnigt på så många vis att det framstod som att flera av Europas ledare komplett förlorat kompassriktningen. Man tillämpade principen att många fel ibland kan bli ett rätt, i alla fall för de egna intressena. Nu har gasledningarna sprängts och hundratusentals ton metangas har pumpats ut till en förödelse som ännu inte går att överblicka.
När saker sker under havsytan har vi tråkigt nog alldeles för svårt att se konsekvenserna. Vi är landkrabbor och känner inte effekterna av våra handlingar på djupet, vi söker faran över ytan och varnar fartyg och flyg i området när den verkliga och långsiktiga faran är för livet i havet. Att sätta detta sköra marina system på spel är ett beteende som vittnar om ett groteskt övervåld och total ansvarslöshet. Intensiva undersökningar, utredningar och säkerhetspolitiska bedömningar pågår från olika håll för att ringa in vem som kan ligga bakom och hur handlingen ska tolkas.
Nära 90 miljoner människor i nio nationer lever vid denna stora bassäng, de flesta i den södra delen. Hittills har ingen uttalat att vi är indragna i det som bäst beskrivs som biologisk krigsföring där havsmiljön hotas, och med den allt liv i vår del av världen.
Vem skulle inleda en sådan attack? Kanske är inte en så vild gissning den regim som bombar kärnkraftverk en bit härifrån.