Nyheter
SFPO remissyttrande: föreskrifter som gäller befälhavares skyldigheter att rapportera och anmäla yrkesmässigt fiske i ha
Yttrande i anledning av remiss om föreskrifter som gäller befälhavares skyldigheter att rapportera och anmäla yrkesmässigt fiske i havet (dnr 2345-17)
Sveriges Fiskares PO (SFPO) har beretts möjlighet att lämna synpunkter på rubricerat förslag. SFPO vill framföra följande synpunkter:
Inledningsvis vill SFPO klargöra sin grundläggande uppfattning att den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser ska gälla, dvs. varje nationell skärpning är – om det inte finns fullgoda skäl för det – förkastlig utifrån principen om lika konkurrensförutsättningar (level playing field).
Syftet, att göra det lättare och hitta i bestämmelserna, genom att lyfta ut de aktuella bestämmelserna från FIFS 2004:25, som är en omfattande föreskrift, och samla dessa i en egen föreskrift, vitsordas av SFPO. Bättre överskådlighet och tydlighet är något positivt, eftersom det är en förutsättning för att kunna efterkomma regler att man förstår och kan finna dem enkelt. Samtidigt vill med kraft framföras att den nuvarande kontrollförordningen är en ohållbar reglering, som är i dålig samklang med den reformerade gemensamma fiskeripolitiken. SFPO välkomnar kommissionens förslag till en ny kontrollförordning inom kort. I nuläget känns det nästan mer som om syftet med kontrollpolitiken är att säkerställa att alla fiskare någon gång under en fiskeresa ska göra något fel, snarare än att med kraft stävja olagligt fiske.
Den materiella ändring som återfinns i den föreslagna 2:2 – från varannan timme till varje timme – är något som SFPO fortsättningsvis motsätter sig. Artikel 25 i förordning 404/2011 handlar om tekniska problem och icke-fungerande satellitföljare och anger var fjärde timme. Sverige har till följd av den reglering som återfinns i 5:2 i FIFS 2004:25 nu varannan timme, således en dubbelt så sträng reglering i denna del mot vad som framgår av artikel 25. Nu vill myndigheten att den dubbelt stränga regleringen ska vara fyra gånger så sträng mot bakgrund av ett behov av att säkerställa att fiskefartyg inte fiskar i små, skyddade områden. Givetvis ska fiske inte ske i små, skyddade områden, men det är enligt vår uppfattning inte något som berättigar en fyra gånger så sträng reglering som följer av den gemensamma fiskeripolitiken generellt. Den typen av problem som det handlar om kan uppkomma vid fiske i olika områden, t.ex. på fiskeplatser långt ifrån små, skyddade områden. Att i sådana situationer kräva rapportering varje timme är ett påläggande av en ytterligare börda utan någon anledning. SFPO föreslår därför i stället att myndigheten beslutar att föreskriva att det som huvudregel ska vara var fjärde timme, såsom följer av artikel 25, men att det om behov därav kan anses föreligga kan kräva att tätare rapportering ska ske (t.ex. om fiske sker i närheten av små, skyddade områden), jfr 2:3. Om behovet – mot bakgrund av vad som anges är endast hänförligt till Kattegatt – bör myndigheten överväga att begränsa föreskriftens tillämpningsområde geografiskt i denna del. Det alternativ som anges i motiveringstexten – att stänga områden för genomfart – är inte vare sig hållbart eller godtagbart.
Förvisso utanför remissens omfattning vill påtalas att bestämmelsen i artikel 25.3 om att inte få lämna hamn är en mycket dålig bestämmelse som bör ändras i samband med översynen av kontrollpolitiken på EU-nivå.
Vad gäller den föreslagna utformningen av 3:7 anges korrekt i motiveringstexten vad som tidigare har framförts från SFPO till myndigheten i denna del. SFPO vill påtala att ”endast fastställer vad som ska anges i fiskeloggboken” också är det som då finns, m.a.o. ett icke-synliggörande av ett mer selektivt fiske som ibland kräver en mindre maskstorlek i icke-fiskande delar av redskapet (t.ex. av vattengenomströmningsskäl). Vi anser det vara av stort värde, utifrån intentionerna v.g. ett mer selektivt fiske i den gemensamma fiskeripolitiken, att också klart kunna synliggöra att så sker (även om maskstorleken är mindre i vissa icke-fiskande delar av fiskeredskapet). Om EU:s tekniska regelverk i förordningsform utgör hinder häremot bör dessa bestämmelser ändras i enlighet med som anförts.
Med avseende på vad som sägs i motiveringstexten till den föreslagna 3:12 vill påtalas det för oss självklara att det vid trålning är så att redskapet är efter båten, dvs. om båten är i ett förbjudet område så innebär det inte med nödvändighet att fiske sker i det förbjudna området. I motiveringstexten anges att ”(n)uvarande lågupplösta positionsangivelser innebär att HaV har en liten möjlighet till kontroll och övervakning av skyddade områden” – denna formulering bör skärskådas i ett större perspektiv och ger då vi handen att påståendet inte är korrekt; detsamma gäller med avseende på kvotavräkning. Om precisionsgraden ska vara så hög som följer av det skrivna borde sändaren inte sitta i båten utan på fiskeredskapet. Den föreslagna ändringen synes också vara kostsam visavi myndighetens system. SFPO har svårt att se nyttan med förslaget utifrån ett samlat perspektiv.
Utformningen av den föreslagna bestämmelsen i 3:13 bör övervägas i ljuset av tydlighet. Utan att föreslå en ordalydelse torde bestämmelsen kunna göras klarare och mer lättförståelig. Med avseende på 3:13.2 bör övervägas att ta bort texten som anger vad en fiskare får göra istället för registrering enligt artikel 14.1 i förordning 1224/2009. Vi kan svårligen se någon nytta med formuleringen och alla vet att minimikrav inte innebär ett förbud eller hinder mot att ange ännu tydligare rapportering etc.
En viktig synpunkt som förvisso ligger utanför ramen för det remitterade materialet är vad gäller elektronisk loggbok att den samma måste göras om och görs mer användarvänlig. Det torde vara ett gemensamt intresse att antalet fel som begås kan minskas och så kan ske om den elektroniska loggboken görs om. Det måste finnas ”varningssignaler” etc. inbyggt i systemet så att en fiskare undviker att göra fel i största möjligaste mån. SFPO önskar bidra till myndighetens arbete i denna del med användarnas erfarenheter, såsom tidigare har påtalats vid ett flertal tillfällen.
Med avseende på den föreslagna 5:7 vill påtalas att oaktat regleringens utformning så är det av central betydelse för efterlevnaden att en tillfredsställande och fungerande kontroll finns på plats (även om det givetvis kan vara jobbigt att räkna t.ex. garn i makrillfisket).
De skärpningar i förhållande till EU-rätten som återfinns i 6:4 (förhandsanmälan) anser SFPO ej ska gälla, då tillräckliga skäl därför, enligt vår mening, saknas.
Med avseende på 6:7 vill påtalas att första styckets sista menings lydelse är orimlig. I enlighet med vad som framgår av motiveringstexten – att fiskaren då för göra en ny förhandsanmälan – bör detta anges på så sätt att det i bestämmelsen bör stå: ”… passerat, i sådana fall ska ny förhandsanmälan göras”.
Med avseende på bilaga 1 vill SFPO påtala – i likhet med vad som redan tidigare har anförts – att det är bra och viktigt att det finns möjlighet att lägga till nya koder för nya och mer selektiva fiskeredskap (så att graden av användning av dessa kan fås fram på ett enkelt sätt).
SVERIGES FISKARES PO