Nyheter
Skrotning hotar K-märkt fiskefartyg
LL158 Sandö beskrivs som ett flytande kulturarv värd att bevara. Men ägaren Bohusläns museum har inte längre råd. Nu söker de en köpare – annars riskerar en av de sista stora träfiskebåtarna som finns kvar på Västkusten att skrotas.
I flera år har Bohusläns museum förgäves försökt att hitta en långsiktig lösning för museifartyget Sandö i Grundsund.
– Visionen och målet var att bygga en båthall och kunna visa Sandö där. Men flera utredningar har visat att det inte är en framkomlig väg. Dels är marken osäker att bygga på och Sandö är tung, dels har marina experter kommit fram till att sådana båtar mår bäst av att ligga i vatten, säger Annette Prior, museichef på Bohusläns museum.
Det var 2011 som fiskaren Klas Berntsson från Grundsund donerade Sandö till Bohusläns museum. Fartyget byggdes 1948 på Löfbergs slip & varv i Rönnäng. Under flera decennier användes hon bland annat till att fiska långa utanför Shetlandsöarna. Syftet med donationen var att bevara det maritima kulturarv som Sandö utgör. I december 2011 K-märktes fartyget av Statens maritima museer och idag ligger hon som museifartyg vid Östra kajen i Grundsund.
– Museet haft mycket glädje av att visa upp Sandö tillsammans med Klas Berntsson. Vi har haft fantastiska visningar, exempelvis under Västerhavsveckan men vi har inte kunnat utnyttja den som det var tänkt, säger Annette Prior.
Istället för att vara ett kontinuerligt inslag i museets verksamhet har Sandö kommit att innebära kontinuerliga kostnader. Annette Prior uppskattar att museets kostnader för Sandö uppgår till 300-400 000 kronor per år.
– En båt med så många år på nacken behöver regelbunden vård och kärlek. Sett till de underhållskostnader som väntar på sikt står det klart att museet inte har sådana resurser. Vi har inte velat släppa den men hur länge ska museet fortsätta betala för en båt som vi kan utnyttja så otroligt lite? frågar sig Annette Prior.
Därför fattade museets styrelse nyligen beslut om att Annette Prior ska leta efter en köpare till Sandö. Vilka som kan vara tänkbara spekulanter vill Annette Prior inte spekulera i
– Jag vet inte. Jag har aldrig sålt ett fiskefartyg. Vi har en maritim expert som vi anlitar i de här frågorna.
Hon tycker att det är synd att visionerna om Sandö inte kunnat infrias och att fartyget nu går en oviss framtid till mötes.
– Det är naturligtvis jättesorgligt. Det är många som har starka åsikter om vad vi ska göra med Sandö men det är en komplex fråga. Kulturarv måste vårdas och förvaltas. Det finns en romantisk bild av ett jättefint fartyg men det är stora omkostnader det rör sig om i det här fallet.
Varför går det inte att lägga Sandö vid museikajen i Uddevalla?
– Det går inte. Det är för grunt utanför museet. Hade vi kunnat lägga den där hade vi gjort det för tio år sedan, säger Annette Prior.
Hur har det kunnat ta Bohusläns museum tio år att komma till den här insikten?
– Det är för att Sandö verkligen är en kulturhistorisk skatt som museet inte vill göra sig av med. Nästa steg är att hitta en trovärdig köpare. Sista utvägen är en skrotning men det vill vi inte.
Fartyget skänktes i syfte att bevara det maritima kulturarvet. Nu ska det avyttras eller skrotas. Ett misslyckade?
– Det hade varit ett misslyckande om vi inte hade försökt. Vi har verkligen försökt, säger Annette Prior.
Bohusläns museums styrelseordförande Inger Göransson (C) beklagar att de tvingats fatta beslut om att sälja fiskefartyget.
– Sandö är en kär del av museet, även om den inte legat vid kaj i Uddevalla. Tyvärr är situationen sådan att vi inte har budget för att klara så stor utgiftspost. Inte med mindre än att vi måste minska på någon annan verksamhet och vi har många konkreta uppdrag som inte kan väljas bort från såväl regionen som Uddevalla kommun.
Nu ger styrelsen Bohusläns museum ett halvår att försöka hitta en köpare.
– Tiden tickar iväg. Skulle det inte finnas någon köpare får vi ta tillbaka frågan. Då återstår väl sannolikt bara en skrotning. Det skulle vara väldigt, väldigt tråkigt, säger Inger Göransson.
Fakta: LL 158 Sandö
Som nybyggd var Sandö Sveriges största fiskefartyg. Från 1949 deltog Sandö i storbackefisket efter långa i farvattnen kring Shetlandsöarna. Sandö hade sju mans besättning.
Under 43 somrar i obruten följd, ända fram till 1992, gick Sandö på storbackefiske, mest av alla svenska båtar och den sista av sitt slag i detta fiske. Samtidigt åren 1949-1980 gick Sandö i sillfiske på Nordsjön, 1984-2011 torskfiske i Östersjön och 1992-2011 räkfiske.
Sandö gick i yrkesmässigt fiske fram till april 2011 då siste ägaren skänkte fartyget till Bohusläns museum.
Källa: Sjöhistoriska museet
Fakta: K-märkning av Sandö
Statens maritima museer beslutade den 8 december 2011 att ”k-märka” fiskefartyget Sandö, LL 158, byggt 1948 i Rönnäng och att fartyget därmed anses som kulturhistoriskt synnerligen värdefullt. Detta beslut gäller under förutsättning att fartyget bevaras som en del av det flytande kulturarvet i funktionsdugligt skick.
Det finns ett mycket gott dokumentationsmaterial som beskriver Sandös historia. Fartyget är teknik-, person- och samhällshistoriskt intressant. Sandö representerar den sista generationen av träbyggda fiskefartyg.
Sandö är i ett autentiskt skick med det mesta av utrustningen kvar ombord. Ett bevarande av Sandö i flytande och brukbart skick motiverar en k-märkning som kulturhistoriskt synnerligen värdefull.
K-märkning av fartyg är en status som bygger på frivillighet. Det finns inga juridiska hinder för varken försäljning eller upphuggning.
Källa: Statens maritima och transporthistoriska museer
Källa: Bohusläningen