Nyheter
SFPO remissyttrande om vad som kännetecknar god miljöstatus, miljökvalitetsnormer och indikatorer för Nordsjön och Östersjön (HVMFS 2012:18)
Remissyttrande om ändring av Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön (HVMFS 2012:18) dnr. 806-2018.
Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) företräder ca 250 fartyg främst inom det demersala fisket och vi har medlemmar längs hela den svenska kusten från Strömstad till Kalix. SFPO har tagit del av det remitterade materialet och vill lämna följande synpunkter.
Miljöindikatorerna borde vara jämförbara i olika medlemsländer för en enhetlig bedömning och för att främja principen om ”level playing field” när det gäller näringarnas förutsättningar för sitt utövande. Sverige har ju ofta höga ambitioner i miljörelaterade frågor, medan en del andra länder i vårt grannskap har en betydligt lägre ambitionsnivå. God miljöstatus är och ska ses som en politiskt satt nivå, snarare än något som enbart vilar på god vetenskaplig grund och vi anser att detta tydligt ska framgå.
Användningen av principen ”one out - all out” som används i statusbedömningarna anser vi är onyanserad och förmedlar en alltför negativ bild av verkligheten. I statusbedömningen som gjordes under våren 2018 var det många parametrar som låg nära god status eller som rör sig i rätt riktning, vilket tyvärr aldrig framgår i rapporterna. Man borde också införa ett sätt att visa på hur säker/osäker bedömningen av respektive indikator är.
Vi är självklart mycket kritiska till förslaget till ny indikator (kriterium D6C3; GES-indikator 6.3A; MKN-indikator D.1.1) som rör bottentrålningens påverkan med enda syfte att den trålade arean konstant ska minska, genom ökning av områden med förbud för trålning. Bottentrålningen syfte är livsmedelsproduktion och liksom all mänsklig aktivitet har denna en påverkan på miljön. Men om man jämför med livsmedelsproduktion på land ser man inga målsättningar om att minska den brukade arealen i lantbruket för att denna har en påverkan på jorden genom t.ex. harvning och plöjning. Däremot vill man i havet minska på bottentrålningen med enda argument att det har en påverkan. Vi saknar en vetenskapligt motiverad bakgrund till förslaget och även en tydlig socioekonomisk konsekvensanalys av förslaget.
Inom svenskt fiske jobbar man just nu med projekt för att minimera bottentrålningens fotavtryck för att bli världsledande inom detta område, och denna typ av skrivningar känns då extra provocerande. Vi anser också att Sverige saknar skäl att här ensidigt göra andra bedömningar än vad EU gör.
Vi har tidigare flera gånger framfört kritik mot sättet att beräkna bottentrålningens påverkan där den svepta ytan konsekvent överskattas och denna kritik kvarstår.
För den nya MKN-indikatorn C.3.3 för nationellt förvaltade arter av fisk och skaldjur i kustvatten är det otydligt hur man kommer tolka eller definiera hållbart nyttjande för dessa bestånd.
Vad gäller kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur (D3C1, D3C2; GES-indikator 3.1A, 3.2A; MKN-indikator C.3.1, C.3.2) har man inte tagit hänsyn till att målet i fiskeripolitiken är att fiska PÅ MSY (långsiktigt maximalt hållbart nyttjande), utan målsättningen inom den inledande bedömningen är istället att man ska fiska under MSY. Det går också emot ICES vetenskapliga rådgivning som är baserad på att nå ett fiske PÅ Fmsy. Detsamma gäller naturligtvis för SSB, att det på något sätt skulle vara ”underkänt” om denna ligger PÅ Bmsy-trigger (i stället för över) är också det helt orimligt. Detta är felaktigheter som måste rättas till. Vi upprepar vår synpunkt från remissen om Statusbedömningen från i våras om att endast arter som faktiskt är relevanta för svenska vatten ska tas upp i bedömningen av kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur, vilket inte var fallet då.
När det gäller sälar (kriterium D1C2, D1C3, D1C4, D4C1, D4C4; GES-indikator 1.2C, 1.2D, 1.2E, 1.3A, 1.3B, 1.4A, 1.4B, 1.4C) är målnivåerna för populationerna uppenbart politiskt valda och saknar vetenskaplig grund samt tar inte hänsyn till vilka konsekvenser dessa nivåer på sälstammarna får för t.ex. fiskbestånd och yrkesfiske. Vi ifrågasätter starkt att tillståndet i slutet på 1800-talet ska stå som målnivåer för sälbestånden. Några strikta vetenskapliga kriterier verkar inte finnas och hanteringen av säl känns inte seriös.
Istället för att populationerna ska tillåtas öka okontrollerat efterlyser vi decimeringsjakt på säl i Sverige då skyddsjakten inte är på långt när tillräcklig för att hålla populationerna under kontroll. Populationsnivåerna och de skador som de medför för fisket är nu alldeles för stora och behöver justeras och ligga på en lägre nivå. Detta tas ingen hänsyn till i aktuell föreskrift.
Vikaren kommer sannolikt med fortsatt klimatförändring få problem i den södra delen av utbredningsområdet. Vi undrar när/hur målen för populationen ska anpassas till detta faktum. Vi anser målet för tillväxthastigheten på 7% är orimligt högt. Vi anser att det finns för många vikare i Bottniska viken redan nu och att populationen därför bör decimeras snarare än öka.
Vi anser också att det finns alldeles för många gråsälar i Östersjön och att populationen måste decimeras, definitivt inte tillåtas fortsätta öka okontrollerat. Problemen för fisken och fisket är påtagliga. Målnivåerna för dräktighetsfrekvens och späcktjocklek är orimligt höga för en population vid carrying capacity.
För populationen av knubbsäl i Kalmarsund är målnivån på 10 000 individer helt uppenbart fullkomligt tagen ur luften. Populationens historiskt största värde var 5000 individer och detta var under helt andra förutsättningar än idag.
För många av de andra indikatorerna som rör fisk (kriterium D1C2, D1C3, D4C1, D4C2, D4C3; GES-indikator 1.2F, 1.2G, 1.2H, 1.3C, 4.2A; MKN-indikator C.4.1. C.4.2, C.4.3) fanns det stora tveksamheter i deras tillämpning vid statusbedömningen 2018 och vi hänvisar för dessa indikatorer till våra kommentarer på denna.
Med vänlig hälsning
SVERIGES FISKARES PO