Nyheter
Varför snackar inte partierna om Östersjöns kris i EU-valet?
Larmrapporterna om det dåliga läget för Östersjöns miljö och fiske duggar tätt. Torsken i Östersjön som kunde fiskas i hundratusentals ton under 1970- och 1980-talen är ett kritiskt tillstånd som kan leda till kollaps. Utbredningen av döda bottnar växer. Kustfiskare rapporterar om sviktande fångster av de viktiga rovfiskarna abborre och gädda.
Ejdern har gått ned kraftigt i antal. Säl och skarv har däremot ökat kraftigt i antal men trots det stora antalet verkar sälen vara i dåligt tillstånd och lida av parasiter som därtill sprids till fisket.
Nästan hela Östersjöns kust omgärdas av åtta EU-länder och det är i EU-ramverken som fiskepolitiken sätts även om genomförandet är nationellt. Men trots det kritiska läget, och trots att EU är det bästa verktyget vi har för att vända utvecklingen, är frågan om Östersjöns miljö och fiske nästan helt frånvarande i debatten inför EU-valet. Det är ett fattigdomsbevis för de politiska partierna och en återspegling av de dåliga kunskaperna bland både politiker och myndigheter om läget i Östersjön.
Jag har läst igenom samtliga partiers valplattformar och det är skrämmande hur få det är som ens nämner frågan och än färre presenterar några konkreta förslag på åtgärder. När toppkandidater och partiledare debatterar EU-politiken glöms Östersjöfrågorna systematiskt bort. Inte heller medierna speglar Östersjöns fiske och miljö i sin valbevakning eller i sina väljarkompasser.
En enkätundersökning av nättidningen Alltinget visar att endast två av över 250 EU-kandidater i alla partier avser att sitta i det viktiga fiskeriutskottet. En av dem är jag. Miljöpartiets blivande partisekreterare Emma Norén är den andra. Får man tro flertalet svenska EU-politiker är alltså tillståndet i Östersjön frid och fröjd.
Jag arbetar för att lyfta Östersjöfrågorna med krav på minskade fiskekvoter, begränsningar för det storskaliga industrifiskets ohållbara fiskemetoder och ökade satsningar på miljöåtgärder.
Det som behövs är:
• Ökad samordning av fiske- och miljöpolitiken i EU-kommissionens arbete med en särskild Östersjökommissionär som lägger sin fulla kraft på att få medlemsländerna att leva upp till sina åtaganden.
• Tydligare fokus i EU:s strukturfonder på marina miljöinsatser.
• Ett tydligt skifte i den svenska tillämpningen av EU:s fiskepolitik för att gynna det småskaliga yrkesfisket i våra kustsamhällen och skärgårdar.
• Kraftfull viltförvaltning som kraftigt minskar bestånden av skarv och säl som lägger ett alltför hårt tryck på havets ekosystem.
Jag är trött på att mötas av gäspningar när jag i de olika debatterna lyfter Östersjöns kritiska tillstånd, och jag tycker det är dags att kräva besked av de andra partiernas toppkandidater. Vad vill de göra för att rädda Östersjöns miljö och fiske? Vad vill Miljöpartiet göra för att balansera det alltför stora trycket från skarv och säl? Och vad är svaret från Sverigedemokraterna på hur deras högerpopulistiska kompisar i Polens regering ska förmås efterleva fastställda fiskekvoter och minska utsläppen av näringsämnen från jättelika svinfabriker i Wisladeltat?
Vad är svaret från Socialdemokraterna som låter det skonsamma kustnära yrkesfisket förtvina på försvinnande små fiskekvoter till förmån för Västkustens och andra länders ”industrifiske” som med jättebåtar dammsuger Östersjön på sill och skarpsill till djurfoder och i farten får med sig hotade arter som oavsiktliga bifångster? Vad är svaret från moderater, kristdemokrater och liberaler? Det är hög tid att alla partier ger sin syn på hur Östersjön ska räddas, för den kan inte vänta!
Gustav Hemming (C), kandidat till Europaparlamentet och skärgårdsregionråd