Nyheter
Synpunkter på förslag till gemensam strategi för svenskt fiske och vattenbruk
Göteborg den 26 augusti 2020
[email protected]
[email protected]
Synpunkter på förslag till gemensam strategi för svenskt fiske och
vattenbruk
Sveriges Fiskares PO (SFPO) företräder ca 250 fiskefartyg främst inom det demersala fisket.
Vi har medlemmar längs hela den svenska kusten, från Strömstad till Kalix. Vi tackar för
möjligheten att få delta i den process som lett fram till det nu för synpunkter utsända förslaget
och för möjligheten att uttrycka vår syn på sagda förslag.
Först dock några ord om den process som lett fram till det förevarande förslaget: SFPO anser
att processen borde ha inletts med en djuplodande analys av den nu gällande strategin och den
betydelse denna har haft samt givetvis också av gällande lagstiftning, innan diskussionerna
om utformningen av en ny strategi startade (utvärdering) – det hade varit effektivare, bättre
och tidsbesparande. SFPO anser vidare att representationen vid de tre sammankomster som
har varit bör ses över för framtiden. De centrala aktörerna bör rimligen vara företrädare för de
som strategin i första hand avser, det vill säga svenskt fiske och vattenbruk. Därför är det
enligt vår syn på saken svårt att acceptera att exempelvis SFPO, som Sveriges största
organisation för yrkesfiskare, endast haft möjlighet att få delta med en person i processen,
samtidigt som en massa länsstyrelsepersonal, företrädare för så kallade gröna organisationer
och myndighetsfolk deltagit i stor utsträckning (detta är absolut ingen kritik mot dem som
deltagit, utan av omständigheten att de tillåtits delta i så stor omfattning) – det har vid mötena
känts som att en majoritet av de närvarande varit offentligt finansierade tjänstemän.
Vi har inget att erinra mot dokumentets struktur (syfte, vision samt huvud- och delmål). Det
utsända dokumentet kommenteras nedan. Det som inte kommenteras är bra!
2 (4)
Vi kan inte finna några formuleringar över huvud taget om Covid-19 i dokumentet, något som
känns minst sagt märkligt. I vart fall lite text härom förtjänar finnas (jfr FAO:s Sofia-rapport),
exempelvis att yrkesfisket i en pandemi-situation är samhällsviktigt. Förslagsvis kan en sådan
text infogas under delmål 6 på s. 16.
Tredje stycket på s. 5 under ”Näringens utmaningar” förtjänar också att inkludera
skaldjursfisket efter räka och havskräfta bland de fisken som fortfarande går relativt bra.
Detsamma med avseende delmål 2 på s. 15.
Sidan 8, andra stycket, bör inkluderas några ord om att yrkesfiske är en av landets
basnäringar. Detsamma med avseende på inledningen på s. 21.
S. 9 – ordningen bör ändas så att det viktigaste anges först, dvs. det bör stå: Svenskt fiske och
vattenbruk är hållbara, lönsamma och attraktiva näringar.
Någonstans i inledning till ”4. Målområden” bör några ord sägas om den gemensamma
fiskeripolitiken, i delmål 3 omtalas ”förvaltningen samordnas centralt och är regionalt och
lokalt förankrad…” – verkligheten är ju som bekant att de viktigaste kommersiella
fiskbestånden förvaltas gemensamt inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.
Sista raden på s. 10 anger småskaligt fiske (begreppet förekommer även på andra ställen i
dokumentet) – vad är det? Är exempelvis fiske med en båt om 11,99 m småskaligt och fiske
med en båt om 12,01 m storskaligt? Definitioner som anger betydelsen av använda begrepp
behövs och vi har noterat att dessa ska återfinnas sist i dokumentet.
Med avseende på delmål 2 på s. 11 vill betonas att det är ett tillskjutande av offentliga medel
som erfordras för att säkerställa en ökande kunskap om bestånd. Tillståndet för närvarande är
med en tillämpning av försiktighetsprincipen förödande för fiskets utveckling. Låt oss nämna
ett exempel: En fiskare ville byta båt för att fiska krabba med den nya båten i stället för med
den gamla. Havs- och vattenmyndigheten vägrade tillstånd till detta. Varför? Jo, för att SLU
Aqua inte gjort någon beståndsuppskattning av krabba i Skagerrak/Kattegatt och då, i
avsaknad av ”kunskap”, tillämpades försiktighetsprincipen med resultat att tillstånd vägrades
– detta trots att det i Skagerrak/Kattegatt finns så mycket krabba att det är ett problem!
Delmål 7 på s. 14 talar om ”bästa tillgängliga vetenskapliga underlag” och formuleringen är
god, men om det inte finns vetenskapliga underlag så uppkommer en svårhanterlig konflikt
mellan försiktighetsprincipen och exempelvis lokal kunskap. Denna konfliktsituation måste
kunna hanteras på ett bra sätt, så är situationen såsom illustrerats ovan inte idag, dessvärre och
orsaken är medelsbrist.
Delmål 6 på s. 11 är viktigt. Det är viktigt mot bakgrund av att så kallat gröna organisationer
och även vissa politiska partier sprider osanningar och felaktigheter om svenskt yrkesfiske
(mot bättre vetande?). Exempel är bruket av över-, svart- och tjuvfiske etcetera. En så stor och
välrenommerad organisation som WWF använder i sin kommunikation en sammanslagning
av överfiskade och maximalt fiskade bestånd i sitt ”kampanjande”. Detta trots att de vet att
3 (4)
maximala fiskade (hållbart) är målet i fiskeripolitiken samtidigt som överfiske är brottsligt.
Varför tillåts detta fortgå utan att någon objektivt klargör? Delmål 6 är viktigt, men det är än
viktigare att det måste också ”levereras” från myndighetshåll när grava felaktigheter sprids
och sådana har spridits så länge så att människor som inte vet bättre tror att de grava
felaktigheterna är riktiga, vilket är tragiskt.
Delmål 9 på s. 14 är viktigt (jfr delmål 8 på s. 17 och vad som där sägs om EU:s
strukturstödsfonder). Låt oss illustrera med ett exempel. Förra programperioden möjliggjorde
vissa medlemsstater för stöd till byten av motorer i fiskebåtar (exempelvis Danmark) till
miljömotorer. Svenskt fiske önskade detsamma mot bakgrund av att flottans motorer är gamla
och förhållandevis miljöbelastande jämfört med nya motorer. Detta fick fisket inte gehör för,
eftersom WWF trodde att det skulle leda till ett utökat fiske, vilket är totalt felaktigt. Givetvis
måste Sverige nyttja EU såsom andra länder gör för det bättre och en positiv sak för fisket och
miljön hade varit att möjliggöra för stöd till byten till nya och miljövänligare motorer.
Första gången begreppet ”folkhälsa” förekommer i dokumentet är under delmål 9 på s. 17. I
dokumentet bör på lämplig(a) plats(er) nämnas att fiskkonsumtion är något som är positivt för
folkhälsan, lämpligen i tredje stycket nerifrån på s. 18.
På sidan 21 i fjärde stycket under ”Kust och hav” står skrivet att ”fisketrycket på flera arter
inte långsiktigt hållbart”, utöver att vara felskrivet rent språkligt anser vi att påståendets
riktighet behöver exemplifieras, vilka arter är det som fisketrycket är så högt på att det inte är
långsiktigt hållbart? Härutöver bör enligt vår mening skarv anges som en främmande art vars
rika närvaro snart sagt överallt får förödande konsekvenser för våra fiskbestånd. Även
problemet som följer av avsaknaden av en fungerande förvaltning av säl bör anges här. I
stycke 6 på samma sida står att tillståndet för de kommersiellt nyttjade bestånden av fisk och
skaldjur varierar, men är i flera fall ansträngt och allvarligt. Är detta verkligen med sanningen
överensstämmande? Torsksituationen i Östersjön är till följd av huvudsakligen andra orsaker
än fisket i modern tid synnerligen allvarlig och torsksituationen i Kattegatt är lika så
synnerligen allvarlig. Av alla de arter som nyttjas kommersiellt, så är situationen faktiskt
överlag relativt god. Utifrån ett demersalt perspektiv så är såväl beståndet av räka såväl som
beståndet av havskräfta i bra skick och flera fiskarter är relativt stabila - kvoterna i
Västerhavet 2019 och 2020 anges här: https://www.havochvatten.se/hav/fiske--
fritid/yrkesfiske/kvoter-och-fiskestopp/kvoter-i-vasterhavet.html och vad gäller Östersjön
samma år här: https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/yrkesfiske/kvoter-och-
fiskestopp/kvoter-i-ostersjon.html. Studera tabellerna och överväg därefter om påståendet att
”fisketrycket på flera arter inte långsiktigt hållbart” speglar verkligheten. Så klart kan man
resonera om hur situationen var för 25, 50 och 100 år sedan, men i så fall bör något om detta
tidsmässiga nämnas i påståendet. Texten bör vara mer nyanserad i denna del.
Nästsista stycket på s. 22 – där bör förtydligas att påståendet gäller pelagisk fisk.
I andra stycket på s. 23 under ”Demersalt yrkesfiske i havet” räcker det att skriva att fisket
efter havskräfta sker i Skagerrak och Kattegatt. Lägg gärna till ”selekterande” före
4 (4)
artsorterande rist för tydlighetens skull. I fjärde stycket kan ”småskaliga” tas bort i första
meningen, då demersalt fiske generellt säljer sina fångster via någon auktion och ”mindre
utsträckning” kan med fördel ändras till ”i liten omfattning”.
Fjärde stycket på s. 27 är missvisande och fel i första meningen (det som står nederst på s. 29
är dock korrekt). Det är inte genom rättsakter som medlemsstater överför kompetens att fatta
beslut. EU har en så kallad exklusiv kompetens vad gäller fisket, något som manifesteras i den
gemensamma fiskeripolitiken. Skriv om och skriv rätt. Målen för fiskeripolitiken återfinns i
EU:s primärrätt och är desamma som för den gemensamma jordbrukspolitiken,
grundförordningen är sekundär rätt. Denna text kan med fördel inspireras av vad Europeiska
kommissionen skriver här: https://ec.europa.eu/fisheries/cfp_sv. Stycke 3 på s. 30 är likaså
fel, nationell lagstiftning får även avse sådant som inte regleras inom ramen för den
gemensamma fiskeripolitiken. Stycke 5 säger att fiske med stöd av licens förpliktar
företagaren att bland annat rapportera fångsten, bör i stället stå: fiske med stöd av licens
förpliktar företagaren att följa alla de bestämmelser som finns på fiskets område (regleringen
är heltäckande) annars förleds oinitierad läsare att tro att fiske fortfarande är ett ”fritt” yrke.
Fiskevårdsskäll på s. 29 bör vara fiskevårdsskäl!
Med vänlig hälsning
SVERIGES FISKARES PO
Peter Ronelöv Olsson
Ordförande
Fredrik Lindberg
Ombudsman