Nyheter
Torskbeståndet i Kattegatt har kollapsat
Denna artikel kommer SFPO bemöta och förhoppningsvis kommer den ut i Expressen inom kort:
Kattegatts torskbestånd har kollapsat efter decennier av överfiske. Det är en tragedi – för den äldre generationen som har förlorat ett fantastiskt fiske och för den yngre generationen som aldrig fått uppleva det.
Havets skafferi är tömt, men ändå tas inga obekväma beslut av ansvariga beslutsfattare, skriver Joakim Ollén och Sten Frohm från Sportfiskarna.
DEBATT. Under hela 70-talet och fram till mitten av 80-talet låg landningarna av torsk på 12 000–22 000 ton varav danskt fiske stod för merparten av fångsterna. Under 90-talet pekade den vetenskapliga rådgivningen på ett behov av att kraftigt minska kvoterna. Det fick bara begränsat gehör hos ansvariga politiker.
Under 14 år i rad, 2002–2015, rekommenderade Internationella havsforskningsrådet (ICES) en nollkvot. Under samma år beslutade ansvariga politiker ändå om en kvot på sammanlagt 11 000 ton. De totala fångsterna under perioden blev enligt ICES ännu högre, över 16 000 ton om dumpning av ej önskvärd fångst, så kallade utkast, inkluderas.
Kollapsen är nu ett faktum
EU-kommissionen beställer årligen vetenskapliga råd från ICES. Om kvoterna sätts högre än rekommendationerna och hela kvoten fiskas upp sker definitionsmässigt ett överfiske. Det betyder helt enkelt att man fångar fisken snabbare än den hinner föröka sig. Utöver det kan olagliga utkast bidra till överfiske.
Det har aldrig funnits så lite torsk i Kattegatt som nu. I biologisk mening har beståndet kollapsat. De politiska besluten har prioriterat kortsiktiga ekonomiska intressen och uppenbarligen inte tagit hänsyn till vare sig miljön eller långsiktig hållbarhet. Idag tar säl och skarv mer torsk än fisket.
Många arter kan inte längre fångas
Utöver att tillsätta utredningar och peka på kunskapsbrist har varken det tidigare Fiskeriverket, dess efterföljare Havs- och vattenmyndigheten eller de senaste decenniernas regeringar gjort några avgörande insatser för att få tillbaka fiskbestånden i Västerhavet. Vi står nu med en så monumental fiskbrist jämfört med 1980-talet att många viktiga arter varken kan fångas med nät eller spö längre.
Det kanske mest beklämmande är att många har vant sig vid situationen, både fiskare och beslutsfattare.
Trots att svenskt yrkesfiske legat i framkant med att ta fram mer selektiva redskap så har incitamenten för att använda dessa redskap i Västerhavet minskat de senaste åren. Ett av få exempel på verkningsfulla åtgärder är införandet av de stora torskfredningsområdena i södra Kattegatt som kom till stånd 2009. Resten av Kattegatt, inklusive de generöst tilltagna områden som tillåter trålning med grävande bottentrålar innanför trålgränsen, har förvandlats till en åker för att skörda havskräfta.
Havets skafferi är tömt, men ändå tas inga obekväma beslut av ansvariga beslutsfattare.
Flytta trålgränsen
Det finns fortfarande kraftfulla åtgärder som – åtminstone på sikt – skulle kunna rädda situationen. Men då krävs det ett omedelbart agerande enligt följande:
- Regeringen måste inleda EU-förhandlingar för att flytta ut den svenska trålgränsen.
- Havs- och vattenmyndigheten måste sätta stopp för möjligheten till bottentrålning i så kallade inflyttningsområden.
- Havs- och vattenmyndigheten måste kraftfullt beivra alla överträdelser mot landningsskyldigheten.
En tragedi och skandal
Den rådande situationen är en stor tragedi för alla oss som värnar vår kust och våra hav, för den äldre generationen som har förlorat ett fantastiskt fiske och för den yngre generationen som aldrig fått uppleva det. Att förlusten även är en förvaltningsmässig skandal och en katastrofal misshushållning av allmänhetens gemensamma fiskresurser behöver knappast påpekas.
Källa: Expressen