Mobilmenu
Mobilmenu
Hem
Om SFPO
Om Svenskt fiske
Medlem
MSC
Hållbarhet
Nyheter
Länkar
Kontakt

Nyheter


2018-02-22

Skogsdöden & torskdöden

Skogsdöden & torskdöden

Om någon är gammal nog att minnas eller har hört talas om skogsdödsdebatten, detta monster till debatt som florerade på 80 talet, så kan man se likheter med torskdebatten. Alla gick på bluffen och domedagsprofeterna vädrade morgonluft. Vetenskapliga fakta lyste med sin frånvaro, men så kallade forskare figurerade flitigt i media och hade förklaringar, den ena värre än den andra.

Något av det värsta var när SLU skickade folk ut i skogen för att räkna barr. Att man inte nu skickar ner några dykare för att räkna torskar i Östersjön är väl bara en kostnadsfråga. Kvällstidningarnas förstasidor var täckta med bilder på döda träd och värst var det väl när en norrländsk lokaltidning fotograferade en hel skog av barrlösa granar! Senare visade det sig att man hade fotograferat lärkträd vintertid!

Miljöpartiet kom troligtvis in i riksdagen 1988 p.g.a. skogsdöden. De hade en slogan ”att man lovade inte guld, men gröna skogar”. Att de har levererat får man ju ge dem, för gröna skogar har vi ju och guld lär det ju inte bli!

Parallellen är slående om man följer debatten i dag om situationen i havet och torsken. Havet är det ju säkrare att påstå saker om, då det inte är synligt för alla på samma sätt som skogen. Det handlar i fråga om svenskt yrkesfiske om överkapacitet, överfiske, utfiskning och behovet av skyddade områden, skyddade emot och skyddade för är lite svävande, men skyddas ska dom.

Länsstyrelser, myndigheter och regeringen verkar tävla om vem som är duktigast och som kan stänga flest områden. Att fisket, som är utrymmeskrävande, snart inte har kvar tillräckligt med fiskeplatser verkar ingen bry sig om.

Havsplaneringen, som det samråds om för närvarande, kan vara spiken i kistan. Den svenska generallösningen synes vara att allt skall skyddas emot allt och det svenska yrkesfisket ska stoppas. Återigen kommer fakta och vedertagna sanningar i kläm och konsultrapporter väger mer än den samlade vetenskapen.

Bottentrålningen är i skottgluggen nu för tiden. Det är skrämselpropaganda av värsta sorten. Svenska Naturskyddsföreningen hävdade för en tid sedan i sitt propagerade att alla bottnar i Västerhavet trålades, bara under vrak var bottnarna orörda. Alla som har ett litet hum vet att detta är helt omöjligt, sanningen är att cirka 20 % av bottnarna trålas. Sanningen spelar mindre roll när de gröna drakarna dansar.

En annan organisation - BalticSea2020 - vill förbjuda svensk bottentrålning och tror att vi alla ska få det bra när vi fiskar kustnära med garn, men dom missade att sälen äter upp fisken i garnen. En tredje belackare av bottentrålning är Henrik Svedäng, som ljuger om bl.a. bränslesubventioner. Han arbetar som fiskeforskare vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum och Havsmiljöinstitutet, men vågar inte ta en debatt i frågan. När jag ringde honom för en tid sedan för att prata om hans lögner slängde han luren i örat på mig.

Vad blir summan av all denna politik? Förbjuder vi bottentrålningen ensidigt i Sverige så kommer vi inte att kunna fiska upp våra svenska kvoter. Redan idag visar det sig att vi endast fiskar ungefär hälften av den torsk som långsiktigt hållbart kan fiskas i östra Östersjön. I Västerhavet fiskar vi endast 39 % av kvoten för havskräfta, ett värde om en kvarts miljard kronor - som kunde ha fiskats på ett långsiktigt hållbart sätt - fiskas inte. Anledningen är att det finns hur mycket regler som helst som försvårar för fisket. Huruvida detta är i linje med den nyligen beslutade svenska livsmedelsstrategin behöver man inte fundera länge på. Den strategin sägs vara för jobb och tillväxt i hela landet! En färsk undersökning i Danmark visar att varje yrkesfiskare genererar 5,5 jobb i land!

Utvecklingen i dessa Brexit-tider kan leda till att principen om relativ stabilitet kommer att ses över. Övriga medlemsstater i EU fiskar sina kvoter, men Sverige gör det inte! Detta kan resultera i att Sverige tappar en värdefull och viktig resurs för livsmedelsproduktionen, vi riskerar att tappa stora värden i kvotandelar, men det verkar inte som om de styrande politikerna bryr sig. Deras inställning verkar vara att allt blir bättre när finska, baltiska, ryska, polska, tyska och danska fiskare fiskar torsken i Östersjön i stället. Att svenskt yrkesfiske är miljövänligt och långsiktigt hållbart bryr de sig inom mycket om – snacka om miljövinst!


Peter Ronelöv Olsson
Ordförande, SFPO




Arkivet.

Vad är SFPO?

Sveriges fiskares producentorganisation (SFPO) är Sveriges största organisation för yrkesfiskare och jobbat för att tillvarata våra medlemmars intressen.

SFPO har ca 250 medlemsfartyg. Våra medlemmar fiskar fisk och skaldjur och finns längs hela Sveriges kust, från Strömstad på norra Västkusten hela vägen till Haparanda längst uppe i norra Bottenviken.

Läs mer

Vad är MSC?

För SFPO och våra medlemmar är hållbarhet en viktig grundprincip. Flera av de fisken som SFPO:s medlemmar ägnar sig åt är MSC-certifierade och processen pågår för att certifiera ännu fler fisken.

Det senaste dryga decenniet har intresset för MSC-certifiering ökat enormt bland konsumenter, fiskerier, livsmedelskedjor, fiskhandlare och grossister som säljer fisk till konsumenter.

Läs mer

Våra medlemmar

SFPO är Sveriges största yrkesfiskeorganisation, med runt 250 medlemsfartyg. Medlemmarnas fartyg finns i olika fisken längs hela kusten är från under 5 meter i längd till strax över 34 meter.

Alla yrkesfiskare är välkomna som medlemmar!

Läs mer

Kontakta oss

Peter Ronelöv Olsson (Ordförande)
0705-55 31 87
[email protected]

Fredrik Lindberg (Ombudsman)
0705-70 41 14
[email protected]

Marika Nilsson (Ekonomiansvarig)
0708-93 89 88
[email protected]

Malin Skog (Hållbarhetsansvarig)
0700-36 96 26
[email protected]

Läs mer