Mobilmenu
Mobilmenu
Hem
Nyheter
Om SFPO
Om Svenskt fiske
Medlemsinfo
Projekt
MSC
Länkar
Kontakt

Information


2020-04-17

SFPO inspel på HaV intressentdialog om möjliga åtgärder, utöver torskfiskerelaterade sådana, att skydda och säkra återhämtning av torskbestånd i svenska vatten

Synpunkter och kompletteringar till möjliga åtgärder att skydda och säkra återhämtning av torskbestånd i svenska vatten.

HaV Diarienummer 1356:2020
 


Vi tackar för möjligheten att få ta del av HaVs lista på föreslagna åtgärder (numrerade 1-11 nedan) samt SLUs preliminära rapport:
Kunskapssammanställning om möjliga icke-torskfiske-relaterade åtgärder för att torskbestånd ska bevaras och återhämta sig i svenska vatten. 

Åtgärdslistan och intressentdialogen är en (av tre) delar i Regeringsuppdraget till HaV (och Naturvårdsverket:
Uppdrag att revidera förvaltningsplanen för gråsäl samt föreslå åtgärder för att skydda bestånden av torsk (2019).

SFPO lämnar nedan synpunkter och kompletterande information till möjliga åtgärder, utöver torskfiskerelaterade sådana, att skydda och säkra återhämtning av torskbestånd i svenska vatten, utifrån HaV och SLU´s underlag som presenterades på intressentmöte 2 april 2020.

 

1. Kompletterande skydd och restaurering av torsken livsmiljöer

Områdesspecifika skydd eller liknande är åtgärder är övergripande insatser som är kostnadseffektiva men osäkra. De bör ingås löpande arbete i med kustzonsförvaltningen och eller marin naturvård (kustlän / kommun). För effekter på återhämtning av lokal fiskbestånd (som torsk) behöver de nästan alltid kombineras med andra åtgärder / insatser (t ex restaurering).

Lika viktigt som att jobba med nya skydd är också att fortsätta se till så att redan befintliga skydd för viktiga livsmiljöer stärks eller förbättras. T ex har fiskeregleringen för +8-fjordområdet nu funnits i drygt 10 år utan att det finns tydliga indikationer på att torskbeståndet återhämtar sig. Troligen behöver skyddet utökas och kompletteras med andra förvaltningsåtgärder.

Man bör även resonera kring möjligheten att adaptivt justera (flytta, ändra, upphäva) inrättade skydd som inte längre ger positiv effekt (t ex om ett lekområde ”flyttar sig” måste skyddsåtgärderna kunna följa med). Det är faktiskt ett troligt scenario för en del kända nu helt eller partiellt skyddade lekområden för torsk i Kattegatt.

Frågan kopplar också till våra nationella möjligheter att reglera och skydda kustfiskbestånd på svenskt vatten.
Är det meningsfullt ha strikta begränsningar för svenskt yrkesfiske men samtidigt tillåta stort uttag från t ex sportfiskare eller fiske från grannländerna att fiska på annorlunda sätt inom svensk zon?
Att gynna återhämtning av flera torskbestånd är en angelägenhet och ansvar från flera håll. Viktigt hitta harmonierande regler.
 

2. Habitatförstärkning i form av artificiella rev
SFPO stöttar Projekt Fjordtorsk (Byfjorden /Havstensfjorden). Dock finns risk att projektet helt fallerar p g a stort predationstryck från säl (och skarv). Möjlighet till speciellt utformad skyddsjakt bör omedelbart prövas. Både vid anlagda rev men kringområden med viktiga uppväxtområden (ålgräsängar mm).

Behov / Nytta av artificiellt anlagda rev generellt bör alltid dock övervägas i förhållande till Åtgärd 1 (skydd av befintliga platser /viktiga livsmiljöer).
Det är onödigt att placera ut material i havet om man ändå kan uppnå samma resultat genom effektivt skydd vid naturliga rev / lekgrund o dyl. Val av metod och material måste avgöras utifrån lokala förhållanden.

Gemensam är dock att i områden med sviktande bestånd måste skydd och/eller habitatförstärkande åtgärder alltid kombineras med andra åtgärder (nr 3 nedan – begränsad predation)

3. Begränsning av predation från marina däggdjur och fågel i avgränsade områden
Dessa åtgärder anser SFPO är de enklaste och mest (kostnads)effektivaste att lägga kraft på initialt. Då problemet med säl och skarv lokalt och regionalt f n är nästintill ohanterligt. Frågan har stötts och blötts i 10-20 år och först nu 2020 beslutas om första licensjakten på gråsäl.

Precis som HaV konstaterar kräver det riskbedömning och en sådan behöver bra underlag. Gråsäl ( och övriga 2 arter, dvs knubbsäl och vikare) räknas årligen och dessa data får anses som jämförelsevis väldigt tillförlitliga. Vad gäller skarv däremot finns stora brister i data. Antalet räknas inte regelmässigt och hur de påverkar lokalt finns små resurser till att studera. Ska diskussionerna om begränsning av säl och skarv kunna göras (det är frågor som polariserar och river upp känslor) krävs bra fakta på bordet, det är frågor som polariserar och river upp känslor. HaV måste se till så att övervakningsutförare (SLU m fl) får de resurser som krävs.

SFPO kan inte nog poängtera hur viktigt det är att HaV/NV:
- Genomför adekvat uppföljning av nyss beslutade licensjakten gråsäl
- Initierar (med NV) uppföljning (UF) på skarv.
Om man genomför bestånds-decimerande åtgärder skarv (vissa län och kustområden) bör UF också kopplas till uppskattning av återhämtning i fiskebestånd.

Utan dessa data från övervakning/uppföljning kommer vi (olika intressen) antagligen bara stå och stampa i diskussionen om fördelar och nackdelar med jakt på säl och skarv. Resultat av jakt och eventuell respons i fiskbestånd lokalt behöver stabil och tydlig kunskapsgrund för fortsatta konstruktiva diskussioner och beslut (åtgärder).

SFPO har full förståelse att detta med licensjakt gråsäl kopplar till den vetenskapliga utvärderingen av jakten på gråsäl som skall göras till 2021 (annan del i detta RU) men vill ändå påpeka hur viktigt det är för framtida diskussioner och åtgärder att uppföljning görs här och nu.
Lika mycket som vi välkomnar licensjakten ställer vi oss tvekande till om nu beslutade antal djur (2000) kommer få nån effekt (på lokala torskbestånd). Naturvårdverket uppskattar i beslutet att gråsälsstammen i Östersjön kan bestå av omkring 47 500 - 63 000 individer med en tillväxttakt av 4,8 % (2005-2019). Skyddsjakten är alltså beslutad på 2000 djur eller knappt ett års tillväxt, försiktigt uppskattat. Förvaltningsplanen för gråsäl anger att GYBS (Gynnsam bevarandestatus) ligger på runt 10 000 djur i Östersjön. I klarspråk betyder det att för att licensjakten skall generera någon som helst effekt på minskade sälskador och predation så behöver jakten var mycket större i alla fall under några inledande antal år.

En annan del i problemfrågeställningen angående säljakten kvarstår alltjämt, vad gör vi av resursen (skinn, kött, mm). I kustområden runt Östersjön har människan levt i harmoni med sälbeståndet i tusentals år. Med ekosystembaserat förhållningssätt kanske vi kan hitta tillbaka till den balansen.

Viktigt också att Sverige (kanske med stöd av Finland m fl länder runt Östersjön) lyfter frågan i EU och regleringen av handel med sälprodukter. Ekosystembaserad hållbar havsförvaltning handlar om att ta vara på resurser.
Finland har f ö system med ”skottpengar” på säl. Kanske ett sätt att ge jägarna en ytterligare morot till medverkan.

4. Matning av torsk

Lokala försök med matning och odling där det är lämpligt borde testas i lite större försöksskala. På samma sätt som man många år drivit upp laxsmolt kanske kompensationsodling av ung torsk behövs i en övergångsperiod för att stärka bestånden i svenska vatten?

Hade varit en bra idé att kombinera med t ex SLU´s provfiske i Bohusläns fjordar (hösten 2019 och våren 2020. Varsamt omhändertagande av unga torsk som släpps i kassar (lokalt anlagda och med säkra predationsskydd) och föda upp torsken lokalt. Kanske kan få den stanna i områden och leka efter några årsklasser?

5. Utsättning av torsk

Provfisken i +8-fjordar (höst 2019) utgjordes av inte oansenliga mängder ung torsk. Oklart om det är lokalt eller uppblandat med Nordsjötorsk.
Om det fortfarande finns gener kvar av ett lokalt bestånd bör man väl odla upp på dessa individer snarast och främst, dels för att säkra kring genetiken. Det skulle också underlätta vid återutsättningen (tillståndsprövning).

6. Mekanisk syresättning av bottnar i avgränsade områden

Åtgärden känns dyr / krånglig och ineffektiv. Ett jätteexperiment i högrisk.
Fortsätt arbeta nationellt och internationellt för att minska näringsbelastning. Experimentera med få ner internbelastningen på sikt. Klimatförändringarna kan vara med- eller motverkande vad gäller Östersjöns syresituation. Havet blir visserligen varmare men det blåser och stormar oftare och då kan syresatt djupvatten eventuellt oftare tränga in. Det kan hjälpa överlevnad och t ex torskägg vissa år.

8. Stärkt reglering och åtgärdsarbete för att minska övergödning och farliga ämnen i Östersjön

Enkel och positiv engagerande åtgärd – speciellt i tider då en del fiskare inte kan gå ut.
P g a både torsk/ sillstopp (och minskade fiskemöjligheter p g a Covid-19) pågår dialog mellan SFPO och HaV / Dep om utökad aktivitet i att avlägsna spökgarn under just 2020.

Problemet med spökgarn och kopplingen till ”torskkollapsen i Östra Östersjön” pekar ganska tydligt på (tidigare/historiskt) bristande reglering av garnfiske under några år i vissa andra länder runt Östersjön, sedan har det florerat en hel del ”fejk-news” genom ¨åren att mycket är förlorade aktiva redskap (trålar). Genom ”fishing-for-litter” kan man möjligen reparera en del av yrkesfiskarnas dåliga rykte p g a spridda lögner.

9. Utveckling, reglering och kontroll av metoder för att öka överlevnad av bifångad torsk

Detta betraktar SFPO som redan sedan länge startade och pågående åtgärder (Se SLUs kunskapssammanställning och rekommendationer om redskap.)
F ö ett område där svenskt demersalt fiske är förebild på att minska bifångst genom risk, maskstorlek, flyktfönster. Möjligen samla mer data för att visa för ICES att det fungerar.

Innan man skruvar i kontrollåtgärder bör man fundera på tillit och egenkontroll.

10. Metodutveckling, reglering och kontroll för att minska risk för bifångst av torsk

Här medverkar SFPO redan men fortsätter gärna delta i utvecklingsarbetet mot mer selektiva redskap.
Det vore bra om svenska fiskeorganisationer får stöd från nationella myndigheter /departement och EU-parlamentariker när ”svensk selektivitetstandard” kan bli accepterad i EU i hela GFP.

11. Anpassning av fiske på andra bestånd för att förbättra födotillgång för torsk
SFPO / SFPO-medlemmar (fiskare) samarbetar med SLU med medel från HaV just nu i ett projekt med riktat fiske på Skrubba (med selekterande redskap som minimerar bifångst på torsk).

Sammanfattning och ytterligare åtgärder som SFPO anser Sverige (HaV m fl) bör fokusera på:

De flesta åtgärderna i ovan lista ställer sig SFPO positiva till. För att rädda och få tillbaka torskbestånden behövs en bred verktygslåda av åtgärder. Här har HaV och SLU verkligen gjort en insats i rätt riktning. Ibland måste man också våga testa och ”tänka utanför boxen”.

Vi föreslår att HaV i redovisningen av detta RU / del RU kompletterar materialet med en kostnadseffektivitetsanalys och sedan rangordnar förslagen därefter. Om det skall bli några åtgärder alls (utöver redan uppstartat / pågående) är det närmaste åren klokt att försöker fokusera på de åtgärder/insatser som är konkreta, snabbast att genomföra och mest kostnadseffektiva. Flera andra saker ovan kan man styra till andra mer långsiktiga åtgärdsprogram och insatser (Åtgärdsprogram för Havsmiljön t ex)

I klarspråk är det jakt på säl (ock skarv), förvaltningsåtgärder i skydd för lokala viktiga bestånd / platser (t ex utöka FFO och riktad skyddsjakt runt Projekt Fjordtorsks anläggningar och närliggande områden).

Övriga åtgärder som kan kräva mer konsekvensbedömning och mer data / kunskapsunderlag kan genomföras på sikt över tid om de behövs.

Vi konstaterar också att i SLUs Kunskapssammanställning finns ytterligare mer fiskerelaterade åtgärder såsom effektivare användning av RTC i Skagerrak och Kattegatt. Detta stödjer SFPO liksom genomdrivande internationellt krav på selektiva redskap i trålfiske (som nämnts ovan).

Allt bilateralt och internationellt samarbete i havsmiljö och fiskefrågor måste fortsatt ha hög prioritet.
Sverige kan inte ensidigt runt Östersjön (eller i Öresund och Västerhavet) lösa frågorna om miljö och torskfiskbestånd.

Vi kan både visa goda exempel men också våga stå för stöd till vår lokala näring när det verkligen gäller i internationella förhandlingar. Vi måste göra rätt avvägningar.
Internationellt engagemang tar tid. Det kräver dialog, samsyn och respekt över gränserna och intressen. Men kan ge frukt tillbaka rätt hanterat.

Vad gäller f f a Östersjön har debatten länge haft slagsida av ett allmänt fokus på att det är yrkesfiskets fel, i synnerhet bottentrålningen. Men det Baltiska innanhavet mår inte bättre för att olika intressen tjafsar i det oändliga om vems fel det är eller har varit. Åtgärder syftar frammåt.
Det gläder SFPO att diskussionerna äntligen börjar breddas och man försöker se större orsakssamband. I långa loppen har troligen de flesta samma målbild:
Levande hav, god vattenkvalitet, kustskärgård och fjordar med ekologisk balans mellan fiskar – andra arter – människor. En mosaik av både skyddade som hållbart brukade miljöer och tjänster.

Till detta svar har även Tore Johnsson (vice ordförande) samt Teija Aho (styrelseledamot) bidragit med sakkunskaper.

Göteborg 17 april 2020


SVERIGES FISKARES PRODUCENTORGANISATION (PO)

Ewa Lavett

Marinekolog

Bilagor / Länkar / Underlag:
Havs åtgärdslista
SLU Kunskapssammanställning (preliminär ofullständig)




Arkivet.

Vad är SFPO?

Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) är Sveriges största organisation för yrkesfiskare och arbetar för att tillvarata våra medlemmars intressen.

Läs mer

Vad är MSC?

För SFPO och våra medlemmar är hållbarhet en viktig grundprincip. Flera av de fisken som SFPO:s medlemmar ägnar sig åt är MSC-certifierade och processen pågår för att certifiera ännu fler fisken.

Det senaste dryga decenniet har intresset för MSC-certifiering ökat enormt bland konsumenter, fiskerier, livsmedelskedjor, fiskhandlare och grossister som säljer fisk till konsumenter.

För mer information om MSC se MSC - Västkustfisk (vfisk.se).

Kontaktperson är Linda Frithiof
Tel: 070-282 69 76
E-post: [email protected]

Läs mer

Bli medlem

SFPO är Sveriges största yrkesfiskeorganisation, med runt 250 medlemsfartyg. Vi har medlemmar från Strömstad till Haparanda och fartygens storlek varierar från under 5 meter i längd till strax över 34 meter.

Alla yrkesfiskare är välkomna som medlemmar!

Läs mer

Kontakta oss

Peter Ronelöv Olsson (Ordförande)
0705-55 31 87
[email protected]

Teija Aho (Vice Ordförande)
0763-75 80 32
[email protected]

Fredrik Lindberg (Ombudsman)
0705-70 41 14
[email protected]

Marika Nilsson (Ekonomiansvarig)
0708-93 89 88
[email protected]

Ingemar Berglund (Utredare)
0760-26 40 44
[email protected]

Läs mer