Nyheter
Så slår striden om fiskezoner mot svenska yrkesfiskare
GÖTEBORG. Är det slutfiskat för svenska fiskare på brittiska vatten? Fisket har blivit en symbolfråga i de krisande förhandlingarna mellan EU och Storbritannien.
– Jag vågar inte tänka på vad som händer om vi inte får något avtal alls, säger Kurt Claesson som varit yrkesfiskare i 53 år.
Av all den markrill Kurt Claesson dragit upp i Nordsjön uppskattar han att 80 procent kommer från den brittiska zonen.
Vid en promenad längs kajen i Fiskebäck, strax söder om Göteborg, berättar han att familjeföretagets drygt 60 meter långa fiskebåt Ginneton just nu befinner sig på Shetlandsöarna.
– Vi lossar fisk som vi fångat i den brittiska zonen, säger Kurt Claesson.
Snart kan det vara slut på den möjligheten. Förhandlingarna om ett nytt handelsavtal mellan EU och Storbritannien går trögt.
Fisket är en droppe i havet för den brittiska ekonomin och utgör bara 0,1 procent av bruttonationalprodukten, men ses likväl som en avgörande anledning till att parterna har svårt att komma överens.
– Det har blivit en symbolfråga, säger Kurt Claesson.
Efter mer än 50 år på sjön har han en god överblick över hur fisket i EU-vatten utvecklat sig. Han berättar om tiden när bara fantasin satte gränser för var man fick fiska och den goda balans, både ekonomiskt och ekologiskt, som han menar blev följden av det svenska EU-inträdet.
– EU öppnade möjligheter för oss. Om man nu förändrar kvoterna och ruckar på balansen är det klart att det inte är bra. Och jag vågar inte tänka på vad som händer om vi inte får något avtal alls, säger Kurt Claesson.
Fångsterna i brittisk zon utgör bara 10–15 procent av det totala pelagiska svenska fisket (fiske på öppet hav). Det handlar främst om sill, makrill och tobis. Ungefär 20 procent av den svenska sysselsättningen inom fisket riskerar att påverkas. För många andra EU-länder, som till exempel Danmark, skulle konsekvenserna bli större.
Anton Paulrud, vd för branschorganisationen Swedish Pelagic Federation (SPF), som också har sitt kontor i Fiskebäck, oroas över konsekvenserna för många kustsamhällen både i Sverige och utomlands, där fisket har en avgörande betydelse för jobben.
Han betonar att den så kallade relativa stabiliteten, det vill säga hur stor andel som varje land har av alla kvoter, är central för ett fungerande fiske och varnar även för miljömässiga konsekvenser.
– Om man inte längre får fiska i brittisk zon måste alla andra länder tränga ihop sig på annat vatten med konsekvenser för miljön. Och begränsas fisket här kommer det att få stora konsekvenser för sysselsättningen och även för konsumenterna i form av högre priser. Det är skrämmande på flera olika sätt och jag är förvånad över att miljörörelsen inte skriker högre, säger Anton Paulrud.
Han håller med Kurt Claesson om att fisket blivit en symbolfråga och menar att brittiska politiker använt fisket som ett slagträ i debatten, trots att frågan egentligen inte borde ha sådan tyngd i förhandlingarna.
Strax före den brittiska folkomröstningen anförde brexitpolitikern Nigel Farage en armada av fiskebåtar på Themsen, som gjorde sitt budskap klart utanför parlamentsbyggnaden i London.
– EU håller på att ta kål på oss, sade Steve Barratt, en av fiskarna som var med vid aktionen, när DN träffade honom i hemmahamnen Ramsgate 2017.
Enligt Anton Paulrud är alla brittiska fiskare inte lika positiva till brexit.
– Många ser till exempel värdet i att kunna byta kvoter mellan länderna, men allt sådant försvinner ju, säger han.
Men är inte själva syftet med brexit att britterna ska få råda över sig själva?
– Jag tycker inte att man ska kunna gå ur EU och räkna med att man får mer än man hade tidigare. Det är normala klubbregler, man tar inte med sig mer från klubben än man hade med sig när man gick in, säger Anton Paulrud.
Han tror att om EU skulle gå med på att lägga fiske utanför handelsavtalet och att frågan skulle förhandlas klart vid en senare tidpunkt skulle EU bli förlorare i striden.
– Michel Barnier (EU:s chefsförhandlare) har fått ett tydligt förhandlingsmandat och det måste han hålla sig till, även om det så klart går att skruva på vissa detaljer, säger Anton Paulrud.
Kurt Claesson har efter ett helt liv till sjöss gått i land, men hans och brodern Thors fiskerirörelse drivs vidare av deras söner. Oavsett hur det går med avtalet är Claesson övertygad om att det finns en framtid för branschen. Mat kommer människan alltid att behöva, säger han, och den sill som nu finns i rikliga mängder inom den brittiska zonen kan snart ha lämnat området.
– Fisken är simkunnig. Den flyttar sig hela tiden, säger Kurt Claesson och skrattar.
Källa: DAGENS NYHETER