Nyheter
Sverige måste agera för att rädda fiskarna
LEDARE. Snart kan den sista strömmingen ha dragits upp ur Östersjön. I slutet av augusti föreslog EU-kommissionen att sillfisket helt ska stoppas i stora delar av Östersjön. Bakgrunden är att bestånden är på väg att kollapsa på grund av ett alldeles för intensivt fiske.
Fiskarna som förut fanns i varje by längs med ostkusten blir allt färre. På hela Öland finns till exempel bara 16 fiskare kvar, i fiskehamnarnas små restauranger serveras lax och torsk som kommit med lastbil från västkusten. Situationen i Östersjön är en tragedi: ekologiskt, ekonomiskt och inte minst kulturellt när en månghundraårig fisketradition dör ut i takt med fisken.
Torskfisket i Östersjön förbjöds 2021 efter att 90 procent av beståndet försvunnit. Oron är stor för att den ska gå samma öde till mötes som det kanadensiska torskbeståndet som kollapsade i början av 90-talet och fortfarande inte återhämtat sig 30 år senare.
Nu verkar dessutom den sill som fiskarna förlitat sig på i alla tider vara på väg att försvinna den också.
Grundproblemet är de enorma mängder utsläpp av allt från tungmetaller till gödningsmedel som i åratal gick orenat ut i havet och har gjort ekosystemen extra känsliga. Men en viktig anledning till att fisken minskar kraftigt just nu verkar vara de stora trålarna från västkusten som de senaste åren stått för mer än 70 procent av sillfisket i Östersjön.
Situationen för fisken och fiskarna i Östersjön uppmärksammades i somras i en artikelserie i Dagens Nyheter. Det är till stor del en existentiell konflikt mellan företag.
Västkustfiskarna som kommer till Östersjön med stora trålfartyg menar att det finns mycket fisk och att kustfiskarna borde ge sig längre ut.
De lokala fiskarna å sin sida är förtvivlade över att grunden för deras försörjning är på väg att försvinna när trålarna plockar upp mer och mer samtidigt som de själva får allt mindre strömming i näten.
Länsfiskekonsulenten Karl Gullberg i Gävleborg ser det storskaliga trålfisket som ett problem och säger till DN att han och hans kollegor är mycket oroliga:
”Länsstyrelsen slog larm redan 2008, då vi såg tydliga negativa signaler längs kusten. Då hade det storskaliga strömmingsfisket ökat till det dubbla. Sedan dess har det flerdubblats och nu är fisketrycket så högt att det påverkar hela ekosystemet och håller på att slå ut hela det småskaliga kustfisket.”
EU har sedan många år ett kvotsystem som bestämmer hur mycket fisk varje land får ta upp ur havet. Tyvärr mäktar de svenska myndigheterna inte med kontrollerna, och det förekommer omfattande fusk. I DN:s granskning av myndighetskontrollerna det senaste året hade var sjunde båt fiskat mer än dubbelt så mycket som de rapporterat. De som trots allt blir påkomna med att ha fiskat betydligt mer än de redovisat får oftast bara ett par tusenlappar i böter. Incitamenten för att följa reglerna är helt enkelt få och små.
Det är svårt att inte tänka på allmänningens tragedi, alltså den grundläggande nationalekonomiska teori som går ut på att det finns stora incitament att överutnyttja resurser som ingen äger men alla får använda. Det bästa för alla vore om alla fiskade lagom mycket för att fisken ska hinna föröka sig i samma takt som den fiskas upp. Men eftersom den som fiskar mer än man ”borde” kan tjäna stort på det blir resultatet att alla förlorar i längden.
Nu måste Sverige agera snabbt och resolut för att rädda både fiskarna och fiskarna. Moderaterna satte under förra mandatperioden press på S-regeringen att bland annat flytta ut trålgränsen för att rädda sillen, nu är det dags att fortsätta arbetet. Om inget görs och trålarna kan fortsätta att ta upp betydligt mer än vad som är tillåtet enligt kvoterna försvinner snart både sillen och kustfiskarna. Stoppas strömmingsfisket i Östersjön helt av EU i höst räddas kanske sillen, men det skulle innebära dödsstöten för kustfiskarna.
Vad som behövs är kraftigt sänkta kvoter, skarpa kontroller av att fiskekvoterna följs och ett förbud mot storskalig trålning i Östersjön.
Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Källa: Dagens industri