Nyheter

SFPO remisvar om förbudsperiod för fiske av ål

Yttrande i anledning av remiss gällande ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön avseende förbudsperiod för fiske efter ål, dnr 1592-2019

Dock först ett tack till Sofia Brockmark, Martin Karlsson och Martin Rydgren från Havs- och vattenmyndigheten för deras deltagande vid möte med näringen, föranlett av rubricerad remiss, igår. SFPO vill inledningsvis referera till de diskussioner som fördes vid det mötet.

SFPO är av den bestämda uppfattningen att förbudsperiod bör vara december – februari.

SFPO anser vidare att myndigheten bör ta till sig och fullt ut stödja Trap & transport.

SFPO konstaterar objektivt att Sverige är det land som har vidtagit de mest långtgående åtgärderna emot ålfisket i hela EU. Bara i Danmark fiskade cirka 14 000 fritidsfiskare cirka 120 t ål år 2017, något som rimligen bör jämföras med den kvantitet som det svenska yrkesmässiga ålfisket nyttjar. Den totala avsaknaden av en seriös uppföljning av politikens effekter på EU-nivå är synnerligen bristfällig.

SFPO vill vidare uttrycka uppfattningen att det är gravt undermåligt att det fram till dags datum bara är 2012 års treårsrapport som har granskats på EU-nivå, detta är något som allvarligt skadar trovärdigheten med mera i politiken och förvaltningen. SFPO anser vidare att åtgärder för att säkerställa ålens överlevnad lyser med sin frånvaro vad gäller vattenkraft, pumpstationer, säl, skarv med mera.

SFPO anser att ålens situation är sådan att åtgärder behövs, men det är orimligt mot bakgrund av hur verkligheten ser ut att det endast är fisket som ska drabbas. Icke desto mindre vill fisket bidra till att förbättra situationen och förordar Trap & transport (fångst av ål för transport till och utsättande på västkusten, varifrån den kan vandra till Sargassohavet) i mycket större skala än som för närvarande sker. SFPO biträder i denna del samma uppfattning om åtgärdens lämplighet som Insjöfiskarena och förstår inte varför man inte helhjärtat stödjer konceptet.

Det finns inget som tyder på att Danmark kommer att välja någon annan stopperiod än den som SFPO förordar (det formella beslutet synes dock ännu ej vara fattat). Vid en samlad bedömning är det dock uppenbart att Danmark kommer att välja december – februari som stopperiod. Om åtgärden ska få optimal effekt är det nödvändigt att samma period väljs. Det är för övrigt inte bra att samtal mellan de två länderna härom inte kunnat föras på ett seriöst sätt.

Om Sverige väljer att förbjuda ålfisket under november månad och Danmark inte gör det så kommer resultatet inte att bli bra i någon del, det kan till och med vara så att resultatet blir än sämre (eftersom Danmark inte har en tillnärmelsevis lika sträng ålfiskereglering som Sverige). Ytterligare en konsekvens skulle bli att danska ålfiskare kan fiska den ”svenska ålen”, det vill säga de kan etablera ett fiske på de fiskeplatser där svenskt ålfiske har skett och borde få ske (danska fiskare får fiska in till 7 m, alltså helt in till strandkanten på svensk sida). Man kan inte anse det rimligt att Sverige omöjliggör skånskt ålfiske, bara för att sedan låta de skånska ålfiskarna se på när danska ålfiskare fiskar samma ål som de svenska ålfiskarna borde fått fiska, det är helt enkelt inte anständigt över huvud taget. Ett annat starkt argument är rättviseskäl emellan svenska ålfiskare.

I de delar som annan precis uppfattning inte presenteras ovan instämmer SFPO i de till myndigheten ingivna yttrandena från Joakim Svensson såsom talesperson för samtliga ålfiskare i Öresund, Svenska Insjöfiskarena och Ålfonden.

Sammanfattningsvis vill SFPO att myndigheten beslutar att stoppet ska vara december – februari och att myndigheten inser och fullt ut satsar på Trap & transport, som är en win/win/win-lösning, eftersom ålen tjänar på åtgärden, den svenska förvaltningen mer än fullgör sina åtaganden och det svenska ålfisket kan bidra till att rädda ålen.

Med vänlig hälsning

SVERIGES FISKARES PO

Arkivet.