Nyheter
Stor surströmmingsbrist inför premiären: ”Regeringen måste sätta in åtgärder”
Strömmingen har försvunnit från kustnära vatten längs norrlandskusten. Något som lett till stor brist på surströmming inför premiären den 18 augusti.
– Jag äter fjolårets surströmming. Vi bryr oss inte om bäst före datum, säger Robert Berntsson, ordförande i surströmmingsakademin till DN.
Bristen på surströmming inför årets premiär har medfört att livsmedelsbutikerna får mycket färre surströmmingsburkar än de beställt. Den minskade tillgången har lett till huggsexa bland surströmmingssuktande kunder. Flera butiker i Luleå har valt att begränsa antalet burkar som varje kund får köpa, något som NSD rapporterat om tidigare.
Teija Aho, vd på fiskeriföretaget Guldhaven pelagiska i Kalix och vice ordförande för Sveriges fiskares producentorganisation, säger att de slutade fiska strömming redan för flera år sedan.
– När vi slutade var det för att vi inte hade tid, vi inriktade oss på id och brax. Men nu är tillgången så dålig att det ändå inte bär sig att fiska strömming.
Kustnära fiskare och surströmmingsproducenter har under flera år larmat om bristen på strömming. Någon som eskalerat och beskrivits som en katastrof under året. Oskars surströmming i Timrå meddelade i juli att de beslutat att lägga ned verksamheten på grund av den försämrade tillgången på strömming.
Varför strömmingen försvunnit från de kustnära vattnen är inte helt klarlagt. En förklaring är de stora industritrålare som fångar fisk som framför allt används för produktion av fiskfoder. Foder som säljs till fiskodlingar i Norge och andra europeiska länder. För att freda den kustnära strömmingen vill regeringen driva ett försök med utvidgade trålgränser fram till år 2027.
Men enligt Teija Aho, med bakgrund som ekolog på Fiskeriverket och Sveriges lantbruksuniversitet, finns det antagligen fler förklaringar till att strömmingen minskat.
– Salthalt och temperaturer i vattnet kan också påverka. Vattnet runt kusterna blir varmare som en följd av klimatförändringarna, säger hon.
Ytterligare en förklaring är att skarpsill och storspigg ökar i antal, vilket kan medföra att strömmingen minskar eftersom de konkurrerar om samma mat.
– Naturligtvis är det även bra att prova flytta trålarna, särskilt på våren under strömmingens lektid, säger Teija Aho.
Hon tror att strömmingen kommer att öka i antal i framtiden.
– Absolut. Det är en art som kan återhämta sig snabbt.
När det gäller själva surströmmingen är det ingen kulinarisk upplevelse som hon uppskattar.
– Jag har försökt lära mig fyra gånger utan att lyckas. Min man har däremot ett lager med burkar, säger hon och skrattar.
Ordföranden för surströmmingsakademin Robert Berntsson är av en annan uppfattning. Han tjuvstartade säsongen redan i tisdags med att äta förra årets surströmming. Hans engagemang i akademin bottnar i att han vill värna den långa traditionen av surströmming i Sverige.
– Jag orolig. Fiskarna får knappt strömming längre, vissa har bara fått en tiondel av vad de fångat förut, säger han.
Han bor själv i Stockholmsområdet har ingen naturlig koppling till surströmmingsbältet längs Norrlandskusten.
– Traditionen är unik för vårt land. Vi måste få behålla den. Regeringen måste sätta in åtgärder för att rädda strömmingen.
När han tjuvstartade säsongen i tisdags med övriga i surströmmingsakademin fanns flera olika fabrikat på bordet.
– Jag gillar alla. Till och med filéer, vissa vill bara ha hel strömming. Den får gärna vara lagrad. Den äldsta burk jag ätit var 10-12 år. Men jag vet de som åt från en burk som legat 42 år i en fiskebod, säger Robert Berntsson.
Källa: Dagens Nyheter