Nyheter
Sjöhistoriska varnar: Brist på välbehållna k-märkta fiskebåtar
Bohusläns museum hade goda föresatser att rädda ett av de största fiskefartygen i trä som funnits i Bohuslän, men när pengarna tog slut fattades beslut om att LL 158 Sandö skulle skrotas. Nu har båten sjunkit i en dansk hamn och Sjöhistoriska muséet varnar för brist på k-märka båtar.
– Snart försvinner den länken till den sista generationens fiskefartyg i trä, säger intendenten Karolina Matts.
Som Bohusläningen berättade i november 2023, beslutade Bohusläns muséum att båten LL 158 Sandö, som var byggd 1948, skulle skrotas. Detta i stället för att vara ett museifartyg och ett minnesobjekt, från en tid då storbackefiske utanför Shetlandsöarna och sillfisket på Nordsjön var näringar som byggde samhällsekonomin i Bohuslän. Sandö bogserades i mitten av december ifjol till Danmark för skrotning.
– Det var ett sorgligt beslut av muséet, att inte bevara ett så fint fiskefartyg som LL 158 Sandö. Hon hade mycket att visa kommande generationer om hur yrkesfisket såg ut förr i tiden, säger Karolina Matts.
Inga pengar till räddning
Från Bohusläns Museum förklarade man då, att man inte hade pengar till den tänkta räddningen av fiskebåten. Det som till slut avgjorde var att det uppstått en brand ombord när Sandö låg i Göteborg.
Innan den välvårdade träfiskebåten kom i muséets skötsel, hade den först underhållits och bevarats vid bryggan i Grundsund under tio år hemma hos ägaren Klas Berntsson. Därefter låg hon väntande på att bli omhändertagen av Bohusläns Museum som hoppades kunna bygga en särskild museibyggnad att hysa Sandö, för att visa upp för kommande generationer hur fiske gick till förr i tiden.
Men av det blev inget. Nyligen dök biler på Sandö upp på facebook som ett sjunket vrak i Danmark, och frågan väcktes åter vem som ska ta hand om de få fina träfiskebåtar som ännu finns kvar på kusten.
Sjöhistoriska muséet i Stockolm är en del av Statens maritma och transporthistoriska muséer, med uppgift att bevara, utveckla och bygga upp kunskap om det maritima och transporthistoriska kulturarvet. Då är yrkesfisket en viktig del av historien.
Kan bistå med pengar
Intendenten Karolina Matts berättar att Sjöhistoriska muséet i förekommande fall kan bistå med vissa medel för att rädda k-märka fartyg. Hon berättar vidare att Bohusläns Museum visserligen fick ett sådant mindre anslag, men att det uppenbarligen inte var nog för räcka till vid museiledningen prioriteringar.
– Sandö är bara ett av fartygen som borde ha sparats åt eftervärlden. Nu råder det snart brist på k-märkta fiskefartyg och fiskebåtar som byggdes för 50-70 år sedan. Dessa var en viktig del av svenskt näringsliv, kanske särskilt på västkusten, säger hon och fortsätter:
– Sakta minskar även förståelsen, för både fiskets historia och dess del av det maritima kulturarvet i Sverige.
Sandö bogserade till Danmark för att huggas upp, men gick till botten vid en kaj i Fredrikshamn redan innan upphuggningen genomförts. Även den stora halländska fiskebåten Nordvåg, kördes av ägarna själva till Danmark, för att huggas upp vid samma tillfälle.
Försökte sälja Nordvåg
– Vi försökte sälja Nordvåg. Men det dök aldrig upp några serösa köpare, förklarar Ingemar Karlsson som tillsammans med brodern Lars ägt båten som byggdes 1962 och har haft Träslövsläge som hemmahamn.
– Nu har vi endast åtta k-märkta fiskebåtar kvar i hela landet! Det är båtar som är en viktig länk till sill-, räk-, trål- och drivgarnfiske. Under långa perioder var sill och annan fisk en viktig näringskälla för Sveriges befolkning. Då spelade de senare k-märkta fiskebåtarna Asta af Smögen, Edit, Sandö och Nordvåg från Träslövsläge viktiga roller, berättar Karolina Matts.
Sedan lägger hon till att det krävs intressenter som till exempel föreningar, för att rädda de pensionerade fiskebåtar som finns kvar.
– Halländska Nordvåg skrotades i Danmark. K-märkta Viggo förföll vid kajen i Fjällbacka och blåste bort, för att hittas på norska kusten. Britta var inte k-märkt men en fin fiskebåt en gång i tiden. Hon såldes utomlands för att senare sjunka vid en kaj vid Irland.
Tom Evers som faktiskt jobbade med den frågan åt Bohusläns Museum, berättar att han bildade en förening med syftet att rädda Sandö.
– Det räckte inte.
Källa: Bohusläningen