Nyheter
Stor kartläggning av ”havets barnkammare” längs Bohuskusten
Under flera års tid har arbetet med att rädda och återskapa ålgräsängar pågått i Bohuslän. Både från ovan och under ytan kartläggs även det avlånga sjögräset, som är livsviktigt för havets ekosystem.
– Vissa tror att vi tar foton av bostäder eller motorer, säger forskaren Eduardo Infantes.
Det är en gråmulen septemberdag. Lugnet har lagt sig över Bohuskusten efter att sommargäster och de flesta turister lämnat för denna gång. På den under högsäsong hårt trafikerade Gullmarsfjorden, syns nu en och annan segelbåt kryssa sig fram i den svaga vinden.
Från Kristinebergs marina forskningsstation tar sig forskaren Eduardo Infantes och masterstudenten Alba Mayorga Delgado ut i en vit, mindre motorbåt. Målet: en vik intill Gåsö, vilken under de senaste tolv åren agerat testplats för kartläggning och restaurering av ålgräs.
– Vissa personer tycker att det är en irriterande växt, som nuddar fötterna när man är på bottnen, säger Eduardo Infantes, som sysslat med just ålgräs i 20 års tid och verkar vid Göteborgs universitet, och fortsätter:
– Men ålgräsängar är ett viktigt habitat för torskyngel, ger klarare vatten, skyddar kusten mot erosion och fångar upp koldioxid.
Också andra typer av fisk och kräftdjur bor och leker i de gröna fälten, och det är alltså inte för intet som ålgräsängar fått smeknamnet ”havets barnkammare”. Sedan 1980-talet har de dock blivit mindre vanligt förekommande under ytan i Bohuslän. Enligt en rapport från Havs- och vattenmyndigheten, Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Västra Götaland, har det skett en minskning med runt 60 procent. Övergödning, fiske, bryggor och andra etableringar uppges vara några av anledningarna bakom försvinnandet av ålgräsängar.
– Det kan finnas naturliga orsaker till det på vissa håll, men de mänskliga faktorerna är betydligt större, säger Infantes.
Årlig kartläggning
I höjd med Grundsund svänger den mindre motorbåten av. En vik tornar upp sig och det är dags att gå i land vid Gåsö för att utföra dagens första moment – att med hjälp av drönare kartlägga en 20 gånger 20 meter stor utplanterad ålgräsäng. En del av den lägeskoll, som årligen görs av forskare på 40 till 50 platser i Bohuslän.
– Okej, säger Infantes.
Studenten Alba Mayorga Delgado kastar i ett ankare och det rasslar till när kättingen går emot utsidan på båten.
Väl på land tar ålgräsforskaren Infantes på sig en gul väst med texten ”drone pilot”. En drönare med fyra propellrar lyfts upp, kalibreras och skickas sedan, surrandes som ett bi, iväg mot dagens flyghöjd på ungefär 100 meter.
– Jag får ofta frågor av folk längs kusten, vissa tror att vi tar foton av bostäder eller motorer. Ibland har jag fått ringa min chef och att han får säga till dem att vi håller på med ett forskningsprojekt, säger han om en del bohusläningars skepsis till att se det flygande vita objektet.
Hur många flygningar som görs, beror helt på vilket ålgräsområde på Västkusten det är som det ska samlas in data kring. Ett batteri räcker till en runt 20 till 30 minuters lång tur. Dagens svaga vind och gråmulna väder ger bra förutsättningar för den väderkänsliga drönaren.
Eudardo Infantes är själv uppvuxen vid kusten på Kanarieöarna. Via mellanlandningar i USA, England och på Mallorca, hamnade han för 12 år sedan vid Västerhavet. Högsäsongen för arbetet ute på fältet i Bohuslän är från juli till september, när livet frodas under havsytan.
– Det känns som att jag är den enda i Sverige som arbetar på sommaren, säger han och småskrattar, men tillägger att han har valt att hellre tillbringa lite av den karga Bohusvintern i Spanien.
”Hot spots”
Ålgräsängar är så kallade ”hot spots” för att lagra kol och väte, något som det talas mer om i en tid där klimatförändringar blir allt mer kännbara.
När de gröna sjögräsfälten försvinner blir det i stället en motsatt effekt. För varje hektar ålgräs som går förlorat beräknas runt 60 ton kol och 6,6 ton kväve frisättas.
Även om det nu görs årliga kartläggningar, så är det ett glapp när det kommer till historisk data. Mellan 1980-talet och 2000-talet uppges det exempelvis finnas bristfälligt med information och observationer från de gröna havsängarna.
Restaurering av ålgräsängar är kostsamt. Närmare bestämt upp till 2,5 miljoner kronor för att återplantera en hektar av det gröna sjögräset. Forskare förespråkar därför konservering i större utsträckning.
I slutet av augusti fick Zorro, en tvärvetenskaplig forskningsgrupp vid Göteborgs universitet där Eduardo Infantes ingår, 14 miljoner kronor i anslag för att fortsätta arbetet med ålgräs under de kommande åren. Förhoppningen är nu att kunna skala upp och få mer kunskap om samband mellan vatten, klimat och biologisk mångfald i Bohuslän och andra svenska vatten.
Källa: Göteborgs Universitet, Havs- och vattenmyndigheten.
"In i barnkammaren”
En flygning och en fikapaus senare är det i stället dags att ta sig ner under havsytan. Information om gps-koordinater, typ av botten, mängd ålgräs, förekomst av alger och djup ska samlas in.
– Alba, vad har vi för botten?, säger Eduardo Infantes.
– Lerbotten, svarar hon.
Informationen läggs in. På en skärm syns hur en undervattenskamera tar sig runt bland ett fält av svajande, avlånga sjögräs – en del av de ålgräsängar som återplanterades vid Gåsö under 2015 och 2019.
– Nu kommer vi in i barnkammaren, säger Infantes, och ett fiskstim uppenbarar sig.
Just vid Gåsö har restaureringen av ålgräs varit lyckad. Bohusläningen har tidigare rapporterat om att omkring 80 procent ryggradslösa djur uppges ha återvänt till de gröna sjögräsängarna. Även vid Tjörn har utplanteringen av 80 000 ålgräsplantor gett resultat. Också i Byfjorden tycks ålgräsets återkomst vara ett faktum.
Men restaureringen av den avlånga sjögräsarten är inte alltid lika lyckad. Vid Sydkoster har Göteborgs universitet, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen hittills inte kunnat återskapa ängar som önskat. Ett problem tros vara en typ av krabba, som äter upp utplanterade ålgrässkott i mindre områden.
– Vi håller på att försöka få till en teknik som kan hantera krabban. Det verkar som att ett topprovdjur för den saknas på platsen, säger Infantes.
Varför återplantering fungerar på vissa ställen och inte andra, menar Eduardo Infantes generellt är svårt att svara på. Det kan röra sig om ändrad miljö på platser där ålgräset försvunnit. Exempelvis att någon del av kedjan i ekosystemet förändrats.
Hur framtiden blir för ålgräsängarna i Bohuslän återstår att se. Men Infantes för kampen för ”havets barnkammare” vidare under sina turer ovan och under ytan.
– Vad händer om 5, 10 och 15 år?, det är min motivation till arbetet. Kommer vi tappa allt ålgräs eller kan vi få det bättre. Och att det i alla fall inte blir värre.
Ålgräs
Ålgräs, även kallat bandtång, är en typ av sjögräs som förekommer på ler- och sandbottnar på Västkusten och vidare upp till Uppland.
I Bohuslän hittas det gröna, avlånga sjögräset (Zostera marina) främst i vikar och på en till fem meters djup.
Ålgräsängar har en rad funktioner. Bland annat stabiliserar de bottensediment, renar vattnet och hjälper till att minska övergödning. Ålgräset kan också både ta upp och lagra stora mängder kol.
Det är inte för intet som ålgräsängar brukar kallas för ”havets barnkammare”. Torsk och ål är några av de många arter som använder sig av de gröna fälten.
Sjögräsarten är i dag hotad. I Bohuslän uppges utbredningen ha minskat med runt 60 procent sedan 1980-talet. Övergödning, fiske och etablering av marina anläggningar och verksamheter är några av orsakerna bakom.
Ålgräset behöver mycket ljus, och skuggning från exempelvis bryggor kan därför påverka sjögräsarten.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten, Havet.nu, Länsstyrelsen Västra Götaland.
Källa: Bohusläningen