Nyheter
Torsken Är Riktigt Dålig I Östersjön - Nära Kollaps
DR.dk säger detta efter en intervju med ledande forskare vid DTU Aqua, som direkt på frågan säger: "Syreutarmning, maskar och hunger plågar torsken i östra Östersjön," och situationen har nu kommit till den punkten att vissa forskare lägger extra vikt vid, för de tror inte att vi kan rädda torsken - tåget har kört efter torsken i östra Östersjön.
Artikeln i DR.dk diskuterar några av anledningarna. Bland andra skäl, som fiskarna själva har påpekat i årtionden, är de största syndarna med dålig vattenkvalitet, förvärrad av utsläpp av stora mängder kväve från jordbruket och inte minst utsläppen av städer och industrier av våldsamma mängder förorenat avloppsvatten . Föroreningar som förstärker syreutarmningen i stora delar av Östersjön, som under de senaste många åren inte har haft tillräckligt med vattenutbyte för att klara problemen i sig.
Men huvudorsaken till torskens dåliga tillstånd måste tillskrivas mängden sälar, som explosivt har utvecklats i fel riktning under de senaste decennierna och lagt till en nästan explosiv ökning av säl- och levermask (Contracaecum osculatum). Maskar som specifikt har gett torsken fysiologisk skada från dessa infektioner, med en stark koppling med minskad näringsstatus och en ständigt ökande infektionsgrad.
Parasiter som inte bara påverkar den enskilda torsken utan också påverkar beståndet som helhet. Vilket innebär försvagad torsk som lider av svår leversjukdom som både svälter och försvagar dem över tiden. En infektion med parasiter spelar därför en oerhört viktig och central roll i torskens försämrade hälsa, som särskilt den östra baltiska torsken upplever just nu.
Sälar är huvudproblemet För
nästan fem år sedan varnade professor Kurt Buchmann från Institutionen för veterinär- och djurvetenskap vid Köpenhamns universitet att parasitmaskar från sälar var i en oroande tillväxt. Du kan läsa artikeln från videnskab.dk här.
I artikeln berörde Kurt Burchmann det faktum att sälar ensamma bär flera maskar inuti sig. En grå säl kan innehålla upp till tusen maskar i magen. Varierar med många olika spolmaskar som släpper ut parasitägg i den marina miljön med sälens avföring, som därmed sprids vidare som larver, som äts av små kräftdjur, som i sin tur hamnar som mat i bland annat torskens mage . Dessa masklarver stannar sedan i torsklever och väntar sedan på att en säl ska äta den. Vid mötet med tätningens varma magsaft (pepsin och saltsyra) aktiveras masken och utvecklas till vuxenstadiet, varefter livscykeln kan upprepas. Ett nästan självförstärkande problem, som nu tycktes vara det övergripande problemet i östra Östersjön.
Det beskrivs också i ny forskning, inklusive en doktorsexamen. avhandling från DTU i januari 2021, där problemet med säl och levermask (Contracaecum osculatum) beskriver tillståndet hos den östra baltiska torsken med en ökad infektion av parasiter. Detta innebär att torsktillväxt, rekrytering (fruktbarhet och lek) och naturlig dödlighet påverkas av dess näringsstatus. Ett tillstånd som kommer att påverka torskens beståndsproduktivitet negativt över tiden.
Så det övergripande problemet här i Östersjön är sälarna. Så forskarnas goda idéer om att bevara större områden i Östersjön så att torsk kan leva ostörd, genom att förbjuda trålfiske och fiske, är ett stort misstag. Denna föreslagna externa reglering verkade vara den minsta faktorn i denna patiens, där tätningsparasiter, föroreningar och uttömning av syre, i en prioriterad ordning, definitivt är de största problemen som bör tas upp först.
Ta itu med det onda i röran
I alltför många år har människor gått runt problemet, som den heta gröt, istället för att ingripa där problemen är störst - nämligen sälpopulationen. Och dess tydliga negativa inverkan på fisk och liv i östra Östersjön, där det främst är torsk som lider. En reglering av sälpopulationen med upp till 90 procent här bör vara lösningen. Under många år har en växande sälbestånd förvandlats från att vara en hotad art, till att nu istället vara ett direkt hot mot den biologiska mångfalden och mångfalden i havet, vilket förvrängs av en onaturlig och våldsam tillväxt av parasitspridande sälar.
Under åren har flera beskrivit vårt skydd av tätningarna som otillräckliga men också anständiga. Förstått i den bemärkelsen att man har glömt att sätta mål för hur stor sälbeståndet ska vara i olika områden. En obegränsad tillväxt av en djurart har aldrig varit avsedd och bör nu istället ändras till att sälarna regleras enligt en årlig kvot. Här kan professionella jägare skjuta dem och använda köttet och skinnet i stället för att vänta på att sälpopulationen regelbundet påverkas av epidemier, där djuren i grupp får drabbas av en smärtsam död och därefter ligga och ruttna.
Men det kräver en beslutsamhet från våra politiker, som den tyvärr har saknat sedan de först fick problemet med sälarna. Problemet är förmodligen snarare att sälarna, precis som valarna, är nästan heliga djur i vår kultur. De är båda söta, söta och kära såväl som helt oemotståndliga. Men det kan inte vara längre från verkligheten, för de upplevs istället som havets främsta rovdjur, där de strimlar och biter levande fisk i vattnet och vid fiskarnas nät. Här knaprar de bara de bästa delarna från fisken i nätet och lämnar de halvlivande och studsande fiskkropparna till fiskarna, som alltså bara kan landa fisken för förstörelse. Annars helt utan kompensation eller ersättning för förlorat arbete och ansträngning, som ett resultat.
Källa: FiskerForum